Nokia N900: Fantastisk mångsysslare

Nokia och Google må vara två av mobilvärldens största konkurrenter just nu. Men båda satsar de på Linux som framtidens system för smarta mobiler. Nokia började med sitt Linux-system Maemo redan 2005. Google drog igång mobilsystemet Android först två år senare, 2007 - men har satsat desto hårdare sedan dess.
Likheterna mellan Googles Android och hur Nokias Maemo fungerar är i praktiken ganska stor. Åtminstone om man ser till själva startskärmen och hur enkelt det är att växla mellan program, och har flera program igång samtidigt. Sedan finns också skillnader.

I Nokia N900 har man, precis som i Android, ett antal startskärmar som man kan bläddra mellan genom att dra med fingret över skärmen. På startskärmarna kan man placera exempelvis widgets och genvägar till webbsidor och program. Man kan också lägga upp sina "favoritkontakter" med bild, och då visas en liten grön prick vid kontakten om personen är online och kan kontaktas via någon chatt-klient, exempelvis Google Talk eller Skype.



Skrivbordet möblerar man helt själv och N900 kan ha upp till fyra skrivbord med genvägar parallellt, vilket känns välbehövligt för sådana som mig som vill ha många funktioner lättillgängliga. Själv lade jag till exempel, förutom ett antal kontakter, in en widget med väderprognoser och en widget till musikspelaren. För att göra musiklyssnandet lite roligare lade jag också in "Tunewiki" som är en skrivbords-widget som automatiskt laddar ner låttexten till låten man lyssnar på - och låter texten rulla fram i en ruta medan musiken spelas.

Snabbväxlat

N900 liknar inte Nokias tidigare Linux-produkter. Det här känns som en betydligt mer komplett produkt. Allt från menyer och navigering till nyttofunktioner och mediaspelare känns genomtänkta. Vad är det då som gör N900 så speciell? Till det yttre kan man tycka att N900 liknar en annan ny dyrgrip från Nokia: telefonen N97 - som också har ett utdragbart tangentbord. Jag gillar N97 för lättåtkomliga funktioner på startskärmen, till exempel Facebook-widgeten. Men N97 har inte samma sköna användarupplevelse som N900.

Med ett par program igång samtidigt kan N97 lätt börja klaga på brist på minne, och telefonens funktioner börjat gå segt ("lagga"). Det sker inte på N900, även om man har ett tiotal program och funktioner igång parallellt. Det är det här som gör N900 så behaglig, för den som vill ha en riktigt kraftfull mobil. Jag kan ha en bunt webbsidor igång samtidigt, word-dokument, musikspelaren, ett grafiktungt spel och därutöver ett pågående schackparti med N900 som motståndare… Och ändå går det riktigt snabbt att växla mellan alla programmen, funktionerna och startskärmarna.

Genom att klicka på en programväxlar-ikon i skärmens övre vänstra hörn dyker samtliga program och webbfönster som är igång upp i ett rutnät av små ikoner. Sedan är det bara att klicka med fingret på programmet eller webbsidan man vill växla till.
Tangentbordet är en av styrkorna med N900. Dels är knapparnas slaglängd bra, bättre än på exempelvis Nokias nuvarande toppmodell N97. Knapparna är också hyggligt stora. Framför allt slipper man hålla inne funktionstangenten för att få fram de svenska bokstäverna Å, Ä och Ö. N900 har nämligen ett fullständigt svenskt tangentbord med separata knappar för Å Ä Ö på de enheter som säljs i Sverige (och på den som jag testat).

Chattkonversationer

Genom att klicka i skärmens hörn (programväxlar-ikonen) två gånger får man upp telefonens huvudmeny med alla program. Där ligger bland annat mediaspelaren, kartprogrammet, kalender, bildalbum, e-post och en meddelandemeny med konversationer. Sist samlas de ikoner som jag själv tankat in i telefonen.
Under menyvalet "konversationer" ligger både diskussioner jag har via sms/mms - men där finns också en flik med konversationer som jag har via chattprogram som Google Talk och Skype.

