Tangentbord med riktiga bokstavstangenter på mobilen är inte något som hör hemma i ett visst marknadssegment. De fyra telefonerna i testet spänner över hela prisskalan. Du får två Sony Ericsson X10 Mini Pro, eller fem Huawei U8300 till priset av en HTC Desire Z.

Tillverkarna har också valt litet olika lösningar för att få in både knappar och skärm. Samsung och HTC har gjort relativt stora telefoner med stor skärm och utskjutbart tangentbord. Huawei låter knappar och en mindre skärm samsas på en mindre telefon, och Sony Ericsson har liten skärm och tangentbord som skjuts ut för att få en riktigt liten och kompakt telefon.

Huawei U8300

Testets billigaste telefon är också den kanske billigaste Androidmobilen på marknaden just nu. Det är klart att man får dras med en del kompromisser då. Till exempel känns mobilen en smula plastig i designen, men den är onekligen liten och smidig. Ett annat exempel är skärmen som är resistiv när de andra mobilerna i testet har kapacitiva skärmar. Det innebär litet sämre känslighet, men jag tycker ändå Huawei lyckats bra med skärmens reaktioner. Det innebär också att skärmen inte har stöd för multitouch, främst använt för att zooma med två fingrar.

Storleken och upplösningen på Huawei U8300:s skärm är densamma som för Sony Ericsson X10 Mini Pro, och jämför man dem sida vid sida tycker jag att de är fullt likvärdiga. Däremot ställer det udda skärmformatet till det en smula. Skärmen som är bredare än hög gör att en del appar inte dyker upp i Market för att inte skärmformatet stöds. Andra lägger sig ibland på sidan eftersom de uppfattar det som normalläget för skärmen.

Tangentbordet känns i alla fall inte billigt. Knapparna har bra tryckkänsla, är ordentligt åtskilda och är sköna att skriva på. Jämfört med testets övriga telefoner märker man att det är rätt skönt att inte behöva skjuta fram tangentbordet utan ha det framme hela tiden. Den stora nackdelen med tangentbordet är förstås avsaknaden av åäö. För att få fram dessa bokstäver måste man hålla in A eller O en stund och sedan välja dem bland specialtecknen. Det förtar en hel del av poängen med ett tangentbord på mobilen, men man kan naturligtvis också aktivera ordlistor så att telefonen får fylla i åäö efter vad det verkar som man skriver.

Huawei U8300 har version 2.1 av Android, i en endast lätt anpassad version. Man kan önska att Huawei gjort mer för att anpassa systemet efter det lilla skärmformatet, såsom Sony Ericsson gjort. Som det är nu gör kombinationen av lågupplöst skärm och små bokstäver och ikoner att det ibland känns litet grötigt och oskarpt. En inte helt lyckad anpassning som man har gjort är att ta bort hem-knappen. Till huvudmenyn kommer man ändå med röd lur, men det finns inget enkelt sätt att välja mellan de senaste använda apparna som man gör genom att hålla in hem-knappen på andra modeller. Trots det blir man nog ändå snarare imponerad över att man får en fullt fungerande Androidmobil med finesser som wlan och gps för 1200 kronor än vad man stör sig på kompromisserna.

Kameran är telefonens mest uppenbara kompromiss. Det finns ingen kameraknapp på telefonen, och lika bra är väl det, för även för en fixfokuskamera med 3,2 megapixel är kameran rätt klen. Den duger för dokumentation och mms i alla fall. Däremot funkar Huawei U8300 bra som musikspelare. Det finns 3,5 mm-uttag för hörlurar, själva spelaren är trevlig, med funktioner för spellistor och en bra widget på startskärmen. Däremot saknas equalizer för den som önskar det. Ett annat område där man inte märker av att telefonen är billig är vanliga telefonsamtal. Om något är ljudkvaliteten i telefonen bättre än genomsnittet.

Plus: Billig, smidigt format.

Minus: Skärmformatet, inga knappar för åäö, kameran.

