Mobils stora test av Xperia X10

Den här gången får inget gå fel. Det senaste året har Sony Ericsson haft problem, speciellt då med de senaste mobilerna som visat sig ha en del barnsjukdomar. Rykten om seghet till trots har vi inte hittat något som tyder på att Sony Ericsson Xperia X10 ska råka ut för samma bakslag.

Tvärtom känns Sony Ericsson Xperia X10 stabil och lättanvänd. Det är till och med så att jag efter ett par timmar med X10 känner att andra mobiler är lite aviga, komplicerade. En del av det intrycket beror givetvis på att telefonen har Android och att det gör att telefonen vilar på en modern och kraftfull grund. Fördelarna med Android är ju kortfattat att du har möjligheten att jobba med flera program samtidigt på ett enkelt sätt. Man trycker bara på knappen mitt under skärmen för att komma till menyn och påbörja något nytt samt håller ner samma knapp för att växla mellan senast använda program. Dessutom finns en programbutik med ett stort utbud av program och tillägg till telefonen samt ovanpå detta Googles tjänster med till exempel e-post och kartor.

Roligast blir det när tillverkaren har gjort ännu mer för att skilja ut sin telefon från mängden. På Mobile World-mässan i Barcelona i februari visades till exempel 46 olika mobiler med Android upp, så det krävs något extra om man vill sticka ut.
Timescape och Mediascape är det som ska vara paradgrenarna och de främsta Sony Ericsson-speciella sakerna i X10. Den satsningen har gjort att man sparkat ut den mediameny som du kanske känner igen från tidigare Sony Ericsson-mobiler och i dess plats hittar vi Mediascape.
Det är ett program som utgår från musiken i din telefon och sedan kan tipsa dig om liknande musik du också kommer gilla. Det är den centrala tanken, egentligen med både Mediascape och Timescape; att hitta innehåll som är relevant och tipsa om annan relaterad information. Alltså så att man har allt samlat på ett ställe.

Till media räknar vi i detta fall bilder, video och musik. På samma gång som Mediascape fungerar som inspiration och vägvisare till ny musik du kanske gillar är den samtidigt din mediaspelare. Det är alltså hit du går när du vill spela musik eller se på filmklipp. I musikfliken består den övre halvan av skärmen av miniatyrer av senaste låtarna, dina favoritlåtar. Nedre halvan visar musik ur Sony Ericsson musikbutik Playnow. Musikspelaren visar dina album, artister, låtar eller genrer. Spellistor ska man kunna skapa med den medföljande programvaran Media Go. I telefonen skapas det även automatiskt spellistor över de låtar du lyssnat på mest, om du vill gå tillbaka till de låtarna.

I musikskärmen, och det är ganska tydligt i Android som helhet, spelar det inte så stor roll vilket innehåll som ligger på telefonen och minneskortet och vilket som laddas ner till telefonen samtidigt som du väljer att kolla in det. Någon sekund efter att jag klickat på en av låtarna i butiken börjar förhandslyssningen, så det fungerar i stort sett lika snabbt som om jag klickar på en låt jag redan äger och har på telefonen.
Samma sak med bilder. Övre halvan av skärmen visar mina bilder, de jag tagit med mobilens kamera. Den nedre delen visar webbalbum och de hämtas från Facebook och Picasa, Googles bildtjänst. Videofliken är egentligen den som skiljer ut sig i sammanhanget för där finns bara filmer som ligger på telefonens minneskort.

Här hade jag faktiskt önskat mig att telefonen kunde lite mer. Inget av de filmklipp jag provar att spela och då i flera olika format, klarar den att spela. Det är först när jag köper ett program (Yxflash i programbutiken) för 10 dollar som jag kan spela längre filmer som inte är inspelade med en mobiltelefon. Det går alltså att spela, men inte med programmen som följer med från början. Det är lite synd, för skärmen är definitivt tillräckligt stor och skarp för att filmtittande ska bli kul.

En riktigt bra webbläsare följer i alla fall med och den är ju också duktig på att göra skärmen och dess storlek rättvisa. Även stora webbsidor, som tillexempel de stora dagstidningarnas, går snabbt att navigera runt på. Ur prestandasynpunkt är det intressant att man kan svepa runt snabbt utan att reaktionen släpar efter. Det är dock inte ett särskilt bra sätt om man vill läsa sidan. Då är det bättre att veta att texter anpassar sig bra efter vad du ser i fönstret. Radavståndet anpassar sig helt enkelt efter vad du kan se i aktuell inzoomning. Här finns inte multitouch då man zoomar med två fingrar på skärmen (som man gör i Iphone) utan istället en plus- och en minusknapp på skärmen, eller dubbelknack på skärmen som sköter det.