Mediaspelaren samlar funktionerna musik, video och radio. Direkt i startskärmen för mediaspelaren kan man också välja "blanda alla låtar" för att akut vill köra igång vilken som helst av musiken som ligger på telefonen. Vill man ha lite mer precision i sitt lyssnande kan man plocka fram musikspelaren och bläddra mellan artister eller albumomslag. N900 har för övrigt ett 3,5-millimetersuttag, en vanlig hörlurskontakt helt enkelt. Musik, bilder med mera lagras på telefonens 32 GB stora lagringsminne (plats för minneskort finns också).

Skärmen känns verkligen bra. storleken på skärmen är samma som den på exempelvis Iphone, men upplösningen på N900-skärmen är mer än dubbelt så bra som upplösningen på Iphones skärm (384000 bildpunkter mot Iphones 154000 bildpunkter). Det ger effekt, bland annat på upplevelsen när man tittar på film. Vad som också är bra är att man inte behöver konvertera filmer för att titta på dem i N900. Det är bara att lägga över exempelvis divx-filmer till telefonens minne.



Den kraftfulla skärmen visar också vad den kan när jag kör det medföljande spelet "Bounce" som nu finns i ny 3D-version för Nokia N900. Här känner man verkligen att skärmen bjuder på något extra. N900 har också stöd för standarden OpenGL ES 2.0 - vilket kan låta som rena grekiskan, men i klartext är det den typ av mer kraftfull spelgrafik som det finns stöd för i exempelvis nya Iphone 3GS.

Att grafiken är kraftfull märks inte bara i spel, utan också i hela systemet där grafiska animationer flyter på snyggt och snabbt när man bläddrar sig fram (vilket väl i och för sig också beror på att telefonen utrustats med en bra processor).
Det finns förstås också en hel del andra spel till Nokia N900 att ladda ner, men utbudet av spel och program är ännu inte i närheten av vad som finns till exempelvis mobiler med Android eller Iphone. Nokias Linux-system Maemo är inte tillräckligt stort i nuläget.

Smarta uppdateringar

Under en programkatalog i telefonen går det att ladda ner ett par hundra extraprogram och spel. För närvarande hämtas dessa från Nokias programarkiv för Linux-mobiler (maemo.org), men inom kort kommer programarkivet att kopplas till Nokias "Ovi Store". Bland de program som redan nu kan laddas ner hittar man bland annat Skype och Officeprogram i gratisversion (Quickoffice).

Jag ska fortsätta mina lovord till Nokias Linux-system med att skriva lite om hur uppdateringar av system och program fungerar. Nya versionen av Linux-systemet Maemo har nämligen en funktion som sköter uppdateringar av systemet och programmen väldigt mycket smidigare än vi är vana vid i mobiltelefoner. När det väl kommit en förbättrad mjukvara till din mobil har du behövt uppdatera den manuellt.

I N900 kommer det i stället upp ett litet diskret utropstecken i statusraden i skärmens topp. Klickar jag där får jag veta till exempel att det finns en ny uppdatering till systemet - eller till något visst program som jag har installerat, till exempel en ny bana till något spel, eller nya dokumentformat i Officeprogrammet. Godkänner jag att telefonen gör uppdateringen så sker det en enklare uppdatering i bakgrunden. Oftast tar det bara några sekunder. Hela programmen eller systemet behöver inte installeras om, utan bara det som ska ändras i systemet eller programmet laddas ner och uppdateras (så kallad inkrementell uppdatering). Det känns verkligen smidigt.

Förutom att det går att ladda ner program och spel så följer det också med en hel del funktioner från start i själva N900. Jag har redan nämnt mediaspelarfunktionerna. Adressboken är lite smartare än de flesta vanliga mobil-adressböcker. Till exempel kan man använda den så att man lägger in Skype-användarnamn på sina kontakter, och när man plockar upp en kontakt för att ringa ett samtal får man då välja om man vill ringa via Skype eller via vanligt mobilsamtal.

Ovi Maps är ett annat program som följer med, och den här nya versionen känns mer snabbstartad än den som suttit i tidigare Nokiatelefoner. N900 har inte bara inbyggd gps, utan också inbyggd "digital kompass" så att man lättare kan hålla reda på kartans riktning.

Snurr-zoom

Webbläsaren i N900 känns betydligt bättre än den som sitter i Nokias tidigare smarta mobiler. Bland annat fungerar specialfunktioner på webbsidor (ajax, flash m.m.) precis som i en vanlig dator. Att kolla på tv i SVT Play på en N900 är ett exempel på något som faktiskt funkade bra.

