TEST: Nikon D3X

«Upplösning är en kvalitet i sig», brukar en reklamfotograf jag känner säga med en tillfredsställd suck när han detaljgranskar de enorma bildfilerna från sitt digitala bakstycke i kvartsmiljonklassen.

Jag inbillar mig att det är något liknande jag känner inför bildfilerna från nya Nikon d3x, fast på en lägre nivå. Detaljerna vill inte ta slut och jag ser inte en tillstymmelse till brus. Färgåtergivningen är rik, det stora tonomfånget gör att skuggorna villigt öppnar upp sig och avslöjar nya detaljer i bildbehandlingen. På pixelnivå ger d3x en silkeslen knivskärpa som det är väldigt lätt att tycka om. Troligen har det att göra med ett väl avvägt lågpassfilter («antialias» på engelska) som eliminerar moiré samtidigt som det stjäl mindre skärpa än hos andra kameramodeller.

Flera av varandra oberoende testare har redan utropat d3x till världens bästa digitala systemkamera, och så länge vi håller oss till småbildsklassen har i alla fall inte jag hittat något som talar emot. Vid fotografering under kontrollerade former och med låga iso-tal är d3x state of the art.

Så långt allt gott. Självklart finns det också nackdelar, beroende på vilken kamera man jämför med. En jämförelse är ofrånkomlig, den med föregångaren Nikon d3, utan «x». Det är i allt väsentligt samma kamera som d3x med undantag för bildsensorn och tekniken kring den.

Huskonstruktionen som förenar d3:orna är kanske den bästa på marknaden idag med mycket som tilltalar yrkesfotograferna. Slagtålig konstruktion, dubbla minneskortplatser och en ljusstark sökare som visar hundra procent av bilden. Autofokusen är i absolut toppklass, batterilivslängden likaså. Ergonomiskt är huset mycket bra, möjligen kan man klaga på att vissa reglage är svåra att nå när kameran hålls vertikalt.

De små praktiska skillnader som finns mellan d3-modellerna är logiska. Eftersom d3x ger större bildfiler, 24 megapixel istället för 12, så är den långsammare i serietagningen. Kamerans bildprocessor måste bearbeta mer data per tagen bild. En annan följd av skillnaden i megapixeltal är att fotositerna (pixlarna) på bildsensorn är större hos Nikon d3. Det är en av förklaringarna till varför den klarar att återge bilder av bättre kvalitet vid höga iso. Vid iso 1600 är det i stort sett dött lopp mellan d3 och d3x, men därutöver är ett och ett halvt år gamla d3 den bättre kameran.

Så vi har en kamera, Nikon d3, som passar bäst för sport, dokumentärt och reportage. Och så har vi en, d3x, som är ett bättre val för till exempel studio, mode och landskap.

I bästa fall skulle detta vara de enda skillnaderna som en köpare behövde bry sig om. Men tyvärr finns det ytterligare en: Priset. d3x kostar 24?000 kronor mer än sitt äldre syskon. Plus moms. Det känns inte logiskt. Sony a900 har en liknande sensor (på papperet, inte i praktiskt bruk), och hela kameran kostar ungefär lika mycket som mellanskillnaden mellan de båda modellerna i Nikons d3-serie.

Kamera som ställer krav
Vi vet inte vilka skäl Nikon har för att sätta priset som de gjort. Kanske vill de signalera kvalitet, kanske bedömer de att kameran är så bra att de säljer tillräckligt många ändå. Kanske är de medvetna om att de har marknadens bästa kamera just nu och vill göra största möjliga vinst på den. Vad det än är så lär det i varje påverka köpbeslutet för alla potentiella kunder. Är skillnaden i bildkvalitet mellan d3 och d3x verkligen värd 30?000? Till syvende og sidst handlar det om hur stor andel av dina bilder som blir bättre av det dyrare kamerahuset. En hel del krav måste vara uppfyllda för att d3x ska vara en bra idé jämfört med den vanliga d3:an.

- Alla bilder du tar på iso 1600 och uppåt går bort. Där är Nikon d3 bättre.

- Alla tillfällen där du är beroende av snabbast möjliga serietagning går bort.

- Alla bilder där kameran inte är hundraprocentigt still under exponeringen går bort, även minimala mikroskakningar äter snabbt upp hela upplösningsvinsten. Vill du ha full valuta för de 70?000 kronor som d3x kostar så bör du ta med stativet ofta.