Genom hela telefonen och dess funktioner, egentligen bara med startskärmen som undantag så anpassar sig bilden efter hur du håller telefonen. I webbläsaren blir alltså bilden liggande när du vänder telefonen åt det hållet.

När vi nu är inne på internettjänster så fungerar e-posten bra den med. Förutom Gmail kan man även välja mailkonton med pop3 och imap, vilket gör att man täcker in de flesta internetoperatörer och mejltjänster. För företagsanvändare är det intressant att veta att även Exchange-mail liksom synk den vägen med kontakter, kalender och så vidare fungerar, men då via specialprogrammet Moxier. Den mail som kommer dit hamnar dock i det programmet och syns därför inte i Timescape i telefonen, där annars de flesta händelser dyker upp och samlas överskådligt. Officedokument kan man för övrigt läsa med hjälp av Officesuite som följer med, men att redigera dokument går inte med det programmet.

Mediamenyn Mediascape gick jag igenom tidigare och den andra speciallösningen är Timescape och den är mer påtaglig. Direkt i startskärmen (du kan till och med välja att ersätta startskärmen med Timescape) hittar man Timescape. Det är en funktion som samlar det mesta som händer i din telefon och ursprunget är att Sony Ericsson tänkt att ”senaste samtal” är en av telefonens mest använda funktioner. Timescape är din samtalslista, men för en hel massa fler funktioner. Här samlas inkomna mejl, sms, facebookpostningar och Twitter. Dessutom, om du vill det, finns här bilder du tagit, samtal du gjort och musik du spelat i telefonen.

I Timescape får varje händelse en bild och presenteras på ett av korten i skärmen. Korten bläddrar man mellan och 5-6 kort syns samtidigt i skärmen. Du klickar på ett för att läsa mer och kan sedan ta dig direkt till det programmet, oavsett om det är Facebook, e-post eller sms.
Man kan alltså ha Timescape direkt i startskärmen, men jag väljer att istället se det senaste kortet bara och sedan klicka vidare för att se alla i Timescape. Det är riktigt snyggt när korten visas och visningssättet går igen när man ser på bilder eller annat i Mediascape. Det är grafiska effekter och halvt genomskinliga, glasaktiga kort, men ändå går det tillräckligt snabbt och smidigt för att de grafiska effekterna inte ska bli ett hinder i vägen. För att se och hitta den information man söker, alltså.

Mest gillar jag nog det som kallas den ”ändlösa knappen” som finns bland annat i Timescape. När jag går igenom mina senast inkomna mejl, twittermeddelanden och kompisarnas Facebookpostningar finns en evighetssymbol på varje kort med en händelse. Den är kopplad till personen bakom och ett tryck där så får jag upp allt samlat. Det är riktigt smidigt och ger bra överblick. En tonad bild av personen visas i topp och sedan, Facebookpostningarna, mejl, bilder där personen finns med, sms, samtal och så vidare. Däremot märker jag att uppdateringarna kan vara lite långsamma ibland. Den widget med det senaste från Timescape som visas i min startskärm ligger lite efter. När jag vaknar på morgonen är det gårdagskvällens senaste händelse som visas där och det är först när jag klickat mig in i Timescape och väntat en stund som alla uppgifter där uppdateras med det senaste. Det trots att jag har mejlen inställd på att hämtas var femte minut.

Men efter en stunds väntan så tickar i alla fall nattens alla händelser in. Jag tycker att Timescape fungerar jättebra om man har 5 – 10 händelser att titta igenom, men om man vaknar och har 50 nya meddelanden är de här grafiska korten inte alls särskilt smidiga att gå igenom. Då hade man behövt en mer nedtonad presentation och det saknas. Då får man i så fall gå in i respektive applikation och titta igenom. Det får man även göra om man vill svara, eller kommentera på en postning på Twitter och Facebook. Vill man bara skriva ett eget inlägg går det att göra direkt från Timescape, men svar måste man göra genom att klicka sig in på Twitters eller Facebooks mobila sajter.

