Nokia E90: Återkomsten

Låt mig börja med att utnämna Nokia E90 till återkomsten för existensen av en lyckad Nokia-kommunikator på marknaden. Efter ett flertal rent ut sagt dåliga kommunikatorer har Nokia nu tagit sig i kragen och klämt ur sig en bra (men dyr) kommunikator.

Nokia släppte sin första "kommunikator" redan för 10 år sedan. Det var en bärbar kombination av telefon och fickdator som fick enorm uppmärksamhet, särskilt med tanke på att mobiltelefoner på den tiden inte rönte särskilt stort allmänintresse.
Det annorlunda med kommunikatorn var redan då att den kompromisslöst bygger in datorfunktioner och kontorsprogram i en mobiltelefon, och dessutom erbjuder ett riktigt tangentbord att skriva på, och en bred skärm som lämpar sig för att skriva och läsa dokument.

Anhängarna av Nokias kommunikatorer har alltsedan dess ofta varit bland de mest envisa och trofasta mobilköparna. Bara nästa kommunikator-modell från Nokia har kunnat vara bra nog åt dem. Men när den modellen väl till slut lanserats inser de att Nokia glömt bort en mängd funktioner som borde tryckts in.

Senaste kommunikator-modellerna (Nokia 9500 och 9300i) hade till exempel inte ens 3G, och de kändes riktigt sega i menyerna. Med föregångaren 9210 var man till och med tvungen att använda uppringd modemförbindelse för att kunna ansluta till internet, trots att de flesta vanliga mobiltelefoner redan på den tiden hade ständig internetåtkomst via gprs.

Inte blåsta

Efter att ha testat Nokia E90 så känns det äntligen som om kommunikator-användarna nu äntligen slipper bli blåsta på den senaste tekniken. Nya kommunikatorn har turbo-3G, bra internetfunktioner, en bra kamera med autofokus och mycket annat. Dessutom har Nokia för en gångs skull i dessa sammanhang inte glömt självklarheter som vibrator-signal.

Låt oss börja med den första användarupplevelsen. E90 är den minst plastiga kommunikatorn hittills. Den känns verkligen gedigen, och i hårdvaran har Nokia bakat in två bra skärmar. Framför allt har kvalitetskänsla och utseende blivit allt viktigare i valet av mobiltelefon, och här håller E90 en bra klass. När jag börjar använda E90 minns jag hur långsamma föregångarna kunde kännas. Detta är faktiskt som bortblåst i E90. Nokia har valt en processor och tillräckligt mycket arbetsminne för att funktionerna ska rymmas.

E90 använder operativsystemet Symbian Series 60. Det är samma system som sitter i Nokias övriga smarta mobiler. Men till skillnad från dessa så har E90 en betydligt bredare skärm och en helt annan uppsättning knappar. Ovanför bokstavsknapparna sitter sju snabbknappar till olika funktioner, och en knapp till huvudmenyn. Det är här man upplever snabbheten med E90. När jag sitter och skriver på ett mejl vill jag kolla upp en formulering på en webbsida. Ett klick på webb-knappen och så är jag blixtsnabbt i webbläsaren, ett klick på messelande-knappen så är jag lika snabbt tillbaka i mitt mejl.

För att växla till andra öppna program än de som det finns snabbknappar för håller jag helt enkelt nere menyknappen någon sekund, så får jag upp en lista över öppna applikationer. Det hela går snabbt och smidigt.

Å, ä och ö

Konstruktionen med tangentbordet är gjord så att man ska kunna mata in text antingen när man håller i telefonen och skriver med tummarna, eller när man har sin E90 på bordet. I bägge fallen krävs det att man använder båda händerna. Det finns separata knappar för de svenska bokstäverna å, ä och ö. Känslan i olika tangentbord är alltid en knivig fråga, här finns visst utrymme för olika smak. Själv tycker jag att tangentbordet i E90 får lite bättre än godkänt, men att de tär lite för stumt för att det ska kännas perfekt. Det lämpar sig bättre för att skriva med tummarna när man håller i telefonen, än för att skriva med telefonen uppställd på bordet.

Skärmen har två fasta lägen när man viker upp den: dels i 90 graders vinkel och dels i 180 graders vinkel (helt uppvikt). Men det går också att vika skärmen till ett läge mittemellan dessa, dock med konsekvensen att den inte står lika fast på bordet när man skriver. Med telefonen hopvikt har man i stället en vanlig sifferknappsats och en vanlig liten färgskärm. Nåja, så liten är den kanske inte, utan mer som en skärm på Nokias övriga lite bättre telefonmodeller.

På tidigare kommunikatorer har den yttre skärmen bara varit till för möjligheten att hantera rena telefoni-funktioner utan att behöva vika upp telefonen. Nu har Nokia tänkt om. Man behöver inte längre störa sig på begränsningar i den yttre skärmen. I stället har man där tillgång till samma menysystem, samma program och samma funktioner som på den inre stora skärmen. När jag vill surfa på webben utan att fälla upp kommunikatorn, till exempel när jag står på bussen, så går det bra att göra även med den lilla displayen.

