Gps:en - uppkopplad eller inte?
Nokias N95 har gps och Sony Ericsson erbjuder en gps med vid köpet av den nya P1:an. Mobilgps är här för att stanna. Men hur går det för den vanliga gps:en utan uppkoppling?
Större text
Mindre text
Skriv ut artikel
Tipsa en vän
Undersökningsföretaget In-Stat rapporterade nyligen om gps-marknaden. Den domineras fortfarande av ouppkopplade apparater, men företaget tror att antalet mobilabonneneter till kart- och navigeringstjänster kan komma att överstiga 70 miljoner i hela världen 2012. En studie från Consumer Electronics Association i våras visade att 33 procent av framtida gps-köpare vill ha en mobiltelefon som har navigering inbyggd.
I Japan har mobiler med gps vunnit mark. Enligt In-Stat såldes under 2006 cirka 43,5 miljoner 3G-telefoner där fördelat på 98 olika modeller. Av dessa hade 45 gps.
Förra veckan bjöd dessutom den holländske navigatortillverkaren Tomtom i runda slängar 2,5 miljarder dollar för Tele Atlas, som tillverkar kartdata. Man kan spekulera i vad skälen är. Kanske var man orolig att någon konkurrent skulle hinna före? Eller är det så att man genom köpet vill försäkra sig om att kartdatan håller hög kvalitet - ett område där man inte varit lika duktiga som konkurrenten Garmin? Eller kanske för att komma åt de relationer som Tele Atlas upparbetat i bland annat fordonsindustrin? Eller helt enkelt för att kunna få tillgång till data och återkoppling från kunderna för att höja kvaliteten i tjänsten?
Helt klart är det en kamp där de inblandade ser stora framtida intäkter. Gps växer så det rister i satelliterna.
Mobilernas kartprogram använder samma kartdatabaser som de större navigatorerna - det rör sig om antingen Tele Atlas eller Navteq. Själva grundinnehållet är det alltså ingen skillnad på.
I navigationsbranschen diskuteras det därför allt mer om en navigator måste vara uppkopplad eller inte. Trenden är onekligen mot ökad konvergens men kunderna vill ha enkla apparater. Många resonerar som följer: en mobil ska man ringa i och en gps ska man navigera med. När man stoppar en gps i en mobil så försämras vissa aspekter. Det kommer att bli en riktig utmaning att göra bra navigeringsprogram för alla mobiler.
Då alla redan har en mobil i fickan så kan ju det låta som en enkel utväg att utöka den med gps. Men exempelvis i bilen vill man ju ha en större skärm och kunna navigera under körningen. Fristående gps:er har större skärm, ofta bättre ergonomi på skärm, knappar och användargränssnitt, en bättre antenn och klarar sig helt utan mobilnät - man slipper helt extra kostnader för datanedladdning eller andra tjänster.
Å andra sidan, när gps:en kopplas till en mobiltelefon så kan den byggas ut med olika funktioner. Framför allt kan den kopplas till Internet. Det gör att det går att uppdatera den i realtid. Både med nya kartor och program. Där har de internetlösa gps:erna inget att sätta emot, de ligger alltid hopplöst efter, även om användaren kan tanka ner nya kartdata till sitt kort ofta.
Det är också möjligt för en mobil-gps att hitta sin startposition snabbare med tack vare tekniken assisterad gps, som tar hjälp av mobilnätet. Men det har ju en nackdel för konsumenten: program som går via en operatör kostar i allmänhet en slant att använda.
Den kanske största nackdelen med att använda mobilen som navigator är ändå den mindre skärmen och att det är svårt att hitta en med mottagare för TMC, det vill säga trafikdatakanalen. Mobilprogrammen kan dock hämta trafikinfo via exempelvis gprs, om programleverantören har en sådan tjänst. En annan är förstås att ju mer det är som ska dela på ett batteri, desto snabbare tar det slut.
Men mobilens koppling till Internet har även mindre uppenbara fördelar. Åtminstone fördelar för operatörerna och tillverkarna. Helt plötsligt blir det till exempel möjligt skicka med annonser till användare, en teknisk förutsättning för att kunna erbjuda annonsbaserade tjänster. Extra fint är ju att de kan anpassas till var kunden befinner sig.
Att kunna dela med sig av sin position till andra användare eller till sitt företag eller kunder är förstås en annan funktion. På så sätt kan man om det krävs för verksamheten lätt hålla reda på var företagets bilar och anställda befinner sig.
Karttillverkarna skulle också kunna få återkoppling från användarna mycket snabbare om stopp, olyckor, intressanta platser och händelser samt förändringar på olika vägsträckor.
Antagligen är det på grund av dessa olika möjligheter och chansen att bryta sig in på ett nytt segment som en talesman för Nokia i juli uppgav att "nästan hela vår portfölj" av mobiler skulle ha gps inom en snar framtid.