- Alla bilder som inte ska tryckas eller skrivas ut i större format än a3 går bort. Även om en betraktare med god vilja kan se vissa skillnader i detaljrikedom mellan d3 och d3x i det formatet så handlar det om försumbara skillnader.
- Alla bilder som du tar med objektiv som inte är i toppklass går bort. Den fina sensorn i d3x behöver riktiga kvalitetsobjektiv för att göra fullt bruk av alla megapixlar. Kameran avslöjar obarmhärtigt objektivens alla svagheter.

- Alla bilder som du tar på de två största och de två minsta bländaröppningarna går bort, grovt räknat. De flesta objektiv når sin maxskärpa först när de bländas ner två steg, och i kombination med d3x förlorar de den vid bländare elva och mindre. I det senare fallet beror det främst på en effekt som kallas diffraktion. Det går inte att bygga bort ens om objektivet får kosta hur mycket som helst.

Alternativ till Hasselblad?
Alla om och men som omger fotograferingen i kombination med det höga priset lär minska antalet spekulanter markant. För nittionio procent av alla som fotograferar i klassisk småbildsstil är d3x trevlig men onödig. Overkill. För dyrt i förhållande till vinsten i bildkvalitet.

Men det finns ett annat perspektiv. Ett perspektiv ur vilket d3x inte ser ut som en överprissatt lyxmodell med begränsade fördelar, utan som ett budgetalternativ med tillräckligt god bildkvalitet, om än inte i toppklass. Jag talar om studiofotografens, modefotografens och landskapsfotografens perspektiv, de som idag går och funderar på en digitalkamera i den dyra mellanformatsklassen. Samtidigt som jag vill avråda de allra flesta klassiska småbildsfotografer från att lägga ut sjuttiotvåtusen på en d3x så är jag beredd att uppmuntra potentiella mellanformatsfotografer att ta en rejäl titt på Nikons senaste innan de lägger ut det dubbla på exempelvis Hasselblads ingångsmodell h3d ii-31.

Jag skulle aldrig påstå att Nikon d3x når upp till samma bildkvalitet som hasselbladaren, men kanske kommer den tillräckligt nära för de mångas behov. Med 24,5 megapixel finns beskärningsmarginalen som magasinsfotografen behöver. Dessutom har d3x ett överlägset autofokussystem.

Prisskillnaden mellan d3x och Hasselblads ingångsmodell skulle kunna varit ännu större. Nikon hade inte behövt använda sitt dyraste kamerahus. En modell byggd på d700:ans kamerahus skulle prismässigt kunnat konkurrera med både Sony a900 och Canon eos 5d mark ii, som båda har samma sensorstorlek och nästan lika hög upplösning till mindre än halva priset. Bildkvaliteten är inte riktigt på samma höga nivå som hos Nikon d3x, frågan är bara om skillnaderna verkligen motiverar prisgapet. Visserligen är d3x mer välbyggd, men hur stryktålig måste en studio- eller landskapskamera egentligen vara?

Om Nikon följer sitt tidigare mönster kommer vi att se sensorn från d3x i ett billigare hus om ungefär ett år. Kanske heter den kameran d700x. Tills dess är Canon 5d mark ii det riktigt billiga mellanformats-alternativet och Nikon d3x det bättre men nästan tre gånger dyrare.

Sammanfattningsvis är Nikon d3x en fantastisk kamera. Om den kostade ungefär lika mycket som högisomästaren Nikon d3 så skulle det vara svårt att välja mellan modellerna. Även om designen på d3x gör att den lämpar sig bäst för låga iso så behöver den verkligen inte skämmas för sina prestanda upp till maximala iso 6400. Där är den inte lika bra som Nikon d3 eller d700, men matchar utan problem rosade Canon 5d mark ii och slår Sony a900 med hästlängder.

Det är bara det lilla problemet med prislappen.

Så satte vi betyget
Bildkvalitet 10
Väldigt nära en 11:a i betyg. I mitt tycke ska Nikon d3x inte behöva dela högsta betyget med någon annan kamera i småbildklassen. Skärpa, tonomfång, dynamiskt omfång, allt finns där.

Byggkvalitet 10
Ett av marknadens bästa kamerahus om man inte bryr sig om vikten.

Ergonomi&logik 9
Även om Nikon borde arbeta lite på sina menysystem så kommer man inte ifrån att deras kamerahus är i toppklass rent ergonomiskt. Dock är inte vertikalgreppet toppen.

Mångsidighet 8
Bildmässigt står det väldigt bra till med mångsidigheten, men kamerahusets storlek gör det mindre lämpligt för diskret fotografering.

Valuta för pengarna 5
Ledsen Nikon, betyget blir inte bättre än så här. Påslaget på trettiotusen kronor är i grövsta laget. Ändå är kameran ett kap för den som känner att den kan ersätta en mellanformatskamera.