Stort test: Nokia 808 Pureview

Hela konceptet med en mobilkamera på 41 megapixel tar en stund att smälta. När jag och kollegan Jonas satt på Nokias presskonferens i Barcelona i våras och första gången fick se och höra om Pureview var det många frågor som dök upp. Just när man trodde att megapixelracet i mobilen avstannat kom det här chockbeskedet. Att Nokia själva sedan säger att det inte handlar om megapixelar gör att vi får börja med att ta ett steg tillbaka.

Vi kan börja med att konstatera att det inte är något fuffens. Telefonens sensor är verkligen på 41 megapixel. Man kan ta bilder i både 4:3-format och i widescreen. De största bilderna man då kan få ut ur telefonen är på 38 megapixel, eller 7152 x 5368 pixel. Det är egentligen dock inte det inställningsläge som är mest användbart, men det gör det möjligt att i efterhand zooma in, alltså beskära bilden. Nokia 808 Pureview är så annorlunda andra mobilkameror, eller kameror med för den delen att gamla regler kommer lite på skam. Man måste lära om en del och tänka på ett nytt sätt. Vi har ju fått lära oss att digital zoom, den typ av zoom som finns i de flesta mobilkameror är dåligt. Om du inte lärt dig det så har du definitivt märkt det om du försökt använda zoom i en mobilkamera och möts av en bild där detaljerna knappt är urskiljbara. Med Nokia 808 Pureview blir resultatet ett helt annat tack vare den gigantiska bildsensorn.

När jag börjar ta mina första bilder får jag tänka lite. Jag upplever inledningsvis att jag försöker hitta motiv som kan dra nytta av de många megapixlarna. Det är säkert naturligt. Jag går bort ett par meter från mitt skrivbord och tar en bild i full upplösning. Sedan kan jag sitta med mobilen och zooma in i efterhand på småsaker som ligger där och se detaljer ingen annan mobilkamera hade avslöjat. Det är roligt en liten stund, men det är knappast något man har så mycket nytta av i praktiken. Det tillför så att säga inte mycket till fotograferandet, men vänta bara.

Istället för megapixlarna i sig är det främst två möjligheter som relativt snabbt blir tydliga när jag testar 808. Zoom är den mest påtagliga. Det är när jag första gången tar en film som blir riktigt lyckad det slår mig. “Den här filmen skulle varit helt omöjlig att ta med någon annan mobilkamera.” Det är ett gäng glada studenter som åker förbi kontoret i ett släp. Jag upptäcker deras framfart lite sent, men varken det eller det faktum att de passerar mig fem våningar längre ner stoppar 808:an. Trots att jag filmar i HD får jag en skarp närbild på de hoppande studenterna och det är nog en sådan upplevelse som krävs för att man ska förstå storheten med kameran i Nokia 808 Pureview. På det här sättet blir alltså både video och stillbilder enklare att få bra. Man kan ta bilder som inte går att ta riktigt bra med andra mobiler. Det är dock inte bara den här typen av rätt begränsat användningsområde som man tänkt sig på Nokia. Det kanske viktigaste är att hela den stora sensorn används även när man tar “vanliga bilder”. Det är det som är den egentliga Pureview-tekniken.

I kameran så finns det flera lägen man använder. En heter Pureview och den andra heter “Full upplösning”. Med kameran i Pureview-läge kan man välja upplösning på 2, 5 eller 8 megapixel, men det fina är att kameran ändå använder hela sensorn för att fånga bildinformation. När jag tar en bild på till exempel fem megapixel använder kameran hela sensorn med betydligt fler bildpunkter och kombinerar flera pixlar till en superpixel. Jag märker inte det här jättetydligt när jag tar snabba bilder, men så fort man börjar jämföra bilder från kompaktkameror och från mobilkameror med bilderna från Nokia 808 Pureview blir det tydligt. Detaljerna i 808:ans bilder är av en annan kaliber. Alla bilder oavsett vilken kamera du använder har ett visst mått av brus. Jag kan till exempel ta en bild av en vit vägg. Trots att den är helt vit har den ju en viss struktur som jag räknar med att kameran ska fånga. Skillnaden här där jag tycker att Nokia 808 Pureview skiljer ut sig är att den har ett fint brus som överensstämmer med hur motivet faktiskt ser ut. Man slipper brus och bearbetningar som sticker av i regnbågens alla färger.

Jag ska ta och nyansera min hyllning till Pureview för trots det jag redan berättat är den inte perfekt. Jag märker som sagt inte särskilt mycket skillnad mellan Pureview-bilder och andra mobilkamerabilder förrän jag detaljgranskar. Så varför spelar det någon roll? En viktig detalj när du använder Pureview är att hålla kameran still. De delar av användandet som bygger på inzoomning gör ju att varje liten skakning av telefonen när du ska ta en bild ökar när du tar bilder på något lite längre bort. Det ställer extra stora krav både på dig och på kamerans skakreducering.

