Rollspel i kategorin “slå på det som rör sig och plocka upp det som döda fiender tappar”, där Diablo-serien är ledstjärnan, är alltid populära till mobilt format. På samma sätt är crafting-spel, med Minecraft som den kanske starkast lysande stjärnan, en kategori som det dykt upp allt fler spel med under de senaste åren.
Crashlands kombinerar båda varianterna till ett och samma spel. Huvudpersonen och dennes robotassistent glider genom rymden med sitt rymdskepp, när spelets onding drar förbi och har sönder hela skeppet. Resultatet är att du kraschar på en outforskad planet och helt enkelt får klara dig själv med de medel som finns. Världen i sig är till stor del fylld av fientligt djurliv och endast ett fåtal varelser som inte vill äta upp dig vid första anblick. Evolution I den världen ska du jobba mot att bygga ihop ditt skepp igen och samtidigt ge spelets elaking på nöten. Eftersom du är en i allmänhet ganska inkompetent spelfigur får du jobba dig upp från botten.
Du samlar på dig material som du hittar i spelvärlden och använder dem för att bygga saker, allt från verktyg till material för hus. Du börjar enkelt med simpla verktyg och provisoriskt ihopsnodda rustningar, och allt eftersom spelet utvecklar sig uppgraderar du dina byggen. De flesta prylar är väldigt medvetet humoristiskt döpta, men utvecklarna lyckas ändå balansera det hela bra utan att det blir larvigt. På samma sätt är de olika kombinationer av råvaror som behövs givetvis konsekvent ologiska, vilket i spelets värld paradoxalt nog blir fullt logiskt.
Din robotassistent är i stort sett Wikipedia kört genom ett uppkäftighetsfilter. Roboten analyserar data i världen och ger dig olika ritningar för att kunna bygga nya saker. Att din mekaniska vän mer eller mindre sitter på all information du skulle behöva redan från start utgör ett av spelets större humorelement.
Storyn i spelet drivs framåt av ganska löst sammansatta uppdrag och det är även här som spelets nackdel ligger. Vissa av uppdragen är klart och tydligt utskrivna vad de går ut på och hur du klarar dem. Andra kan bestå av att du blir utskälld av en eremit för att du luktar illa och lösningen på det är så klart att bjuda denne på mat (som ett generellt exempel). Problemet ligger just i balansen mellan dessa. Vi hade gärna sett mer konsekvent tänk i att uppdragen antingen var glasklara från start eller att de enbart bestod av konstigheter.
I övrigt fungerar spelet faktiskt riktigt bra och även om styrningen är lite oortodox och tar en stund att greppa fungerar den riktigt bra för spelet. Spelvärlden är minst sagt enorm och bara att låsa upp hela kartan kan ta bra många timmar (som tur är finns portaler som låter dig resa mellan tidigare upptäckta platser). Grafiken är vacker på det sätt som tvådimensionell pixelgrafik kan vara när den fått lite omsorg och det passar tonen i spelet riktigt bra.
Om du har en fallenhet för att samla föremål och råvaror för att kunna bygga dig en väg mot framgång i ett spel kommer du att älska Crashlands. Men allt hänger på att du faktiskt orkar med just samlandeprocessen.