HTC Desire Z

HTC Desire är ett nummer större än testets andra telefoner sett till måtten, och minst två nummer större sett till vikt och pris. Det har naturligtvis sina för- och nackdelar. Trots vikten är telefonen i alla fall inte särskilt tjock. Det beror förmodligen delvis på att man valt en annan mekanism för att skjuta fram tangentbordet. Det sitter på dubbla gångjärn och tar ett litet skutt framåt när man öppnar den, och är man inte beredd är det lätt hänt att man tappar telefonen när det händer. Mekanismen gör att telefonen känns litet knirrig i hopfällt läge, men annars är det inget fel på kvalitén, med batteriluckan i metall som en extra touch.

Fördelen med måtten är förstås att man fått plats med en stor skärm på 3,7 tum och stora knappar på tangentbordet. Förutom att knapparna är stora har man lyckats göra dem riktigt sköna att skriva på och tillräckligt upphöjda och rundade för att man lätt ska kunna hålla dem åtskilda. Den enda invändningen mot tangentbordet är den upphöjda kanten i botten, som sitter litet grann i vägen när man ska skriva på nedersta raden av knapparna. Man vänjer sig dock vid den efter en tids användning.

Skärmen är i en klass för sig i detta test, vad gäller såväl upplösning som storlek och skärpa. Vill man titta på film i mobilen har Desire Z ingen konkurrens från övriga telefoner i testet. Även om man vill surfa har skärmen sina fördelar, men inte bara fördelar. Text blir med de mindre pixlarna så liten att man ständigt måste zooma in för att kunna läsa. Här saknar jag Sony Ericssons anpassningar som gör texten läsbar även i normalzoomläge.

Processorn på 800 MHz är testets snabbaste, men med 4-5 gånger fler pixlar på skärmen än övriga telefoner behöver den också betydligt kraftfullare processor för att driva grafiken. Jämför man i stället med andra modeller med samma upplösning, Galaxy S, Desire och X10, har processorn lägre klockfrekvens, även om den också ska vara snabbare för att den är nyare. Jag tycker ändå det märks ibland, särskilt när man använder webbläsaren och ska panorera över sidan, då hänger telefonen inte riktigt med. Sony Ericsson X10 Mini Pro känns vid en jämförelse litet snabbare. Men för de flesta funktioner, inklusive uppspelning av högupplöst video, upplever man aldrig telefonen som seg.

Systemet i telefonen är Android 2.2 med HTCs Sensegränssnitt ovanpå. Om Sense kan man antingen tycka att HTC lagt på lull-lull och krånglat till systemet i onödan, eller att de lagt till en bunt smarta och användbara funktioner och gjort det snyggare. Vilket är en smaksak. Desire Z är en av de första telefonerna med en nyare version av Sense, men de nya funktionerna känns som de har marginell betydelse.

Kameran kanske inte tillhör de allra bästa mobilkamerorna, men den får ändå klart godkänt. Sony Ericsson Mini Pro är den enda andra telefonen i detta test som har en ungefär lika bra. Jämfört med denna tar Mini Pro något bättre stillbilder, men HTC Desire Z kompenserar med fler inställningsmöjligheter för kameran, och framför allt videoinspelning i högre upplösning och med möjlighet att ställa in fokus.

Plus: Skärmen, kameran.

Minus: Storleken, vikten

Samsung Galaxy 551

Man ser direkt att det rör sig om en Samsungtelefon, Galaxy 551 är till det yttre mycket lik många andra pekskärmsmobiler från Samsung med sin svarta glansiga plast och sina runda hörn. Skillnaden är förstås det utskjutbara tangentbordet som gör telefonen litet bulligare, men inte så att det stör. Telefonen känns solid, och sliden har en bra stuns och glappar inte.

Galaxy 551 känns verkligen ett nummer större än både Huawei U8300 och Sony Ericsson X10 Mini Pro, men tittar man närmare på den 3,2 tum stora skärmen inser man att den bara är längre och inte bredare än de två ovan nämnda. Det gäller även själva upplösningen på skärmen, 240 x 400 pixlar.

Skärmen känns dock aningen suddigare, och även om den ger bra respons på tryck märker man till exempel när man skrollar att den inte riktigt verkar hänga med i sidrenderingen. Det rör sig dock om små skillnader, och jag tycker att skärmen får godkänt.

