Sony Tablet S i test

En snabb huvudräkning visar att det kommit ut ungefär 12-13 surfplattor i butik i Sverige med Googles operativsystem Android 3.0 och följden av det är att tillverkarna måste anstränga sig för att sticka ut i mängden. Antalet Androidplattor som kommit ut hittills blir lite olika beroende på hur man räknar, men radar man upp dem alla bredvid varandra så sticker Sony-plattan ut direkt.

Det känns befriande att alla inte ser ut som Ipad, men framförallt har Sony valt formen på sin platta av en tydlig anledning. När man håller i plattan med en hand så känns den lätt att hålla i, ungefär som en ihopvikt tidning. Ja, faktiskt så gör formen på plattan mycket för upplevelsen när man ska hålla i den och läsa.

Hopvikt platta
Designen är vid en första anblick väldigt olik den mesta andra teknik. Plattan från Sony ser ju rent fysiskt ut som om man tagit en långsmal surfplatta och vikt ihop den. Det är helt enkelt väldigt svårt att se att formen skulle vara optimal utifrån tekniken som är gömd under skalet. Däremot för ergonomin och funktionen känns det utmärkt, helt rätt gjort alltså.

Som jag redan nämnt är Sony långt ifrån ensamma att släppa surfplatta med Googles Androidsystem. Trots att jag testat en hel del av de surfplattor som lanserats sedan Google släppte Android 3.0 blir jag lite frågande när jag kör igång Tablet S. Det är i alla fall flera olika Sonyspecifika tjänster och särskilda ikoner som man möts av. Redan på formatet så känns i alla fall Sonyplattan bättre, trots att den inte sätter några rekord i tunnhet som de andra plattorna ofta tävlar om att göra.



Stor fjärrkontroll
Låt oss gå in i detalj på vad som egentligen skiljer programmen och systemet i Tablet S från det man hittar i en orörd Androidplatta. En klar skillnad är programmet som gör plattan till en stor fjärrkontroll. Musikspelaren är också Sonys egna, med ett par olika unika valmöjligheter för ljudet och framförallt ett utseende som skiljer sig från Androids vanliga.

Ett annat tillägg är Sonys egna program Social Feed Reader där man samlar kompisarnas uppdateringar från Facebook och Twitter på ett ställe. Det här programmet visar alla inkommande statusuppdateringar i en lång lista. Du kan se länkar till bilder, webbsidor och annat som kan förekomma, men presentationen är inte särskilt spektakulär. Appen kan ju uppfattas som användbar eftersom den samlar uppgifter från flera tjänster men den är precis som vanliga Twitter och Facebook för Android inte riktigt anpassat för att dra nytta av den stora skärmen.



Det gäller för övrigt väldigt många andra appar och det är rätt svårt att hitta appar till plattan. Även där har dock Sony ett försprång gentemot konkurrenterna. En ikon på startskärmen leder till Sonys webbsida där företaget samlat 15 olika appar som är särskilt anpassade för Sonys platta och den stora skärmen.Genvägen Favoriter på hemsidan leder för övrigt till en anpassad vy där det du använder ofta samlas. Det blir en naturlig startplats och visar bokmärken, appar, foton och musik för att nämna något.

Jag ska i sammanhanget passa på att tipsa om apparna från DN och DI. Både Dagens Nyheter och Dagens Industri slog hårt på trumman i våras när tidningarna blev tillgängliga i Ipad, men det var tystare i somras då de släpptes i versioner även för plattor med Android, som den här Sony-plattan. Den som vill kan alltså prenumerera på tidningen i sin Androidplatta, men när jag testar finns ingen möjlighet att köpa lösnummer. Just de här apparna är hjälpligt översatta från Ipadversionen och det märker man till exempel på att de inte täcker hela skärmytan utan är anpassad efter Ipadens skärmförhållanden.



Playstation-spel
Det finns två spel som skickas med plattan från start och värt att nämna är ju att plattan är Playstation-certifierad, precis som Sony Ericssons Xperia Play. Crash Bandicoot är ett Playstationspel som följer med och man märker det tydligt genom att de välkända playstationknapparna finns på skärmen. Till skillnad från Sony Ericssons Playstationmobil finns dock inga fysiska knappar, så knapparna i spelet hamnar över skärmbilden i Android.



Jag blir överraskad när jag sätter i ett minneskort i plattans kortplats för sd-kort. Istället för att kortet blir tillgängligt som en extra lagringsplats så startas appen filöverföring. Den tar lång tid på sig och den kopierar helt enkelt över filerna jag väljer till det interna minnet. Vill man utöka minneskapaciteten gör alltså minneskortsplatsen ingen nytta, utan den fungerar endast som ingång för data från till exempel datorn eller kanske från en digitalkamera vars minne du vill avlasta för att ta fler bilder eller filmer.

Jag provar direkt att lägga över lite filmer utan att först konvertera dem för formatet, men då märker jag att Sonys spelare inte märker ut sig på något positivt sätt för de mkv- och divx- och avi-filer jag provar med spelas inte upp. Jag hoppades en stund att importen av innebar även någon omformatering men det är alltså en rak överföring av filerna. Mina mp4-filmfiler funkar alltså utan problem när de förts över.

För snabb
Det Sony som företag är mest kända för är nog deras expertis inom en lång rad typer av hemelektronik. Härifrån kommer ju Playstation, Walkman, tv-apparaterna Bravia och så vidare. Spel, ljud och bild ska kort sagt vara Sonys trumfkort. Jag har nämnt filmstödet redan och om jag vidgar mina åsikter till skärmen i stort så tycker jag bilden är bra, men inte bättre än hos konkurrenterna. Möjligen kan man märka att betraktningsvinkeln är lite bättre.



När jag trycker på skärmen så händer det aldrig att plattan misslyckas med att registrera mitt tryck, däremot händer det flera gånger att plattan är lite för snabb så att den tolkar min svepning på skärmen som ett tryck och att jag därför hamnar i ett program när jag ska svepa för att välja bland alla programikoner.

Jag gillar mest formatet på den här plattan, men helhetsbilden blir inte lika positiv. Det är betydligt större skillnad att man först tänker sig. Framgången för formatet förutsätter att apparna stödjer skärmen och väldigt många appar visas uppochner när jag greppar den med vänsterhanden och får det sköna stödet som formatet ger.

Å andra sidan
Jonas Ryberg: Det märks att Sony ansträngt sig lite extra för att sticka ut med sin Tablet S. Plattans ovanliga form gör att det ligger fantastiskt i handen när jag använder den i stående läge för att till exempel läsa en tidning. Sämre fungerar det i landskapsläge där jag av någon outgrundlig anledning inte kan välja att ha plattans tjockare del nedåt i handen.

Annars känns plattan välbyggd trots sin plastighet. Tyvärr känns det som att Tablet S också är lite långsam, det märks bland annat när jag surfar med den inbyggda webbläsaren som inte ger riktigt det flyt jag önskar när jag navigerar fram över en sida.