Är det något område där Pureview får kämpa i konkurrensen mot andra mobilkameror är det när det börjar skymma. Just dåliga ljusförhållanden är inget Nokia 808 Pureview klarar särskilt bra. Man kan, när man går in i alla de manuella inställningarna skrämma upp Pureview med maximalt iso, men då får den ändå lite svårt att fokusera. I Autoläget har till exempel Xperia S och Iphone 4S båda bättre ljuskänslighet. Det får i varje fall mig att fundera. Pureview har riktig blixt, något egentligen bara föregångaren Nokia N8 kunnat ståta med de senaste åren. I övrigt har alla gått över till fotolampa. Väljer du att använda blixten klarar alltså Pureview även mörkret. Det är när du föredrar att använda befintligt ljus den får kämpa. Pureview tar också en stund att förstå sig på och det är kanske där Nokias främsta utmaning ligger. Det är enkelt att säga att telefonen har 41 megapixel, men det är svårare att förklara dels varför de där 41 megapixlarna egentligen inte är viktiga och sedan vad det då är som gör 808 så fantastisk som Nokia vill hävda.

Nokia har jobbat i flera år med att ta fram tekniken och det är förklaringen till att telefonen kör Symbian och inte Windows Phone som operativsystem. Att tekniken i sig kommer till Nokias Windows Phone-telefoner är givet. I 808 är det dock Symbian som gäller och designmässigt känns 808 Pureview lite som ett rop från det förgångna. Jag är den första att skriva under på att Nokias senaste modeller med Nokia Lumia 800 som tydligaste exemplet håller världsklass i design och material. Nokia 808 Pureview är funktionell, men kommer inte upp i samma helhetsintryck. Det är intressant att se hur Symbian står sig i konkurrensen idag. Den som bytt mobiltelefon någon gång de senaste åren sitter med stor sannolikhet med en Iphone eller Android och då märks framförallt att webbläsaren i Symbian inte håller lika hög klass som hos konkurrenterna.

Det går trögt att navigera runt på normalstora sidor och alternativa webbläsare man kan ladda ner, som Opera Mobile fungerar betydligt bättre.
I grunden liknar Symbian till viss del Android i och med möjligheten att ha flera startskärmar som man kan fylla med widgets, programikoner och andra genvägar till exempel till de personer man ringer oftast eller direkt visa de senast inkomna mejlen. Nu har Symbian funnits med länge i olika versioner och i den utgåva som finns i 808 Pureview kallad Nokia Belle är systemet riktigt snabbt. Det är rapp återkoppling när man växlar mellan startskärmar och överhuvud taget går det problemfritt att klicka sig fram mellan de olika menyerna. Däremot märker jag när jag hunnit fylla startskärmarna med olika uppkopplade nyhetsskällor att de bara visar snurrande laddningssymboler. Istället för att direkt visa de senaste nyheterna från CNN eller Facebookuppdateringar snurrar en indikator någon sekund innan informationen visas. Det är inte alltid den här fördröjningen, men tillräckligt ofta för att man ska reagera på det.

Nokia satsar visserligen först och främst på Windows Phone idag, men även om man tittar på annat än kameran så behöver inte Nokia 808 Pureview skämmas för sig. Den har till exempel NFC, tekniken för kontaktlös överföring. Jag tror mest på den tekniken som verktyg för mobila betalningar och olika typer av biljetter, men Nokia har hittat ett helt okej användningsområde tills dess att det här med mobila betalningar tar fart. Genom att nudda med telefonen över Nokias egna trådlösa högtalare kopplas enheterna ihop och genom att toucha igen kopplas de bort från varandra igen. Själva ljudöverföringen sker via bluetooth men det här sättet att koppla ihop är ju betydligt smidigare än att leta rätt på inställningarna i menyn.

Med allt snack om appar idag kan man konstatera att favoriter som Spotify, Angry Birds finns medan det saknas officiella appar från till exempel Facebook och Twitter. Man kan alltså räkna med att många nya funktioner och tjänster som dyker upp kommer vara svåra att konsumera på en Symbian-mobil som denna. SVT Play till exempel står bara och snurrar när jag testar, även om det kan bero på en bugg i den tjänsten. Det finns ju en anledning till att Symbian inte är Nokias förstahandsval idag.

Operativsystemet och telefonen har på just områdena utöver kameran klara begränsningar idag gentemot konkurrenterna och det blir ju Nokias största utmaning i sammanhanget. Dels handlar det om att förklara vad en sensor på 41 megapixel egentligen innebär för dina bilder i praktiken och sedan varför man helt enkelt inte ska använda en bra liten kompaktkamera istället, för att ta sina bilder.