Vem kan bygga ett bra headset?

Försiktighetsprincipen är bra. Det visade sig när WHO nyligen uppgraderade risken för att strålning från mobiltelefonen kan orsaka en viss typ av cancer i hjärnan. Fortfarande verkar dock mycket vara oklart och alla ropar på mer forskning. Men redan sedan tidigare är rekommendationen för den som pratar i mobiltelefon att använda handsfree för att minimera eventuella effekter av den elektromagnetiska strålningen. Allt enligt försiktighetsprincipen.

Även mobilbranschen själva tycker att den som är orolig kan använda handsfree för att stilla sin oro. Problemet är bara att de flesta inte använder handsfree i någon större utsträckning, och att det finns goda orsaker till det. De flesta headset, trådlösa eller med sladd, sänker den så kallade användarupplevelsen för den som ringer ganska kraftigt. Trots över tio år av Bluetooth har jag ännu inte testat ett headset som jag trivts med. Ljudkvaliteten är för det mesta sämre än om jag pratar direkt i telefonen, antingen för mig eller den jag pratar med. Det är fortfarande inte heller alltid lätt att koppla ihop telefonen med headsetet och de är sällan bekväma att arbeta med. Dessutom behöver de laddas titt som tätt och glöms därför lätt vid vägguttaget. De trådade headseten är sällan speciellt mycket bättre. Här borde finnas gott om plats för innovation hos mobiltillverkare och tillbehörsutvecklare. För det är knappast så att vi kommer att sluta använda våra kära telefoner mindre, hur många varningar vi än får. Kaffe som finns i samma riskgrupp är ju till exempel fortfarande en populär dryck hos de flesta. Trots att det är lätt att bunta ihop och negligera varningen tillsammans med alla andra cancerlarm som dyker upp med jämna mellanrum så är den värd att ta på allvar. Inte minst på grund av att mobilbranschen är uppfinningsrik och att det borde finnas goda chanser att ta fram lösningar som skyddar oss konsumenter. Allt enligt försiktighestprincipen.