Android har relativt snabbt vunnit framgång och tävlar mot Iphone att vara det mest framgångsrika operativsystemet på mobilmarknaden. De två skiljer sig dock åt. Apple är ju ensamma om att tillverka enheter med det egna iOS. Google och deras Android kan man ju däremot hitta i telefoner från fler än tio olika tillverkare.

Det var de begränsade möjligheterna att särskilja sig från konkurrenterna som fick Nokia att välja bort Android. Det var i alla fall vad Nokia själva angav. När Android är så spritt ökar kraven på tillverkarna att hitta på innovationer ovanpå det Google levererar och det har man gjort på olika sätt.

Det finns flera olika tankesätt. Från början utmärkte sig HTC med sitt HTC Sense och täta kopplingar till olika sociala nätverk. I takt med att Google själva byggt in sådana funktioner i Android har Sense förlorat sin forna glans. Uppstickare som Huawei och ZTE nöjer sig ofta med oförändrat och oförfinat Android, kanske beroende på utvecklingsresurser internt. Just oförändrat Android har dock blivit ett försäljningsargument, bland annat för Samsung. Då har man som användare större chans att snabbt få nästa Androidversion när den släpps, och mycket riktigt har det varit en prioritet även hos Sony Ericsson. Mest vågade är man på LG som storslaget satsar på att vara först med 3D, både i surfplatta och mobiltelefon. De måste göra något unikt för att kunna ta extra betalt, men frågan är om verkligen 3D är rätt väg att gå för att lyckas med det.