Att zooma in och ut och navigera på webben känns lätt gjort, liksom att ha flera sidor öppna samtidigt. Genvägarna lagras snyggt med miniatyrer av själva webbsajterna - samma sak när man lägger en genväg på bordet. Zoomar gör man enklast med telefonens volymknappar, eller genom att snurra med fingret på skärmen medsols eller motsols. Själva webbläsaren i sig är i grunden samma webbläsare som Firefox i vanliga datorer (Mozilla).



Kameran i N900 är en 5-megapixelkamera med autofokus och Carl Zeiss-optik. Den ska alltså på pappret vara en av Nokias lite bättre mobilkameror. Men stillbilderna känns i praktiken inte som om de kan mäta sig med bilder från marknadens allra bästa kameramobiler. Den där riktiga skärpan i bilderna infinner sig bara när man fotar stillastående objekt, och kameran reagerar lite väl långsamt när jag försöker ta en bild. Men bildkvaliteten får ändå godkänt.

Mer än godkänt får däremot videoinspelningen - N900 är en bra videomobil, både när man vill titta och spela in. Upplösningen när man spelar in video är på hela 840 x 480 med 25 bildrutor per sekund, vilket innebär ungefär 30 procent mer högupplöst film än vad man brukar få med marknadens bästa kameramobiler idag.

Att bläddra bland sina bilder med telefonens fotoalbum gör man genom att svepa med fingret på skärmen (som vanligt på pekskärmstelefoner). Jag brukar testa den typen av funktioner på min 2-åring, och N900 tillhör den kategorin telefoner som uppenbarligen har en barnsligt enkel navigering i telefonens fotoalbum. En annan trevlig sak är den inbyggda funktionen för att tagga bilder. Dels geotaggas bilderna med geografisk position. Man kan också lägga in beskrivande bildtaggar för exempelvis midsommarbilderna till "midsommar" "2009" och "alholmen". När man sedan laddar upp bilderna till sitt konto på någon bildsajt, exempelvis Flickr, så sorteras bilderna efter dessa taggar. Man kan också bläddra bland bilder med vissa taggar i själva telefonen. Än så länge finns dock inget stöd för mms implementerat till N900, och enligt Nokia väntar man bara på att någon Maemo-utvecklare nu ska ta fram det.

Fullt Linux-stöd

Jag nämnde inledningsvis att både Nokia och Google nu satsar på Linux-mobiler. Likheterna mellan N900 och mobiler med Googles Android-system (till exempel telefonen HTC Hero). Men det är värt att nämna skillnaderna också: Android är mer ett eget operativsystem, som i och för sig baseras på Linux, men där programmens menyer är specialgjorda i java. Nokias Maemo-system är däremot helt enkelt en vidareutveckling av Linux-distributionen Debian. Nokia N900 kör helt enkelt Linux mer "på riktigt" i N900. Det innebär att vanliga Linux-program paketerade för Debian faktiskt kan installeras på Nokia N900. De programmen kan förstås vara lite dåligt anpassade för mobilskärmen, men det kan ge en förhoppning om att Linux-utvecklare kan tänkas skaka fram en hel del bra Maemo-program nu när Nokia N900 kommer ut.

Om man nu ska nämna ett par punkter där N900 kan kännas svag är kanske ändå batteritiden den första. Nokia arbetar på att förbättra telefonens mjukvara för att få till en hygglig batteritid, men man vågar ändå bara lova en dags normalt användande innan batteriet måste laddas. Det är inte för att batteriet är klent egentligen (N900 har ett rejält batteri) utan för att det här är den typ av telefon som hela tiden är online och används med en rejäl färgskärm och kraftfull processor. Räkna med att ladda N900 en gång per dygn alltså.

N900 är onekligen en mobil som passar den som verkligen vill ha mycket mobilkraft i fickan. Andra blir nog lätt avskräckta av formatet. 181 gram känns definitivt tyngre än en "vanlig" mobil. Å andra sidan får man en väldigt kompetent lur och fickdator om man är beredd att bära med sig denna kluns i fickan.

Här nedan följer några skärmdumpar från telefonens användargränssnitt och program: