Nokia N900: Fantastisk mångsysslare
N900 är Nokias första mobil med Linux, och till skillnad från Android-mobilerna rör det sig om riktig Linux där man kan installera vanliga datorprogram. Vi har testat och är imponerade.
Större text
Mindre text
Skriv ut artikel
Tipsa en vän
Likheterna mellan Googles Android och hur Nokias Maemo fungerar är i praktiken ganska stor. Åtminstone om man ser till själva startskärmen och hur enkelt det är att växla mellan program, och har flera program igång samtidigt. Sedan finns också skillnader.
I Nokia N900 har man, precis som i Android, ett antal startskärmar som man kan bläddra mellan genom att dra med fingret över skärmen. På startskärmarna kan man placera exempelvis widgets och genvägar till webbsidor och program. Man kan också lägga upp sina "favoritkontakter" med bild, och då visas en liten grön prick vid kontakten om personen är online och kan kontaktas via någon chatt-klient, exempelvis Google Talk eller Skype.
N900 liknar inte Nokias tidigare Linux-produkter. Det här känns som en betydligt mer komplett produkt. Allt från menyer och navigering till nyttofunktioner och mediaspelare känns genomtänkta.
Vad är det då som gör N900 så speciell? Till det yttre kan man tycka att N900 liknar en annan ny dyrgrip från Nokia: telefonen N97 - som också har ett utdragbart tangentbord. Jag gillar N97 för lättåtkomliga funktioner på startskärmen, till exempel Facebook-widgeten. Men N97 har inte samma sköna användarupplevelse som N900. Med ett par program igång samtidigt kan N97 lätt börja klaga på brist på minne, och telefonens funktioner börjat gå segt ("lagga"). Det sker inte på N900, även om man har ett tiotal program och funktioner igång parallellt.
n900ax.jpg
Det är det här som gör N900 så behaglig, för den som vill ha en riktigt kraftfull mobil. Jag kan ha en bunt webbsidor igång samtidigt, word-dokument, musikspelaren, ett grafiktungt spel och därutöver ett pågående schackparti med N900 som motståndare Och ändå går det riktigt snabbt att växla mellan alla programmen, funktionerna och startskärmarna.
Läs det fullständiga testet av Nokia N900 här.
(Testet är Plus-märkt. Om du inte vill betala för att läsa, ge dig till tåls till den 21 oktober då testet släpps fritt för gratis läsning).
Bli premiumläsare och prenumerera på Mobil
I Nokia N900 har man, precis som i Android, ett antal startskärmar som man kan bläddra mellan genom att dra med fingret över skärmen. På startskärmarna kan man placera exempelvis widgets och genvägar till webbsidor och program. Man kan också lägga upp sina "favoritkontakter" med bild, och då visas en liten grön prick vid kontakten om personen är online och kan kontaktas via någon chatt-klient, exempelvis Google Talk eller Skype.
N900 liknar inte Nokias tidigare Linux-produkter. Det här känns som en betydligt mer komplett produkt. Allt från menyer och navigering till nyttofunktioner och mediaspelare känns genomtänkta.
Vad är det då som gör N900 så speciell? Till det yttre kan man tycka att N900 liknar en annan ny dyrgrip från Nokia: telefonen N97 - som också har ett utdragbart tangentbord. Jag gillar N97 för lättåtkomliga funktioner på startskärmen, till exempel Facebook-widgeten. Men N97 har inte samma sköna användarupplevelse som N900. Med ett par program igång samtidigt kan N97 lätt börja klaga på brist på minne, och telefonens funktioner börjat gå segt ("lagga"). Det sker inte på N900, även om man har ett tiotal program och funktioner igång parallellt.
Det är det här som gör N900 så behaglig, för den som vill ha en riktigt kraftfull mobil. Jag kan ha en bunt webbsidor igång samtidigt, word-dokument, musikspelaren, ett grafiktungt spel och därutöver ett pågående schackparti med N900 som motståndare Och ändå går det riktigt snabbt att växla mellan alla programmen, funktionerna och startskärmarna.
Läs det fullständiga testet av Nokia N900 här.
(Testet är Plus-märkt. Om du inte vill betala för att läsa, ge dig till tåls till den 21 oktober då testet släpps fritt för gratis läsning).
