LG Optimus GT540 i test

När ett antal telefoner passerar ens skrivbord varje vecka är det lät att rycka på axlarna åt mobiler som är bra utan att på något sätt stå ut. LG Optimus GT540 är en Android-mobil och jämfört med andra Android-mobiler är den inte särskilt mycket att skryta med. Jämförs den med andra telefoner med Googles operativsystem, som i de flesta fall är mera påkostade, förmår den inte att imponera. Om man däremot väger in att det är en telefon som bara kostar strax över 2000 kronor blir bilden en annan.

För det faktum att det är en Android-mobil gör bara det att man får en telefon där man nästan är garanterad vissa saker. För det första finns det ett mycket stort antal appar som kan ge telefonen alla möjliga funktioner. Om tillverkaren dessutom har kunnat hålla fingrarna i styr kan man räkna med ett användarvänligt system där det är lätt att hitta rätt i menyerna och anpassa telefonen så att den passar de egna önskemålen.

LG har i stort sett låtit Android vara som det är i sin grundversion utan att förändra särskilt mycket. På samma sätt som hos föregångaren tangentbordsmobilen GW620 låter man användaren välja mellan att använda den vanliga startskärmen och en startskärm som LG har skapat. Den här gången har LG lyckats bättre och resultatet påminner faktiskt om det man ser i den allra senaste Andrroid-version 2.2. På båda sidor om knappen för att få upp den fullständiga menyn med alla applikationer och funktioner har LG lagt in två snabbknappar för att telefonknappsatsen och meddelande-funktionen. Snabbknapparna har sin fasta placering där och hänger med när man scrollar i sidled på den delade startskärmen. I LG:s utförande kan man gå två steg åt vardera hållet, vilket innebär att man kan välja på fem skärmar och har alltså rätt gott om plats för widgets och genvägar. Väljer man Android-versionen av startskärmen är utrymmet begränsat till en tredelad startskärm.

Snabbknappen på skärmen som får sifferknappsatsen att dyka upp har det som sin enda uppgift. Den är fullständigt oanvändbar för allt annat som har med telefonerande att göra. Vill man se samtalshistoriken eller komma åt kontakter och favoriter får man istället trycka på den fysiska lur-knappen nedanför skärmen till vänster. Om man i det läget kommer på at man inte har numret sparat och vill knappa in det för hand finns inte knappsatsen som en flik bland de övriga och då får man gå tillbaka och välja den på startskärmen istället. Omständligt och ologiskt. Till LG:s försvar får man säga att man har fått till en bra lösning för huvudmenyn när man väljer deras startskärm. Istället för att få alla installerade appar (och det blir lätt ganska många) uppradade i bokstavsordning kan man gruppera appar och funktioner i grupper som man själv tycker passar. Från början finns bara gruppen Program men det går lätt att skapa egna grupper och att flytta ikonerna mellan dessa.

I övrigt har LG förinstallerat några appar som kan laddas ned gratis till vilken telefon som helst från Android Market. Ett av de få egna bidragen är SNS-appen, det är en app där man ska samla sina konton för Facebook, Twitter och Bebo. Det hade varit bättre om LG helt enkelt struntat i den här appen. Dels finns det inget direkt existensberättigande eftersom man faktiskt inte behöver en app av den här typen för att använda tjänsterna, dels fungerar den dåligt och tvångsavslutas orimligt ofta.

Tyvärr måste jag konstatera att man heller inte lyckats särskilt bra med ett annat av de egna bidragen utöver Androids basutbud, nämligen radion. Som med de flesta andra mobiltelefoner måste ansluta headset eller hörlurar för att de ska fungera som antenn. Jag tror först att det är något fel på det medföljande headsetet, men när jag stoppar i ett par egna hörlurar får jag exakt samma missljud vid radiolyssnandet, en sorts distorsionsliknande skorrande som snabbt blir för irriterande för att kunna ha överseende med. Ljudet är alltså begränsat till just radiolyssnandet och vid samtal med headset finns det inget att anmärka på ljudkvaliteten.

LG har lyckats desto bättre med utformningen av telefonens yttre och fått till en slimmad och smidig mobil trots att skärmen inte är dirket liten. Formerna är skönt avrundade och telefonen är bara något lite bredare än skärmen. Föregångaren GW620 hade bara en enda fysisk knapp under skärmen, vilket kändes som en onödig eftergift för att få till en snygg design. Nu har man tre fysiska knappar samt två touchknappar under skärmen, de två sistnämnda är en meny-knapp samt den obligatoriska bakåt-knappen. Till en början tycker jag att touchknapparna är onödigt tröga och kräver att man trycker till ganska ordentligt. När jag väl har vant mig tycker jag att det fungerar bra och framför allt slipper man tryckningar av misstag för att man bara råkar komma åt knapparna.

LG har genomgående valt material för skalet som både ser ut och känns som plast. Telefonen känns i och för sig inte vek eller ger intryck av dålig kvalitet, men plasten gör att det inte heller känns påkostad på något sätt. Det kan man heller inte förvänta sig i den här prisklassen och LG förtjänar ett stort plus i kanten för att våga avvika från den allmänna trenden med blanka, pianolackade ytor där fingeravtryck snabbt lämnar missprydande spår. Istället har man fått plasten att se ut som borstad metall på baksidan och delar av framsidan.

Eftersom den är en av de allra billigaste Android-mobilerna blir priset en viktig faktor när man ska bedöma om LG är ett bra alternativ för den typ av köpare som LG siktar på. Trots storleken är det ingen mellanklass-mobil utan snarare en budget-mobil med Android. Det är också Android i sig i kombination med designen som gör att den får godkänt trots en del irriterande brister.

Frågor & svar

Föregångaren GW620 var lite långsam, hur är Optimus GT540?
Den är generellt lite snabbare, men imponerar inte med snabbhet

Hur funkar LG:s anpassning av Android?
Den är sparsam och märks inte så mycket

Känns den billig?
Nej, den känns mer gedigen än den kanske ser ut att vara

Alternativ

HTC Wildfire är Android-mobil med lite större skärm, X10 Mini är mindre och smidigare.

Testbild

Färgerna tendenderar att bli lite blekt återgivna