Bäst när det gäller

Jämförande test: Batteritid

Vilken mobil har egentligen bäst batteritid? Vi har gått på djupet med frågan och jämför nio toppmodeller. Samtidigt svarar vi på vilken av dem som räcker längst när du spelar Pokemon Go.

Publicerad:

23 sep 2016 - 09:44

Uppdaterad:

23 sep 2016 - 12:15

Microsoft Lumia 950

Microsoft Lumia 950 är en av två telefoner i testet som inte kör Android. Microsoft har gett sitt mobilsystem, som i senaste utförandet heter Windows 10 Mobile, så många omstarter att det tenderar att kännas som det ständigt är i betastadium och aldrig blir riktigt polerat.

Det märks bland annat på strömsparfunktionerna. Där andra tillverkare vid det här laget har en rätt sofistikerad uppsättning batteribesparingar som kickar igång mer eller mindre automatiskt har Lumia 950 rätt och slätt bara ett strömsparläge. Det ska begränsa apparnas bakgrundsaktivitet.

Lumia 950 utmärker sig även genom att vara en av testets två mobiler med AMOLED-skärm (se nedan under Samsung Galaxy S7), vilket ger en respektabel, om inte fantastisk, skärmtid. Det är också en av testets två mobiler med utbytbart batteri, och för den som är beredd att bära med sig flera batterier är det givetvis en enkel lösning på eventuella batteribekymmer. Chipsetet är Qualcomm Snapdragon 808, en variant från förra året som var avsedd att leverera prestanda strax under toppskiktet med mindre värmeutveckling och strömåtgång.

Det som annars utmärker telefonens batterihantering är att den rätt och slätt stänger av sig när det är fem procents batteri kvar. Det gör inte den totala batteritiden så mycket kortare, men för den som väntar sig att ha tio procents batteritid kvar när batteriet är på tio procent kan det bli en obehaglig överraskning innan man vant sig.

+ Utbytbart batteri

- Stänger av sig innan batteriet är slut

LG Nexus 5X

Googles Nexus-serie är något av en demonstrationsplattform för hur Google tänker sig Android, utan en massa pålägg från tillverkare. Att man använder en version av Android med minimala pålägg drar åt bägge hållen när det kommer till batteritid. Å ena sidan finns det inga systempålägg som drar extra batteri i bakgrunden, å andra sidan är ju en del av de uteblivna påläggen just batterisparfunktioner.

Nexus-serien har ganska dåligt rykte när det gäller batteritid, men det var före Android 6 där Google tog ett rejält tag i strömsparfunktionerna i systemet. Nexus 5 kom förra året och chipsetet är Snapdragon 808, samma som i Lumia 950, som när det var nytt levererade strax under topprestanda.

Skärmtiden för Nexus 5X är ingenting att skryta med, men standbytiden är ofta imponerande lång, även om det tyvärr inte är något man kan känna sig förvissad om. Strömsparfunktionerna är App Standby, Doze och de andra som finns i Android 6, och som mobilen har gemensamt med testets övriga Androidmobiler, men som ofta har bättrats på av tillverkarna. I alla fall får vi ännu mer imponerande standbytid i strömsparläget.

+ Ofta utmärkta standbytider

- Dålig skärmtid

Samsung Galaxy S7

Förra årets Samsung Galaxy S6 var ett kvalitetslyft på väldigt många plan, men man fick skäll bland annat för batteritiden. Större batteri var därför en av förbättringarna i årets Galaxy S7 jämfört med föregångaren.

Samsung har i många avseenden en av de mest avvikande tekniska lösningarna i sin mobil jämfört med konkurrenterna. Man har (i den svenska versionen) sitt eget chipset Exynos 8890 Octa i stället för Qualcomms Snapdragon 820, och en AMOLED-skärm i stället för de TFT-skärmar som sitter i de flesta av de andra av testets mobiler. Chipsetet innebär bland annat att Samsung fått utveckla sin egen tekniska lösning för snabbladdning i stället för den Quickcharge 3.0 som finns i Snapdragon 820, men AMOLED-skärmen har potential att spara ström. En TFT-skärm består i princip av ett lager vita lysdioder som lyser med full styrka och en del av ljuset filtreras sedan bort av ett LCD-färgfilter. I AMOLED-skärmen har lysdioderna olika färg och ljusstyrka och behöver därför inte jobba på full effekt hela tiden.

