Det ihopkopplade samhället

Forskaren Adam Dunkels ser en framtid där lampknappar och tv-apparater pratar med varandra för konsumentens bästa.

Forskaren Adam Dunkels ser en framtid där lampknappar och tv-apparater pratar med varandra för konsumentens eget bästa. ”The Internet of Things” är nästa revolution som kommer att binda ihop världens alla prylar.

Publicerad Uppdaterad

Jag träffar Adam Dunkels, Senior Researcher på Swedish Institute of Computer Science (SICS), i forskningsinstitutets lokaler i Kista för att få klarhet i vad som kallas för Internet of Things.

I stora drag handlar det om att alla saker som har någon form av intelligent processorkraft i sig ska kunna kommunicera med varandra. Konsekvenserna av en sådan utveckling kommer enligt Adam Dunkels inte bara att gynna företag utan även konsumenter och samhällsstrukturen i stort. Men som alltid med ny teknik så finns det faror som man måste ha i åtanke.

– Det man kan säga är att allt fler prylar har någon form av intelligens i sig, alltså datorkraft. Vissa är självklara – som dvd-spelare, tv-apparater och digitalkameror. Men det finns också andra mindre uppenbara, som bilnycklar, hotellnycklar, leksaker… Mikroprocessorer finns nästan överallt nu.

Det här är en utveckling som har skett till stor del under 2000-talet. Det är de senaste 10 åren som förändringen har skett på allvar. Det som är nästa steg är att man ger prylarna inbyggd radiokommunikation så att de kommunicerar med varandra.

Kan du ge ett praktiskt exempel?

– Folk använder det redan för att spara energi i hem och byggnader – temperatursensorer med en liten radio på som kan känna av var det behöver värmas i huset till exempel, och så slås elementen på precis där det behövs, eller så justeras ventilationssystemen så att man flyttar över luft mellan rummen.

För att göra det mer kostnadseffektivt antar jag?

– Ja precis, istället för att elda för kråkorna så att säga så kan man effektivisera elanvändningen, och uppvärmning står för en stor del av elkonsumtionen i Sverige.

Men vad skulle elbolagen tycka om det här, de får ju betalt per kilowatt?

– Elbolagen är superintresserade av den här tekniken därför att det gör att de kan optimera sina elnät. De håller redan på att installera elmätare med radiokretsar som gör att man kan känna av, alltså läsa av elmätaren i realtid, alltså under drift. På så sätt så vet man mycket bättre om hur mycket el som används och var. Det gör att man kan anpassa produktionen och slussningen av el i näten.

Nästa steg är att införa lokala elproducenter, alltså exempelvis folk som har en stor takyta där man sätter på solpaneler. Då behöver elbolaget inte skeppa el på så stora avstånd utan kan slussa det lokalt och elanvändningen optimeras.

Inne i huset går det att låta varje enskild pryl tala om för elsystemet i huset hur mycket el den behöver och hur mycket den kommer att behöva.

Hur blir det med säkerheten? Elnätet kan jag tänka mig är en av de första delarna som någon skulle vilja slå ut om de skulle vara en sådan situation. Så antingen sitter allt ihop och är väldigt sårbart eller så är det separerat men då förlorar man väl i användningsmöjligheter?

–Det är alltid en avvägning, hur mycket säkerhet behöver man och hur mycket kan man offra av prestanda och funktionalitet för det. Elnätet är ett samhällskritiskt system där säkerheten i största möjliga mån måste komma först. När man utvecklar systemen gäller det att man har det i åtanke i varje steg. Det handlar om allt ifrån att man separerar systemen ifrån varandra, till att man använder kryptering.

Vad är det för andra områden, alltså både kommersiella företagslösningar/applikationer och privata, förutom då elnätet?

– Ett annat exempel som är väldigt coolt är ett litet startup-företag i Cambridge USA som heter Thing Magic. De har gjort en lösning för ett företag som har svårt att hålla reda på dokument. Problemet var att hitta rätt dokument eftersom de ofta var ute på vift bland anställda. De har satt små kretsar på dokumenten så att man kunde söka efter dem, se vilket kontor dokumentet ligger i vid just det givna tillfället, en sorts fysisk Google, fast man kan söka efter prylar på riktigt.

– Om man ser till det större perspektivet så finns det så kallade smart cities. Det sker försök på det här i San Fransisco med att man kan känna av var det finns lediga parkeringsplatser. Genom att sätta magnetsensorer i marken är tanken är att man ska få upp det på sin GPS så att man kan bli guidad till den närmaste parkeringsplatsen.

Så det hela handlar egentligen om en generell effektivisering?

– Ja, men det handlar också mycket om att innan tekniken har blivit införd så utvidgar man mycket av det som redan finns idag. När tekniken utvecklas så dyker det upp nya användningsområden som ingen har tänkt på innan. Som någon sa: ingen visste att när patentet på säkerhetshissen, alltså att om linan går så stoppas hissen ändå, när det patentet lämnades in var det ingen som tänkte på att New Yorks skyline ser ut som den gör idag, fast det är en direkt konsekvens av det patentet – eftersom man då plötsligt kunde bygga högt på ett helt annat sätt.

Kräver inte allt det här en gigantisk ombyggnad av vår infrastruktur?

– Nej, det gör det inte. Dels är det ganska mycket som är lokaliserat, dels har vi redan en ganska bra infrastruktur för att göra sådant här med Internet, GPRS, 3G och sådana nät. Däremot så måste självklart den existerande infrastrukturen byggas ut i takt med att allt det här ökar.

