Sony Ericsson P1i: Revanschsugen

Det går inte att låta bli att nämna de klagomål som funnits på föregångaren P990. Den var verkligen banbrytande när den kom, fullspäckad med mediafunktioner och nyttofunktioner. Men P990 hade en del buggar som det tagit lång tid för Sony Ericsson att få ordning på.

Sony Ericsson P1 är på sätt och vis resultatet av det arbetet. En smart mobil, välkryddad med både program och andra funktioner - som kamera och FM-radio. Den känns som en revanschsugen smart typ, och det är ju alltid en bra start.

De tidigare modellerna i Sony Ericssons P-serie har varit riktigt dyra men ändå förvånansvärt plastiga i materialkänslan. En sak som talat för P1 är faktiskt att priset är priset är måttligt för en toppmodell. Den kostar cirka 4500 kronor helt utan abonnemang. Materialkänslan är ändå betydligt bättre än föregångarna, med en framsida av borstad lättmetall. P1 känns faktiskt gedigen. Jämfört med P990 som var rätt stor och klumpig är P1 också mer fickvänlig.

Vänster eller höger

Men det fickvänliga formatet har också ett pris. Klumpigare och bredare konkurrenter får mer plats för ett tangentbord. Sony Ericsson har löst det på ett lite annat vis. Varje knapp har två bokstäver, och man får rätt bokstav genom att trycka på vänster eller höger sida av knappen. Det här lär man sig ganska snabbt, och det är faktiskt en fiffig lösning. Den tidigare modellen M600 hade för övrigt också ett tangentbord av detta slag, men P1 har inte lika kantiga utan mer behagliga knappar att trycka på.
De 12 knapparna i mitten av tangentbordet är också en vanlig sifferknappsats. I telefonens grundläge fungerar de alltså som siffror.

Hur fungerar det då att skriva på tangentbordet? Jämfört med konkurrenternas smarta mobiler går det i stort sett lika fort. Det är makalöst sällan man träffar fel faktiskt, vilket jag tycker visar att systemet med två bokstäver per knapp fungerar bra. (Kanske kan det vara lite knepigare för någon med knubbigare fingrar än vad jag har.)

Det saknas separata knappar för svenska bokstäver. Nu får man trycka flera gånger på exempelvis A så visas på skärmen A Å Ä och så vidare. Tre knapptryck på A ger alltså ett Å. Det där fungerar i och för sig ganska bra efter ett tag, men självklart hade det varit bättre med separata knappar för våra svenska bokstäver.

30 språk

Något som ibland underlättar inmatningen är att Sony Ericsson har byggt in den nya versionen av T9. Längst uppe på skärmen så visas när jag skriver ett ord olika förslag på ord som telefonen tycker att det verkar som jag håller på att skriva. Med rullhjulet kan jag välja mellan föreslagna ord. Genom ett tryck på enter/OK-knappen till höger på tangentbordet godkänner jag att telefonen skriver ut ordet "åtminstone" när jag bara hunnit mata in "åtm". Fyra knapptryckningar är ju färre än tio, så det sparar en del tid.

Det här är en funktion som man kan ställa in om man vill ha igång eller inte, men jag tyckte att den var användbar ibland för att snabba på textinmatningen.
Det går också att ha två språk aktiva samtidigt, och Sony Ericsson har inte snålat på ordlistan, utan det finns ordlistor för 30 språk i P1, allt från arabiska och indonesiska till finska och danska.

Förutom tangentbordet är en av styrkorna med telefonens fysiska konstruktion pekskärmen. Man klickar sig fram med fingret eller pekpennan (som man hittar i ett fack på telefonens baksida). För de flesta vanliga menyvalen, som att leta i adressboken, fungerar det som tur är att använda rullhjulet på vänster sida, i kombination med en backa-knapp som sitter under rullhjulet.