Hela poängen med en telefon som är så konstruerad med tangentbord och skärm i fokus är förstås alla användare som behöver kunna använda dokument och mejl ute på fältet. Här känner jag också att turbo-3G verkligen ger effekt, för en person som jag själv, som får och skickar mycket mejl.

Smartare menyer

Själva meddelande-menyn i E90 är annorlunda upplagd än på Nokias övriga smartphones. Här ligger mapparna till vänster på skärmen; inkorg för sms/mms, utkast, utkorg och olika mejlkonton. Genom att markera till exempel mitt e-postkonto så visas de åtta senaste mejlen till höger på skärmen. Om jag sedan klickar i mitten av styrplattan öppnas mappen och jag får en bra överblick över min mejlkorg. Det här är helt annorlunda än vad vi är vana vid med Nokias smarta mobiler, där man annars bara får överblick över fyra meddelanden åt gången.

Nästa styrka är att E90 fungerar bättre än många andra smartphones på office-dokument. Många av Nokias och Sony Ericsson smarta mobiler har varit lite sega i just dokumenthanteringen, men det upplever jag inte med E90. Här finns fullversionen av Quickoffice från start, och även med större dokument går det relativt snabbt att bläddra sig fram, markera med fetstil, kursiv stil med mera. Det enda jag saknar när jag jobbar med dokument är faktiskt en pekskärm. Det skulle göra det enklare än när man måste styra sig fram och tillbaka i dokumentet med en styrplatta.

Också kalendern och adressboken använder smart skärmens högra och vänstra sida på det här viset. Till vänster på skärmen syns exempelvis en månadsvy eller veckovy. När jag klickar mig fram till en viss dag visas på högra delen av skärmen alla kalenderposter för den dagen. På samma vis är upplägget i adressboken: lista med kontakterna till vänster, och utförlig information om den markerade kontakten till höger.

Förutom dokument och meddelanden är E90 pepprad med funktioner. I grundläget (Desk) ser man ikoner till vanligaste programmen, dagens kalendernoteringar och eventuellt någon rad om vilken radiostation man har igång, eller vilken låt man spelar upp med den inbyggda mediaspelaren.

Genom ett klick på programknappen kommer man in i huvudmenyn (som kan ges olika färg med hjälp av teman). Där hittar man förutom de nämnda nyttofunktionerna också en GPS-ikon. E90 har nämligen samma GPS inbyggd som Nokia N95. Kartor kan laddas ner från Nokias hemsida, men om man vill använda GPS:en till bilnavigering krävs att man köper ett separat program eller betalar en månadsavgift eller årsavgift till Nokia för deras navigerings-lösning. (Läs mer om GPS-lösningen i vårt test av Nokia N95 på www.mobil.se.)

Autofokus

Mediafunktioner har inte varit någon styrka med tidigare kommunikatorer från Nokia. Men E90 är riktigt vass på den punkten. För det första har den en 3,2-megapixelkamera som i stort sett kan mäta sig med kamerorna i de kamerainriktade telefonerna N73 och N93. Det finns autofokus och en mängd inställningsmöjligheter för olika typer av motiv (närbild, porträtt, sport med mera).

Vill man spela in video blir upplösningen 640x480 pixlar (vga-upplösning) med 30 bilder per sekund, vilket även det är riktigt bra. Både ljud och bild blir faktiskt riktigt bra vid videoinspelning; telefonen har dessutom en digital skakstabilisering som ska förbättra videoupptagningen.

Det sämsta med kameran är faktiskt själva avtryckarknappen. Den är oförklarigt odistinkt. Ofta får jag trycka in den ett flertal gånger för att lyckas med att ta en bild. Samma sak när jag skulle starta eller avsluta en videoinspelning med kameraknappen. Här har Nokia lyckats klämma in en konstruktionsmiss tyvärr, och det är dessvärre inte bara på mitt exemplar.

Både bilder och inspelad video hamnar i telefonens "Galleri". Det drar smart nytta av den breda skärmen. Till vänster visas en lista med miniatyrer och namn (datum) på bilder och video. Till höger på skärmen kan man se den bild eller den film som markeras i listan. Snyggt och lättnavigerat.

Den inre skärmen har 800x352 pixlars upplösning. Det är riktigt bra. Spelar man upp en långfilm i helskärmsläge så fyller den upp i stort sett hela skärmen, eftersom proportionerna på skärmen är samma som för filmer (16:9). Både den inre och yttre skärmen klarar dessutom solljus väldigt bra. Apropå långfilm så har E90 också "stereohögtalare" men jag föredrog ändå att se på film med de medföljande öronsnäckorna.