- Men det är inte som med mobiltelefoni som kräver en stor väldigt stor infrastruktur för att överhuvudtaget ska vara vettigt. Däremot så är det många som vill se en stor uppgradering av infrastrukturen, företag som Cisco som säljer nätutrustning, Ericsson som säljer trådlös nätutrustning.

Blir det inte så att det blir en naturlig försening i och med att apparaterna måste anpassas? Om min TV ska tala om för elsystemet hur mycket ström den behöver så måste den funktionen byggas in. Då måste ju först de äldre tv-apparaterna fasas ut?

– Exakt, det kommer att bli gradvist på det sättet, det blir inte som en flaggdag då plötsligt så ska man byta till högertrafik.

I USA har de kommit mycket längre än vad vi har gjort, varför det?

– Det handlar om den ekonomiska nedgången i USA. Regeringen har lagt stödmiljarder på det som kallas för ”det smarta nätet” (the smart grid). Jag vet inte hur många miljarder dollar som går in för att uppgradera elnätet i USA. De ser en chans att lyfta ekonomin genom att dra igång det här området som de ser som en viktig framtidsbransch. Hade det inte varit för den ekonomiska nedgången hade det inte kommit så mycket stödmiljarder i systemet.

Är det också på grund av det som hände bland annat i Kalifornien då hela staten slocknade?

– De har haft sådana problem i hela USA. Det har hänt att New York blivit helt nersläckt. Det har också hänt med jätteområden i USA att det bara sagt ”boom!” och så har nätet gått ner för att det varit så föråldrat och centraliserat. I USA är det några få knutpunkter som allting hänger på. Därför går USA nu i täten för den här utvecklingen. Samtidigt kommer väldigt mycket av den här tekniken från Europa. Vi har två norska företag som är världsledande på små strömsnåla radiokretsar. Sedan har vi Korea och Japan som nu också kommer fram på det här området.

Varför ser vi inte samma effekt i Sverige som i USA, vi har ju drabbats av samma kris?

– Dels så har vi inte samma typ av nationellt sammankopplade elnät som USA har. Men det händer väldigt mycket här också. Vanligtvis inom den här typen av teknik och forskning brukar USA ligga cirka 2 år före sedan kommer EU och gör samma sak. Den här gången har EU dock hängt direkt på så nu ligger vi ganska mycket i fas. De ligger bara lite före.

Är det också miljöaspekten som gör att EU ligger så långt framme?

– Miljöaspekten är jätteviktig i det här. Energi är verkligen den nya utmaningen, den stora utmaningen för vårt århundrade så att säga. Att få styrsel på energiåtgång och energiproduktion med tanke på just miljöaspekterna.

Men hur är det med USA, de motsätter sig rätt mycket, de vägrar att skriva på Kyoto-avtalet och förutom några Hollywood-stjärnor så verkar inte miljö ligga högst upp på agendan.

– Det är ett väldikt komplext land, särskilt politiskt.

Är det de potentiellt stora ekonomiska fördelarna som verkar vara drivkrafterna där istället?

– Ja, just nu är det så.

Hur är det med politikerna här i Sverige när det gäller den frågan?

– Det är jättebra drag. Till exempel är energimyndigheten i Sverige väldigt långt framme när det gäller det här. De både håller koll på vad som händer och finansierar projekt och har gjort det nu ett tag. De ligger verkligen i framkanten.

Kommer det här att sätta fart på andra användningsområden? Om vi tar intelligenta kylskåp till exempel. Om allting ska var uppkopplat så borde ju användningsområdena expandera något otroligt?

– Dels så har vi de här nittiotalstankarna, säger Adam med en aning av ironi i rösten, du vet, smarta kylskåp som beställer mjölk när den är slut.

Varför slog aldrig det igenom?

– Jag tror det var för tidigt. Det fanns en väldig teknikoptimism där ett tag. Teknik skulle fixa alla möjliga problem. Sedan visade det sig att tekniken inte riktigt klarade av det. Det som fanns var rätt taffligt oftast. Nu tror jag att tekniken finns, och samtidigt så är folk rätt less på den här teknikoptimismen. Vi blir inte alls lika lätt imponerade av internet som vi var 1998, vi är ganska blasé när det gäller allt det här och tycker att det är klart att man kan göra ganska mycket via internet.

– Istället är det vad folk vill ha som kommer att driva på utvecklingen på ett mycket tydligare sätt, istället för vad tekniken kan. Man är så van vid att tekniken kan göra det mesta, inte som på 60-talet då vi skickade en människa till månen också ”wow tänk att det gick, tänk att tekniken kan göra så”. Nu är det mer ”aha Fugelsang är i rymden”. Vi tror inte längre att tekniken ska frälsa oss. Istället för att låta den styra oss så styr vi den.

Fakta Adam Dunkels:

Adam Dunkels är Senior Researcher på Swedish Institute of Computer Science (SICS). År 2000 skapade han en mjukvara som idag används av företag som Cisco, BMW, NASA, Hewlett-Packard, General Electric, och ABB, i så olika saker som satelliter, bilmotorer och flygplan. Han uppfann en miniversion av IP-protokollet som endast använder 100 bytes av RAM-minnet. Det gör att väldigt små anordningar kan kommunicera med varandra över nätverk i redan befintliga infrastrukturer.

Han fortsatte att jobbade vidare med foga in det i ett operativsystem för inbyggda system. Han döpte det till Contiki och släppte det som öppen källkod 2003.

2009 hamnade han på MIT Technology Reviews top 35 innovatörer under 35 år-lista.