På telefonens högra sida hittar jag snabbknappar till webbläsaren, kameran och ett fack för minneskortet. På telefonens undersida sitter bottenkontakten som kan användas för laddare, datakabel eller handsfree. Vid bottenkontakten sitter också en rand som visar sig vara en lysdiod som kan visa rött eller grönt ljus. Det är kanske framför allt för att snabbt se laddnings-status. Men den lysande randen används också till andra signaler, som att blinka grönt när det kommit ett nytt meddelande.

Egna snabbval

På telefonens startskärm visas aktuell fakta: dagens kalender, missade samtal och inkomna meddelanden. Underst på skärmen finns också ikoner till de vanligaste programmen, och med ett klick på pilen så poppar det upp ännu fler valbara programikoner. Vilka ikoner som visas och var på startskärmen ställer man själv in genom att markera och välja "ersätt". Jag lade upp snabbval till program, men också direkt till dokument och exempelvis webblänkar som jag besöker ofta.
Färgvalen i menyer och startskärm går att ställa in med hjälp av olika teman. Ett fåtal teman följer med, men fler kan förstås laddas ner från internet.

Nå, vad är det då som gör P1 till något extra, något som kan få oss att vilja välja den här telefonen framför andra nyttiga smarta telefoner? En viktig faktor tror jag är att den inte bara har nyttigheter som tangentbord och dokumentprogram, utan nöjesinriktade funktioner som bra kamera, bra radio och bra musiskspelare.
Snabbknappen till kameran sitter på telefonens högra sida, och leder vanligtvis till 2 sekunders väntan innan kameran är igång, dock tar det 5 sekunder första gången man trycker på kameraknappen efter att telefonen startats. Segare än med vanliga digitalkameror med andra ord.

I princip blir bilderna lika bra som med Sony Ericsson K800 och K810, med undantag för att dessa har riktig kamerablixt - P1 har bara en fotolampa som lyser upp. Så inomhus i dunkel belysning är P1 ett svagare kort. Men ändå: Bilderna får verkligen riktigt bra skärpa, och bra balans i färgerna. 3,2 megapixlar med autofokus är den formella specifikationen. Inställningsmöjligheterna i kameraläget är stora.

Det finns också en riktigt bra programvara för bildredigering, där det går att efterbehandla sådant som ljus och skärpa, att beskära bilden, zooma in detaljer och lägga på ett tiotal olika filter samt ramar. Det fungera riktigt bra, och stärker känslan av P1 som en riktigt bra kameramobil.

Det går förstås också att spela in video, men där är resultatet ärligt talat betydligt mindre imponerande. Upplösningen och kvalitén på viden i P1 känns rent ut sagt föråldrad.
Bra är däremot bildgalleri-funktionen där det nu går mycket går bra att bläddra bland bilder, rotera och öppna för redigering. Här är dock överskådligheten och bläddringen sämre än hos konkurrenten Nokia.

Musik och radio

Musikspelare, videospelare och fm-radio är några av de andra mer nöjesinriktade funktionerna. Musikspelaren känns igen från Sony Ericssons andra telefoner, med bläddring i kategorier som artister, album och låtar. Det går att skapa och rediger spellistor direkt i telefonen. Det hela är enkelt och välfungerande. Minneskortet som följer med på 512 megabyte räcker väl inte för den som vill ha en stor mängd musik på sin P1, men det går ju att köpa till större minneskort för några hundralappar.

Radion är ett område där Sony Ericsson faktiskt slår konkurrenterna på fingrarna rejält. Den är lättanvänd och funktionsfylld. Jag upplever också mottagningen av radiosignalerna (via handsfree-antennen) som lite bättre än på konkurrerande mobilmodeller. Det är lätt att automatiskt ställa in kanaler, och tack vare RDS sköts namngivningen av kanalerna smidigt. Det går också att ställa in om man vill få radiolyssnandet avbrutet av rapporter om störningar i den lokala trafiken.