Enligt In-Stats undersökning som omfattade tusen konsumenter så föredrar 50 procent att köpa en fristående navigationspryl, hellre än att abonnera på en mobiltjänst. Bara 17 procent sa att de vill använda mobilnavigation och 33 procent att de kunde använda både och.
Slutsatsen man kan dra är väl att det ser ut som att teknikerna kommer att leva sida vid sida ett bra tag framöver.
Bli premiumläsare och prenumerera på Mobil
I Japan har mobiler med gps vunnit mark. Enligt In-Stat såldes under 2006 cirka 43,5 miljoner 3G-telefoner där fördelat på 98 olika modeller. Av dessa hade 45 gps.
Förra veckan bjöd dessutom den holländske navigatortillverkaren Tomtom i runda slängar 2,5 miljarder dollar för Tele Atlas, som tillverkar kartdata. Man kan spekulera i vad skälen är. Kanske var man orolig att någon konkurrent skulle hinna före? Eller är det så att man genom köpet vill försäkra sig om att kartdatan håller hög kvalitet - ett område där man inte varit lika duktiga som konkurrenten Garmin? Eller kanske för att komma åt de relationer som Tele Atlas upparbetat i bland annat fordonsindustrin? Eller helt enkelt för att kunna få tillgång till data och återkoppling från kunderna för att höja kvaliteten i tjänsten?
Helt klart är det en kamp där de inblandade ser stora framtida intäkter. Gps växer så det rister i satelliterna.
Mobilernas kartprogram använder samma kartdatabaser som de större navigatorerna - det rör sig om antingen Tele Atlas eller Navteq. Själva grundinnehållet är det alltså ingen skillnad på.
I navigationsbranschen diskuteras det därför allt mer om en navigator måste vara uppkopplad eller inte. Trenden är onekligen mot ökad konvergens men kunderna vill ha enkla apparater. Många resonerar som följer: en mobil ska man ringa i och en gps ska man navigera med. När man stoppar en gps i en mobil så försämras vissa aspekter. Det kommer att bli en riktig utmaning att göra bra navigeringsprogram för alla mobiler.
Då alla redan har en mobil i fickan så kan ju det låta som en enkel utväg att utöka den med gps. Men exempelvis i bilen vill man ju ha en större skärm och kunna navigera under körningen. Fristående gps:er har större skärm, ofta bättre ergonomi på skärm, knappar och användargränssnitt, en bättre antenn och klarar sig helt utan mobilnät - man slipper helt extra kostnader för datanedladdning eller andra tjänster.
Å andra sidan, när gps:en kopplas till en mobiltelefon så kan den byggas ut med olika funktioner. Framför allt kan den kopplas till Internet. Det gör att det går att uppdatera den i realtid. Både med nya kartor och program. Där har de internetlösa gps:erna inget att sätta emot, de ligger alltid hopplöst efter, även om användaren kan tanka ner nya kartdata till sitt kort ofta.
Det är också möjligt för en mobil-gps att hitta sin startposition snabbare med tack vare tekniken assisterad gps, som tar hjälp av mobilnätet. Men det har ju en nackdel för konsumenten: program som går via en operatör kostar i allmänhet en slant att använda.
Den kanske största nackdelen med att använda mobilen som navigator är ändå den mindre skärmen och att det är svårt att hitta en med mottagare för TMC, det vill säga trafikdatakanalen. Mobilprogrammen kan dock hämta trafikinfo via exempelvis gprs, om programleverantören har en sådan tjänst. En annan är förstås att ju mer det är som ska dela på ett batteri, desto snabbare tar det slut.
Men mobilens koppling till Internet har även mindre uppenbara fördelar. Åtminstone fördelar för operatörerna och tillverkarna. Helt plötsligt blir det till exempel möjligt skicka med annonser till användare, en teknisk förutsättning för att kunna erbjuda annonsbaserade tjänster. Extra fint är ju att de kan anpassas till var kunden befinner sig.
Att kunna dela med sig av sin position till andra användare eller till sitt företag eller kunder är förstås en annan funktion. På så sätt kan man om det krävs för verksamheten lätt hålla reda på var företagets bilar och anställda befinner sig.
Karttillverkarna skulle också kunna få återkoppling från användarna mycket snabbare om stopp, olyckor, intressanta platser och händelser samt förändringar på olika vägsträckor.
Antagligen är det på grund av dessa olika möjligheter och chansen att bryta sig in på ett nytt segment som en talesman för Nokia i juli uppgav att "nästan hela vår portfölj" av mobiler skulle ha gps inom en snar framtid.
Enligt In-Stats undersökning som omfattade tusen konsumenter så föredrar 50 procent att köpa en fristående navigationspryl, hellre än att abonnera på en mobiltjänst. Bara 17 procent sa att de vill använda mobilnavigation och 33 procent att de kunde använda både och.
Slutsatsen man kan dra är väl att det ser ut som att teknikerna kommer att leva sida vid sida ett bra tag framöver.
