Annons

Spelet med rösten

Apptest: Bastion

Det finns mycket bra med Bastion, men berättarrösten gör ändå hela grejen.

Publicerad Uppdaterad

Hela den kända världen (staden Caeldonia i det här fallet) har gått i putten efter en släng av apokalypsen (The calamity i det här fallet) och utan någon direkt vettig anledning utöver att du torskat ditt hem ska den tyste protagonisten (The Kid i det här fallet) resa genom ett gäng olika platser och hitta föremål (Cores i det här fallet) för att få fason på världen igen. Nä, vi kan inte påstå att storyn egentligen är speciellt medryckande när det kommer till Bastion, men det här är ett av de spel där sådana bitar till en början är sekundära för att allt eftersom växa mer på dig eftersom allt annat sitter helt och hållet rätt.


För det är precis vad som händer här. Antingen kör du med en klassisk trist pekskärmskontroll, eller så kan du styra spelet lite mer som om det vore ett turodningsbaserat spel med rätt många av kontrollerna automatiserade. Det låter kanske tråkigt, men det fungerar långt över förväntan och bortsett från att huvudpersonen har stora problem att navigera trånga utrymmen är det en fröjd att spela.


Banorna i sig är ännu en höjdpunkt, då de utöver att vara enormt vackra dyker upp i bild genom att alla delar helt enkelt rasar på plats allt eftersom du rör dig framåt, vilket ger en riktigt bra känsla av att du utforskar världen samtidigt som det är en snygg effekt. 

Banorna i sig är förvånansvärt varierade sett till hur begränsande spelmekaniken är för olika pussel. That voice De flesta mobilspel vinner ofta väldigt lite på att ha ljudet på, vilket gör att du kan spela i tyst läge på bussen till jobbet eller liknande utan att egentligen missa något. Med Bastion gäller samma sak, men här vill vi inte spela utan ljud av helt andra orsaken. Huvudpersonen ackompanjeras genom hela spelet av en berättarröst som både förklarar läget med alla prylar och personer du hittar längs vägen, men även är med och kommenterar vad som händer i spelet hela tiden. Röstbiblioteket för sådant är tillräckligt varierat för att vi inte ska störa oss och på det stora hela är det just berättarrösten som gör det hela. Logan Cunningham heter karln bakom rösten, men i Bastion kan det beskrivas som väldigt inspirerad av Sam Elliotts karaktär i Big Lebowski. Väldigt mycket raspig, allvetande, cowboy som gör att hela spelets ganska spretiga inramning med såväl fantasy som western och steampunk-element känns helt rätt. Även om musiken i övrigt inte går av för hackor hade Bastion inte varit hälften av det spel det är utan dess berättarröst.