Även andra funktioner från Sony Ericssons Walkman-telefoner är implementerade. Med funktionen TrackID kan man antingen från inbyggda radion eller från musik i omgivningen göra några sekunders inspelning, som skickas till en databas, och några sekunder senare får man svar på låtens och artistens namn, samt ibland direktlänk till låten i mobiloperatörens musikbutik (vilket vi fick när vi testade telefonen med operatören 3).

Godkänt snabb

Hur rapp är då P1 i menyerna? P1 är inte blixtsnabb, men ändå godkänt snabb. Framför allt är responsen på knapptryckningar när man skriver perfekt, och responsen när man klickar på skärmen. Det som har en viss fördröjning är när man ska öppna ett program i telefonen. Man kan också få vänta någon sekund när man ska öppna ett inkommet sms. P1 är i vilket fall som helst betydligt snabbare i menyer och funktioner än föregångarna från Sony Ericsson.

Första gången man öppnar exempelvis meddelande-menyn efter att man slagit på telefonen tar det ändå 2-3 sekunder innan menyn kommer upp. Det fick mig först att misstänka att P1 skulle vara en väldigt seg telefon. Men den där segheten märks faktiskt bara första gången man drar igång en funktion. Nästa gång jag skulle in i meddelande-menyn gick det på direkten. Och att ha en massa funktioner och program i bakgrunden verkar inte medföra några problem. Faktum är att jag under testperioden oftast har haft åtminstone femton eller tjugo applikationer i P1 igång samtidigt utan några som helst problem med minnet eller att det gått segt.

Växlar program gör jag via aktivitetshanteraren som ligger som en ikon i ena hörnet hela tiden (eller som en flytande ikon när man kör program i helskärmsläge).
Med gamla P990 fungerade det här inte alls lika bra. Med P1 har Sony Ericsson nämligen gjort en fördubbling av arbetsminnet (RAM) till 128 megabyte. Det är lika mycket som i exempelvis Nokias nya kommunikator E90. Den här fördubblingen av arbetsminnet har gett både Nokias och Sony Ericssons främsta proffs-modeller en mer lämplig mängd muskler.

Bra på mejl

Sms och e-post är förstås i centrum för den här telefonen, med tanke på tangentbordet inte minst. E-postprogrammet är Sony Ericsson som vanligt bra på. Inställningarna är inte lika smidiga att göra som med Nokia, men programmet stödjer i stort sett det de flesta önskar sig, också företagssystem som Exchange Activesync. Själv hade jag ett privat e-postkonto, jobbmejlen och den synkroniserade inkorgen från Outlook som tre olika e-postmappar i P1 under testperioden.

Översikten i inkorgarna är klart godkänd. Standard är att fem meddelanden åt gången visas, men genom att dölja ärendet(inledningen för meddelandena fick jag 10 meddelanden i listan åt gången, vilket jag tyckte gav en bra överblick.
Det går även att få fram listan med senast inkommna mejl på telefonens standby-skärm, alltså den som visas i grundläget. Där kan man också se dagens kalendernoteringar och att-göra-listan.

Saknar turbo

När det gäller användarnyttan med P1 måste det påpekas att det trots allt är lite svagt av Sony Ericsson att inte ha turbo-3G i sin nya smartaste mobil sommaren 2007. Edge finns inte heller, men det är kanske av mindre vikt på den svenska 3G-orienterade marknaden. I övrigt fungerar både 3G och wlan problemfritt för mig.
Genom att göra inställningar för mina wlan på jobbet och hemma, och ställa in dessa som prioriterade framför mobilnätet, fick jag också P1 att automatiskt välja bästa tillgängliga internetuppkoppling.

Webbläsaren från Opera är mycket trevlig, faktiskt en av marknadens absolut bästa. Här märks kanske nyttan med pekskärmen mer än med någon annan funktion i telefonen. Sitter man och surfar på webben är det definitivt smidigt att kunna klicka sig fram genom att peka med pennan eller nageln direkt på en länk, i stället för att försöka styra med en joystick eller styrplatta.