Samsung Galaxy S7 har ett energisparläge där man begränsar vibratorfeedbacken, enhetens prestanda och platstjänsterna. Man har också ett ultraströmsparläge där skärmen ändras till svartvit (en åtgärd som skulle vara poänglös på annat än en AMOLED-skärm) och max sex appar av totalt nio möjliga (telefon, meddelanden, webbläsare, Facebook, mejl, kalkylator, klocka, memo, Whatsapp) är aktiva. Kalendern lyser med sin frånvaro här. Ultraströmsparläget ger imponerande lång standbytid i defaultläget, men är förstås beroende av vilka appar man väljer att ha aktiva.

+ Solida resultat över lag i batterimätningarna

- Ingen kalender i ultraströmsparläget

Sony Xperia X Performance

Sony myntade begreppet “Två dagars batteritid vid normal användning” med sin Xperia Z3-serie, och de mobilerna imponerade verkligen med sin batteritid. Sony har hållit fast vid den sloganen, men den efterföljande Z5-serien imponerade inte alls på samma sätt med batteritiden. Sedan dess har dessutom Google lanserat Android 6.0, som delvis ersätter Sonys batterisparläge Stamina.

I Sony Xperia X Performance, den senaste generationens toppmodell, sitter det till och med ett mindre batteri än i föregångaren, och tyvärr märks det över lag i våra tester.

Sony har återinfört sitt strömsparläge Stamina, men nu baserar det sig delvis på Androids funktioner för att låta appar som används sällan gå i viloläge och varva ner när telefonen ligger oanvänd.

När Staminaläget är aktiverat är enligt Sony GPS, vibration, bildförbättring, renderingsprestanda med mera begränsade, och mejl och andra appar som synkroniseras kan uppdateras med ojämna intervall. Du kan välja att aktivera läget manuellt eller låta det gå igång automatiskt vid en batteriprocent du väljer. Här finns också ett ultra-staminaläge för extra lång batteritid. Då inaktiveras alla appar utom telefon, kontakter, meddelanden, kamera, album, kalender, klocka, kalkylator, inställningar och musik.

Trots att chipsetet i mobilen har stöd för Qualcomms senaste snabbladdningsteknik Quickcharge 3.0 har man valt att inte implementera den i mobilen, och det märks på laddningstiderna.

+ Reella förbättringar i strömsparlägena

- Svag batteritid både i arbete och vila, långsammare laddning

Xiaomi Mi 5

Xiaomi är en av de största mobiltillverkarna i Kina, men distributionen av deras prisvärda mobiler är begränsad i resten av världen. Nu går de i alla fall att få tag på i Sverige, och Mi 5 är toppmodellen just nu.

Xiaomi Mi 5 utmärker sig för att köra Qualcomms chipset Snapdragon 820, men på en lägre klockfrekvens än de andra toppmodellerna. Det ger lite lägre prestanda vid maximal belastning, men fortfarande bättre än förra årets toppmodeller, och framför allt har det potential att minska batteriåtgången.

Resultatet är testets i särklass ojämnaste telefon. Vid hög belastning i prestandatesterna är Xiaomi Mi 5 bäst med marginal. I standbyläge, däremot, verkar telefonen ha svåra problem att hålla nere bakgrundsaktiviteten, och den läcker batterikapacitet i viloläget fortare än någon annan mobil i testet.

Även när det kommer till strömsparfunktioner är det en blandning mellan högt och lågt. Mobilnörden har genom att slå av och på en lång rad parametrar möjlighet att skapa egna strömförbrukningsprofiler. Men åtminstone i den version som säljs här finns det inget förkonfigurerat strömsparläge. Det enda som erbjuds är ett marathonläge som är måttligt intressant då all form av datatrafik är avslagen. Bland de valbara strömsparfunktionerna är det dessutom mest av eller på som gäller. Du kan inte till exempel styra hur appar i bakgrunden drar ström. Visst är det trevligt med valfrihet, men de flesta användare behöver nog betydligt mer hjälp på vägen än så här.

+ Utmärkt batteritid vid hög belastning

- Dålig standbytid, inga färdiga strömsparlägen

Det finns alltså viss spridning i startfältet. Även om normen för en toppmodell i år är högupplöst TFT-skärm, Qualcomm Snapdragon 820, Android 6.0 och ett batteri på 3 000 mAh så är det bara en av telefonerna som prickar av alla punkterna på listan. Vi har olika operativsystem, olika chipset och olika batterikapacitet som alla kan påverka slutresultatet. Det förklarar den märkbara spridningen i testutfallet.

.

.

 

.