Det större formatet märks förstås mest på tangentbordet, som känns riktigt brett och rymligt. Om man återigen jämför med Huawei och Sony Ericsson är knapparna betydligt bredare, men i gengäld också lägre, och det kan vara svårt att med fingrarna känna var en knapp slutar och nästa börjar. Knapparna är mjukare för tryck, och det är nog mest en smaksak vilket man föredrar. Jag tycker att tangentbordet på Galaxy 551 är riktigt trevligt att skriva på. Ett plus förstås för knapparna för åäö. Även om å och ä får samsas om en knapp. Ytterligare ett plus för den föredömligt starka knappbelysningen som gör att det går utmärkt att skriva på tangentbordet även i mörker.

Systemet i telefonen är Android 2.2, i skrivande stund den senaste versionen, och den innehåller en hel del trevliga förbättringar även jämfört med 2.1. På detta har Samsung lagt sitt Touchwiz-gränssnitt, som i och för sig redan från början var så likt standardgränssnittet i Android att man nästan undrar vad poängen med att ha ett eget gränssnitt är.

I vilket fall har Samsung med varsam hand varit inne och pillat med det mesta i telefonen, och man märker det till exempel på den utmärkta uppgiftshanteraren som håller reda på aktiva program, minnesåtgång och batteriförbrukning. Eller kalendern som ger bättre översikt än Googles standardkalender.

Musikspelaren har det mesta man kan önska sig, inklusive skivomslagsvisning, spellistor och equalizer. Det finns ingen widget till startskärmarna för det, Samsung har istället löst det med att spelad låt med styrkontroller finns i statusfältet i överkant när man spelar musik.

Telefonens största svaghet är nog kameran som endast presterar marginellt bättre bilder än testets sämsta från Huawei, detta trots att kameran har autofokus, vilket kameran i u8300 saknar. Fotobelysning saknas också helt till kameran.

På det hela taget är Galaxy 551 en trevlig telefon, men frågan är om man får så mycket mer för pengarna jämfört med de billigare telefonerna i testet. Den större skärmen är ju i praktiken inte så mycket större, utan bara litet längre. Telefonen har också mindre minne än något av de andra i testet.

Plus: Systemet och menyerna

Minus: Skärmen, kameran.

Sony Ericsson X10 Mini Pro

Sony Ericsson X10 Mini Pro har inte riktigt samma mini-känsla som systermodellen X10 Mini. Snarare känns den kompakt. Kvalitetsmässigt känns telefonen inte billig, den ligger skönt i handen tack vare sin rundade baksida och det är skön stuns i sliden när man öppnar telefonen. Det gäller dock att se upp, för vi har märkt att det förekommer måndagsexemplar där sliden kärvar eller knapparna inte har den respons de ska.

Skärmen är liten, endast 2,6 tum, och skärmupplösningen matchar storleken med 240 x 320 pixlar. Den har bra respons, men multitouch för zoomning saknas. Nuförtiden är den lägre upplösningen inte ett handikapp när man installerar appar, det finns så många telefoner med denna upplösning att de flesta appar är anpassade för den.

Däremot kan ju en liten skärm vara ett handikapp för översikten, och här har Sony Ericsson lagt ner en hel del krut med sina modifieringar av Android-gränssnittet. Som exempel kan ges startskärmarna, där det bara finns en widget per skärm, men i gengäld har man fyra genvägar till sina favoritprogram i hörnen, ett utmärkt sätt att utnyttja den mindre skärmen på. Ett annat exempel är webbläsaren, som i grunden är standardläsaren i Android, men med modifieringar som gör text läsbar och surfupplevelsen klart godkänd även för den lilla skärmen. Modifieringarna har sina nackdelar också. Telefonen har version 2.1 av Android, inte den senaste versionen, och saknar bland annat möjligheten att använda telefonen som wlan-router.

Tangentbordet är överraskande bra för det lilla formatet. Knapparnas rundning gör att det är lätt att hålla dem åtskilda med känseln, och bakgrundsbelysningen är tillräcklig för mörkeranvändning. Egna knappar finns för åäö, att man varit tvungen att flytta kommatecknet till en funktionstangentaktiverad plats känns som en acceptabel kompromiss. Tryckkänslan i tangenterna är skön, och det finns på det hela taget inte mycket i övrigt att önska från ett qwerty-tangentbord till en mobiltelefon.