Opera har också en hel del smidiga snabbval som åtminstone jag gillar. Ett tryck på 1 så får man upp raden för att fylla i webbadress. Ett tryck på 2 så får ja gupp mina bokmärken. Ett tryck på 9 så sparas sidan man är på som nytt bokmärke. Och så vidare.

Opera-webbläsaren har också andra fördelar. Till exempel är det enkelt att ha flera fönster öppna samtidigt. Då ligger de olika sidorna i flikar, precis som på nyare webbläsare till vanliga datorer. Det går också att växla över till helskärm och att ha webbläsaren i liggande läge för att få bredare vy över webbsidorna. Man kan också visa sidorna som de brukar visas på webben, eller med en omformatering så att man slipper scrolla i sidled.

Webbläsaren är också integrerad med telefonens RSS-läsare. RSS innebär att jag har kunnat lägga upp prenumerationer till mina favorit-webbsidor. Nya rubriker och ingresser laddas då ner till telefonen som listor, och sedan är det bara att klicka på de nyhetsartiklar jag vill läsa. Det här fungerar bra i P1. Är man på en webbsida som också har en RSS-kanal så dyker en RSS-symbol upp som en liten klickbar flik.

Alla RSS-prenumerationer samlas sedan i en separat RSS-meny i telefonens multimedia-mapp, där jag kan bläddra och läsa mina RSS-kanaler. Jag ställde in telefonen på att hämta hem uppdaterade varje morgon klockan 07.30, men det går också att schemalägga hämtning av nyhetsfeederna med jämna intervaller eller exmpelvis två eller tre gånger per dag.

Enklare Office

Quickoffice är programmet för att arbeta med Office-dokument, och det fungerar mycket bra. Ingen konvertering krävs av filerna. Framför allt går det tack vare att P1 har bra med arbetsminne väldigt snabbt när man jobbar med dokument.
Det går att öppna dokument direkt från mejlen, men också att skapa och spara dokument på telefonens minneskort eller inbyggda minne. Dokumenten ligger i en lista under Quickoffice, och programmet är väldigt snabbjobbat. Funktionerna är förstås inte lika omfattande som i Office i datorn, utan jag fick nöja mig med enklare funktioner som radavstånd, textstorlek och fyra olika teckensnitt.

Nu har jag skrivit mycket om de mer avancerade funktionerna, men kanske är Sony Ericsson ändå bäst på just grundfunktionerna. Ta en sådan sak som att man får en fråga om att lägga in en post i telefonboken om man ringt ett nytt nummer. Eller att man får en fråga om att skapa en att-göra-notering när man tryckt bort ett inkommande samtal. Den typen av detaljer gör faktiskt en hel del för vardagen.

Själva kalendern är en av de snyggare och mest genomtänkta kalendrarna jag sett. I grundläget har man en månadsvy och rullar sig snabbt fram mellan dagarna med rullhjulet på sidan. Under månadskalendern visas en lista med den aktuella dagens noteringar. Man kan också klicka upp en viss dag för att få hela dagsplaneringen timme för timme. Givetvis finns också en veckovy. Flexibiliteten är stor när man lägger upp möten och för när och hur man ska påminnas, om det är en återkommande sak som ska läggas upp etcetera.

Slutligen något om mer renodlade nöjesfunktioner. 3D-spelet Vijay Singh Pro Golf och det tetrisliknande Quadrapop är två gamla Sony Ericsson-favoriter som man också hittar i P1.

Över huvud taget känns P1 som en välkommen vidaresatsning på smarta mobiler från Sony Ericsson. P1 är fortfarande inte blixtsnabb, men den är ändå lättanvänd och riktigt späckad med bra funktioner. Ett visst frågetecken måste dock sättas för batteritiden, som känns väl klen. Varannan dag måste telefonen laddas vid normal användning, och taltiden visade sig i vårt test vara sämre än vad Sony Ericsson uppger.

P1i levereras med en Bluetooth-GPS i kartongen. Denna medföljde dock inte vårt testexemplar, som därför testats utan GPS.