Inmatning, just att skriva med telefonen är förresten ett intressant kapitel. Man skriver ju med det tangentbord som man får upp på skärmen och där finns åäö klart från start, liksom svensk ordlista. Man kan skriva både i liggande och i stående läge där det liggande läget gör varje tangent lite större. Då finns ju mer plats i bredd att tillgå. Det gör också stor skillnad märker jag när jag skriver, för telefonens förmåga att tolka rätt. För visst händer det att man siktar lite fel och då bör ju telefonen fatta det och rätta till felet. Jag tycker visserligen att telefonens bredd i liggande läge gör det lite svårt att nå alla knappar när man skriver med båda tummarna. Men resultatet blir mycket bättre. När jag snabbt skriver meningen ”jo det går faktiskt riktigt bra” blir den just så i liggande läge. När jag försöker med samma i stående läge däremot blir resultatet ”j drt gpr faktidt tiktigt bts”. Dels märker man att snabba tryck inte alltid registreras, men framförallt är det alltså utrymmet för varje knapp som har betydelse. För varje ord man skrivit ser man vilka bokstäver man träffat och får förslag på ord man kanske menade.

Skriver jag ”riktih” så får jag upp orden riktighet, riktigt, riktig och så vidare, men jag måste som i andra Androidmobiler välja vilket av dessa som jag vill använda. Väljer jag inget utan bara skriver vidare på nästa ord är det ”riktih” som väljs. Det dåliga resultatet ovan är det som syns när jag bara skriver på, men om jag efter varje ord tittar och väljer det ord jag egentligen menade så blir det lika rätt som i liggande läget, om än lite mer tidskrävande att skriva. Tar man istället och laddar ner gratisprogrammet Swedish Keyboard som ofta behövts på tidigare Androidmobiler från andra tillverkare blir resultatet bara marginellt bättre.

Sony Ericsson själva sa vid lanseringen av kommande mobilerna Vivaz Pro och X10 mini pro att ”inget slår ett riktigt fysiskt tangentbord” och kanske ligger det en del i det uttalandet.

Med jätteskärm och bra kamera är X10 som vi testar här nu välpositionerad för video och inte bara spela in utan även ladda upp på Youtube, eller se på direkt i skärmen. För stillbilder saknar man blixt och tyvärr är inte fotolampan så hemskt användbar. Man aktiverar den med ett par klick in i menyn och sedan lyser den med fast sken tills du stänger av den igen, eller går ur kamerafunktionen. Ett autoläge hade varit bättre, än att man själv måste aktivera den när motivet är för dåligt upplyst. Inställningsmöjligheterna är annars goda och det känns igen en del från Sony Ericssons tidigare kameramobiler.

Bättre är X10 på video. Den spelar in video i VGA-upplösning vilket innebär 640 x 480 pixel och gör sig bra även om man spelar upp det i helskärm på en dator. Det går även att spela in i widescreen med upplösningen 800 x 480 pixel. Mest påtagligt är funktionen för bildstabilisering. Den gör att det när man filmar nästan ser motivet i slow motion i skärmen. Det kan se lite konstigt ut precis när man filmar, men resultatet blir väldigt bra och vilsamt att titta på. Det ser ut lite som om man använt en steadycam, alltså dämpning som gör att alla rörelser blir mjuka och följsamma. Ett effektivt sätt för att slippa skakiga, hoppiga inspelningar alltså.
Man kan även välja att spela in i widescreen, men då blir upplösningen sämre och man kan inte välja bildstabilisering.

När filmen väl är inspelad kan man enkelt ladda upp den till Youtube. Ett klick på brevsymbolen visar de olika möjligheter som finns för att skicka filmen och då är Youtube en av flera möjliga destinationer. Ditt Youtubekonto hittar den automatiskt, eftersom det är en av många Google-tjänster och ditt Googlekonto redan finns i telefonen. Skulle filmen vara stor och ta tid att ladda upp väntar telefonen istället tills det finns ett wlan tillgängligt. För mig började uppladdningen av filmen på 12 MB så fort jag steg in på kontoret efter lunchen.

Med alla datorlika funktioner, e-post, webb och mediafunktioner kan man nästan glömma bort att X10 är en telefon också. Det har jag inte gjort. Även som telefon tycker jag den fungerar riktigt bra. Du kan lägga en ikon med genväg till knappsatsen direkt från startsidan, men det går också bra att ringa upp folk även från Timescape där alla deras senaste aktiviteter samlas. Då hamnar man i skärmen med knappsats och med numret redan inslaget, klart att ringa.