Trots att den inte är i samma klass som på Sony Ericssons high-endmodeller är kameran en av styrkorna för Sony Ericsson X10 Mini Pro. Autofokus och fotolampa finns, och telefonen gör de fem megapixlarna rättvisa med riktigt skarpa och detaljerade stillbilder under rätt omständigheter. Däremot känns kameran litet väl strippad när det kommer till inställningsmöjligheter. Möjlighet att ställa in ljuskänslighet eller val av fokuspunkt saknas, det enda man egentligen kan är slå av eller på fotolampan.

Även musikspelaren är litet väl strippad i funktionaliteten, och man saknar till exempel equalizer eller widget till startskärmen. Men liksom i testets övriga telefoner finns standardkontakt för hörlurar.

Sony Ericsson X10 Mini Pro skulle inte behöva skämmas för sig i prissegmentet mellan 3000 och 4000 kronor, men nu kostar den faktiskt en tusenlapp mindre och det gör det till testets mest prisvärda telefon.

Plus: Formatet, kameran, priset

Minus: Gammal Androidversion

Tangentbord

Ingen av telefonerna i testet har ett tangentbord man direkt stör sig på. Alla är lätta att använda och sköna att skriva med. För svenska användare är det naturligtvis ett stort minus om åäö saknas, så Huawei U8300 faller bort ur slutstriden. Vilket man föredrar av Sony Ericssons rundade tangenter med rejäl stuns i trycket eller Samsungs breda låga och mjuka är nog mest en smaksak. HTCs knappar lyckas dock vara ett strå vassare.

Vinnare: HTC Desire Z

Skärm

Större är bättre när det gäller skärmar, det är svårt att komma ifrån. Sony Ericsson och Huawei har minst skärmar, även om Sony Ericsson lyckats bra med att kompensera för den lilla skärmen med finurliga anpassningar. Samsungtelefonen har egentligen inte mycket större skärm den heller, bara litet längre. HTC Desire Z står alltså i en klass för sig, och man gör inte bort sig med dålig tryckkänslighet, oskärpa eller andra defekter.

Vinnare: HTC Desire Z

Multimedia

Samtliga telefoner i testet fungerar bra som musikspelare. Bäst kanske Samsung Galaxy 551, som är ensam om att ha equalizer i musikspelaren. För videospelning är däremot Desire Z med sin stora högupplösta skärm en bra bit bättre än konkurrenterna. För fotografering står matchen mellan Sony Ericsson X10 Mini Pro och HTC Desire Z, där det är i princip oavgjort för stillbilder, men Desire Z är bättre på videofilmning.

Vinnare: Desire Z

Format & kvalitet

Huawei U8300 är testets billigaste telefon, och det märks. Kanske det märks att Desire Z är den dyraste också. Den som sticker ut vad gäller kvalitetskänslan är Sony Ericsson X10 Mini Pro, som lätt skulle kunna passera som en betydligt dyrare telefon. X10 Mini Pro sticker också ut med sitt lilla kompakta format, som tilltalar folk som annars drar sig för smartphones för att de brukar bara för stora och klumpiga.

Vinnare: Sony Ericsson Mini Pro

System & anpassningar

De fyra telefonerna har olika versioner av operativsystemet Android, 2.2 är den senaste och bästa, och den finns i Samsung 551 och HTC Desire Z. Både Samsung och HTC har i sin tur lagt på sitt eget gränssnitt på standardsystemet. Samsungs upppiffning av Android är mer diskret och syns mest i detaljerna, vilket på många sätt är en fördel. HTC Sense kräver mer tillvänjning, och har en hel del extrafunktioner som kan kännas en aning krystade.

Vinnare: Samsung Galaxy 551

Vinnaren: HTC Desire Z

Med stor högupplöst skärm, riktigt skönt tangentbord och senaste versionen av Android och HTC Sense är Desire Z en vinnare. Men det är också en stor, dyr och tung telefon, så vill du ha ett mindre och nättare alternativ är Sony Ericsson X10 Mini Pro ett bra köp.

Klicka på tabellen för läsbar upplösning.