Rätt sorts 4G krav för 4G-mobilen S2 LTE
4G, eller LTE, marknadsförs som det snabbare alternativet till turbo-3g, men för kunderna kan det bli stora skillnader beroende på vilken 4G-teknik som operatören har valt att använda i ett visst område. Har du otur kanske din nya snabba 4G-telefon inte en kan koppla upp sig trots 4G-täckning.
Tre av de fyra stora operatörerna erbjuder idag 4G-uppkoppling till sina kunder. I marknadsföringen är det just termen ”4G” som används. Att begreppet i själva verket innefattar olika typer av basstationer och olika typer av 4G-produkter är något som sällan nämns.
I dagsläget är Telia mest öppna inför sina kunder med vad det är man får då man skaffar ett 4G-abonnemang. På Telias sajt finns en täckningskarta där man kan se i vilka områden som operatören har byggt ut 4G-nätet och genom att kryssa för ”4G” eller ”4G+” kan man se om det är en snabbare eller en långsammare variant av 4G som Telia erbjuder på en viss plats.
I Telias fall är det basstationer för 4G som använder 2,6 GHz-bandet i områden som är markerade med ”4G+”. Det innebär att man har möjlighet att komma upp i hastigheter på upp emot 80 Mbit per sekund, men att 30-40 Mbit per sekund är mera vanligt förekommande. I områden med ”4G” är det 800 Mhz-bandet som används.
Frekvensen i kombination med det frekvensutrymme som används gör att man i praktiken inte kan komma över 40 Mbit per sekund och att hastigheter på drygt 20 Mbit per sekund är betydligt vanligare.
Att man inte använder den snabbare 2,6 GHz-bandet över hela landet är givetvis en kostnadsfråga. Högre frekvens ger lägre räckvidd för radiovågorna, vilket innebär att man måste sätt upp fler basstationer för att kunna täcka in samma område.
Det innebär att långt ifrån alla områden som har, eller ska få 4G, kommer att få tillgång till det snabbare 2,6 GHz-bandet.
När nu de första surfplattorna och mobiltelefonerna med 4G börjat säljas till svenska användare finns också en annan aspekt av att operatörerna använder olika frekvensband i olika områden.
Även i Tele2 och Telenors gemensamma 4G-nät är det 2,6 Ghz-bandet som används i städer över en viss storlek och på andra platser där man prioriterar hastighet och kapacitet. Men i mera glest befolkade områden är det 900 Mhz-bandet som gäller för Tele2 och Telenor.
Tele2:s 4G-chef Andres Suazo nämner själv Gotland som ett exempel, där har man byggt nätet med 2,6 Ghz i Visby och 900 Mhz på resten av ön.
För gotlänningar som varit snabba och skaffat den ny 4G-telefonen Samsung Galaxy S2 LTE, som än så länge bara säljs av Tele2, betyder det att telefonens 4G-funktion slutar fungera så snart man lämnar Visby.
Telefonen har nämligen inte stöd för 900 MhZ-bandet. För att koppla upp mobilen med 4G krävs det antingen en bassationen i 2,6 Ghz-bandet, eller en basstation som använder 800 Mhz-bandet. Det medger Andres Suazo utan omsvep.
- Är man i Visby så kommer den att funka men är man utför Visby så kommer det inte att göra det.
Så hur ska man som kund kunna veta vad som gäller?
- Det är mycket en utbildningsfråga gentemot återförsäljare och gentemot kunderna, säger Suazo.
Den täckningskarta för 4G som nu finns på sajten visar bara områden som täcks med 2,6 Ghz, samtidigt som man har en lista över alla orter som har eller ska få 4G. Listan innehåller både platser med 2,6 Ghz och 900 Mhz, men vilken plats som har vilken typ av täckning framgår inte.
Enligt Suazo ska dock en ny karta med båda typerna av 4G markerade komma upp på sajten ”vilken dag som helst”
När det gäller möjligheterna att använda LTE-mobilen även på landsbygden handlar det om betydligt längre väntetid.
- Det ligger i min ambition att rulla ut 800 MHz så fort vi bara kan, men det ligger sent i år, säger Andres Suazo till Mobil.
Samma tekniska begränsningar finns för övrigt i Samsungs surfplatta med 4G, Galaxy Tab 8.9 LTE. Den säljs dock än så länge enbart av Telia som alltså redan nu använder både 2,6 Ghz- och 800 Mhz-bandet.