Förutom att binda samman information från nätet tycker jag alltså att Timescape är ett bra stöd även för grundläggande funktioner som samtal och sms. Att allt synkar med Googles tjänster online är heller ingen nackdel. En kul detalj är att man i telefonboken i X10 kan kryssa i en ruta som säger ”Skicka samtal direkt till röstbrevlåda”. Jag testade detta en kort stund med en av kollegorna på redaktionen. Jag hann precis börja fundera på om telefonen visste vilket nummer den skulle vidarekoppla till när jag fick bekräftat att det fungerar. Kollegan som satt mitt emot mig ringde och kom direkt till röstbrevlådan utan att jag märkte något i telefonen eller han något konstigt. Kanske ingen funktion man använder särskilt flitigt, men säkert användbar när den väl behövs.

De problem jag upplevt under testandet är att program i telefonen kraschat ett par gånger under veckan och i ett par av videoklippen jag spelat in har ljudet varit osynkat. Det är dock ett problem som sedan varit helt frånvarande.

Den främsta styrkan med X10 tycker jag är Android i kombination med Sony Ericssons tillägg till systemet. Formgivningen av telefonen och det yttre matta skalet som gör att den inte glider ut handen så lätt är båda bra och snyggt. Men det är främst Timescape som lyfter upplevelsen. På mobilmässan i Barcelona i februari visades ett femtiotal olika Androidlurar upp och för att sticka ut måste man givetvis göra något mer. Sony Ericsson är en av få tillverkare som ansträngt sig, verkligen utgått från Android och sedan gjort det ännu bättre.

Frågor & svar

Andra sajter rapporterar att Xperia är seg. Varför skriver ni ingenting om det?
Vi kan bara skriva om det vi upplever med våra två testexemplar av X10, och det är att det är en mycket snabb telefon. Jag kan komma på två saker som kan upplevas som "långsamma" med X10. Det ena är Sony Ericssons medföljande skärmtangentbord, som kommer med dussintals ordförslag för varje bokstav man matar in, vilket skapar en liten seghet. Jag tyckte själv att det hade för små knappar och installerade Scandinavian Keyboard, och vips var den segheten borta. Det andra är att om man sveper med fingret på skärmen till exempel i webbläsaren tar det någon tiondels sekund innan panoreringen börjar. Men det rör sig inte om någon kontinuerlig fördröjning, när den väl börjar svepa är fingret på samma ställe som när man började, och fortsatt svep går blixtsnabbt. Uppritningen av webbsidan går också mycket mycket snabbt. Min gissning är att det är en algoritm som Sony Ericsson gjort för att särskilja svep från tryck på skärmen som skapar detta lilla eftersläp. Denna fördröjning finns inte på telefoner som Iphone 3GS och Nexus One och kan vara förklaringen till att en del upplever X10 som långsam, men efter ett tag slutar man tänka på det. Som jämförelse kan sägas att Sony Ericsson Vivaz, Nokia X6 och höstens Android-mobiler är otvetydigt långsammare än Xperia X10.
 

Hur är pekskärmen?
Det är en kapacitiv skärm som alltså lämpar sig för att använda med fingrarna men inte penna. Den missar sällan ett tryck, men någon mindre bugg gör att tryck i överkant ibland registreras men ändå inte "tar". När man skriver text i liggande läge märks det på att bokstaven A ofta försvinner, trots att tangentbordet klart och tydligt registrerat att A tryckts in. Jag har märkt att om jag sveper litet med fingret när jag trycker på A försvinner problemet nästan helt.

Hur är X10för gps-navigering?
Riktigt bra navigering följer med i Wisepilot med licens för 30 dagar. Sedan får man betala, eller nöja sig med Google Maps.

Kameran ska ha ansiktsigenkänning va?
Ja det har den. Det liksom leendeigenkänning och dessutom möjlighet att se vem som är i bilden. I praktiken krävs det dock lite inlärning, men sedan fungerar det faktiskt, för det mesta i alla fall. Det är ingen felfri lösning.

Alternativ

HTC Desire är nog den närmaste konkurrenten och har även den stor skärm och Android.

Testbild