En och annan som kommenterat skärmen under testperioden har anmärkt på den matta ytan, som inte ger ett lika exklusivt intryck som blanka mer glasliknande skärmar. E90-skärmen har en matt yta som de flesta bärbara datorer. Fördelen med det är att skärmen fungerar ännu bättre i solljus tack vare att skärmytan inte reflekterar ljuset. E90 fungerar ändå betydligt bättre i solen än vanliga laptops tack vare den skärmteknik som kallas "transreflective" och som innebär att skärmen kan dra nytta av solljuset för att reflektera skärmbilden. Skärmen har för övrigt fyra olika ljuslägen, och man väljer manuellt hur ljusstark skärmen ska vara med tangentbordet.

Vad som inte är lika perfekt som skärmarna är kanske musikfunktionen. I och för sig har E90 en bra inbyggd musikspelare och därtill en enkel fm-radio inbyggd. Men det finns ingen kontakt på telefonen där man kan ansluta sina vanliga favorithörlurar. Jag använde de lurar som följde med i kartongen. Med en adapter går det trots allt även att använda vanliga hörlurar.

Ingen pekskärm

Men åter till den stora skärmen på insidan. Till skillnad från i stort sett alla konkurrenter har Nokia valt att inte använda pekskärm. I stället styr man sig fram med en styrplatta till höger om tangentbordet. När jag intervjuade en produktansvarig på Nokias huvudkontor om detta konstaterade han att det hela handlade om att hålla nere storlek och pris. E90 skulle blivit tjockare om man använt en pekskärm, menade han.

Oavsett om detta är den sanna anledningen så kan man konstatera att webbsurfning de facto är smidigare om man kan klicka sig fram på en pekskärm. Jag är övertygad om att Nokia kommer att tänka om på den här punkten och börja släppa smarta mobiler med pekskärm någon gång under 2008.

Men webbsurfning fungerar ändå extremt bra på Nokia E90. Anledningen till det är just att skärmen har 800 bildpunkter på bredden. Det är en så bred och högupplöst skärm så att vanliga webbsidor får plats utan att man behöver scrolla i sidled. Det är definitivt praktiskt. För internet-användningen har E90 inte bara turbo-3G utan också wlan. Via wlan går det också att ringa ip-telefoni, och det finns inbyggt stöd för ip-telefoni via sip-standarden, till exempel med programmet gizmovoip.

Även om vissa betraktar E90 som en dator i miniatyr är kopplingen till den vanliga datorn en av de viktiga och kritiska funktionerna. Föregångaren Nokia 9500 hade många synkproblem, och det är säkert en av anledningarna till attt Nokia bytte system till trygga välfungerande Series 60.

Hur som helst: Här finns bra synkprogram till både pc och mac. Dessutom finns stöd för synkning med Exchange, Lotus Notes liksom för fjärrsynkroniseringar. Det följer med usb-kabel, men jag föredrag synkning via bluetooth till min pc. Allt i synkningsväg fungerade problemfritt för mig. E90 stödjer för övrigt nya versionen av Bluetooth 2.0 som ger högre hastighet. Dessutom finns stöd för stereo-bluetooth, alltså sladdlösa stereo-hörlurar.

Bra på sök

En annan funktion som bör nämnas är sök-funktionen i Office-menyn. Med den kan man söka i meddelanden, e-post, kalender och all annan information man har lagrad på sin E90. Det är ett riktigt bra verktyg om man lagrar många anteckningar och annat och lätt vill kunna hitta rätt i sitt informationskaos.

Det går också att ladda ner och installera en mängd extra program. Till Series 60 finns tusentals nytto- och nöjesprogram. Under Hämta-menyn har Nokia också lagt in länkar för nedladdning av några programvaror gratis. Där hittar jag bland annat ett riktigt kul racerspel (Global Race) och klassiska Worldmate som ger info om bland annat väder och växlingskurser på resan.

Nu till ett par detaljer för inbitna kommunikator-veteraner. Nokia E90 har inte något inbyggt stöd för att skicka eller ta emot fax. Det beror inte på att Nokia valt att avstå från fax-funktion, utan är ett resultat av 3G-standarden inte har stöd för fax. För att kunna skicka eller ta emot fax får man i stället använda någon typ av faxtjänst där dokumenten skickas över internet till en server, som i sin tur sköter den traditionella faxningen. Nokia själva rekommenderar programvaran Content Beamer, men det finns fler faxtjänster, faktiskt också sådana som är helt gratis att använda.

Nästa fråga för kommunikator-veteraner: går det att uppgradera från sin tidigare kommunikator? Ja, under ikonen "Hämta" i huvudmenyn finns ett program som kan användas för att ladda över all information som finns lagrad i exempelvis en Nokia 9500 eller 9300. Det går också att föra över information från andra Nokia-smartphones, och faktiskt påstås det även fungera med Sony Ericsson P990 (även om jag själv inte provat just det).

Den här mängden funktioner brukar kunna skapa problem för batteritiden på en telefon, men batteritiden i E90 känns trots allt ganska bra. Men så har den också ett ovanligt stort batteri.

Den stora mängden funktioner, i kombination med snabba och användarvänliga menyer - det kommer att leda till lystna blickar efter E90 bland de som vill ha ett fickvänligt mobilt kontor med sig. Å andra sidan kan nog den saftiga prislappen på E90 avskräcka en och annan.