Phablet, ett begrepp som väldigt få egentligen tycks gilla, men som ändå innefattar telefoner som gillas av många. Uttrycket, som givetvis kommer av korsningen mellan phone och tablet, myntades för ungefär två år sedan när Samsung släppte lös Galaxy Note på banan. Då var dess 5,3 tum stora display något alldeles vansinnigt gigantiskt, något som ändrats sedan dess. Numera har de vanliga toppmodellerna hos Android en femtumsskärm (med htc One som undantaget) och varje tillverkare med någon slags självrespekt har minst en phablet i sitt sortiment.

Här har det däremot blivit något av en vattendelare. Vill du ha en stor skärm just för att kunna kombinera telefon och surfplatta i en och samma enhet, eller vill du få ut någon extrafunktion tillsammans med storleken? De flesta tillverkare verkar gå på linjen att vi konsumenter vill kombinera surfplatta och telefon i samma maskin. Än så länge, även om det är på väg att ändras på flera håll, är det bara Samsungs Note-serie som försöker ge användarna något utöver en semi-surfplattas skärmstorlek i och med dess penna. Galaxy Mega är Samsungs eget sätt att gå den andra vägen och erbjuda en stor telefon just för att den ska vara stor.

Stor mellanklass

Galaxy Mega 6.3 har, som namnet antyder, en skärm på 6,3 tum. Det får tidigare monstret Note 2 att framstå som ganska liten i jämförelse. Tanken med Mega-serien är dock inte att vara snabbast möjliga som de huvudsakliga Note-telefonerna haft som mål, utan just att vara stora till ett någorlunda vettigt pris. Det märks inte minst i prestandatester, där Megas Snapdragon 400-chip får riktigt fina siffror genomgående men på det stora hela ändå får se sig omsprungen av sin nästan ett år äldre släkting Note 2.

Med ett riktpris på närmare 5 000 kronor är Mega utan tvekan uppe i det prissegment som de allra dyraste telefonerna brukar hamna i. Då känns det ganska konstigt att hårdvaran, även om telefonen känns snabb och presterar bra i våra tester, är uttalat av ett mellanklassegment. Det gäller inte enbart systemchippet Snapdragon 400, utan även kameran, mjukvaran och skärmen.

Om vi börjar med den sistnämnda så har den upplösningen 1280 x 720 pixlar och en pixeltäthet på 233 pixlar per tum. Som bekant har toppmodellerna gått vidare till högre upplösning och pixeltäthet och det är samtidigt egentligen en smaksak om du över huvud taget ser någon skillnad på så pass små skärmar. Vi kan tycka att det saknas en slags ”krispighet” i skärmen som vi hittar hos exempelvis Galaxy s4 och Xperia z, men samtidigt känns upplösningen fullt tillräcklig och vi lider egentligen inte av den någon gång trots den stora skärmen. Men det talar ändå sitt tydliga språk att skärmen har ”förra årets upplösning” så att säga. Ska vi prata minustecken med skärmen så är det definitivt att valet av en lcd-skärm inte ger samma stuns i färgerna som en Amoled-skärm ger.

Går vi vidare på kameran så ska det sägas att den presterar fint och att vi inte har några egentliga klagomål på den. Bildkvaliteten är inte den bästa vi sett, men vi behöver knappast skämmas. Däremot återkommer tänket med fjolårets specifikationer och siffror i och med upplösningen på åtta megapixel. Men allra tydligast att det här, trots sitt pris, inte är en toppmodell enligt Samsung är att kameramjukvaran inte har samma mängd funktioner som Galaxy s4, utan allt är mer eller mindre på den nivån vi såg i företagets telefoner förra året.

Semi-pluspaket

Det kan tyckas att vi är något griniga och jämför Mega med den uttalade toppmodellen s4 alldeles för nära. Men de båda enheterna kostar ungefär lika mycket och de största skillnaderna mellan dem är Megas 1,3 tum större skärm och något större batteri.  Med samma prislapp känns det som om vi hade kunnat få något mer i paketet än enbart en större skärm.

Att Mega är en mellanklasstelefon i alla aspekter utom priset går igen även i mjukvaran, där det är till stor del fjolårets Touchwiz-skal vi möts av. Förvisso med Android 4.2, men några spår av S health eller alla andra funktioner som återfanns i s4:an hittar vi inte här. Därmed inte sagt att det saknas funktioner, tvärtom. Mycket av det du kunde hitta i fjolårets Galaxy s3 finns här sett till mjukvarufunktioner, men när det kommer till just de där premiumfunktionerna som Note- och de dyraste S-telefonerna kan skryta med blir vi utan.

Däremot har Samsung anpassat Android en del för att bättre kunna hanteras med en stor skärm. Vissa knappsatser (dock inte alla) går att få höger- eller vänsterställda och givetvis kan till och med hemskärmarna köras i liggande läge. 

Dyr motsägelse

Samsung Galaxy Mega 6.3 förblir dock lite av en motsägelse. Precis allt hos telefonen är uttryckligen gjort för att passa in hos mellanklassen bland smarta telefoner år 2013. Allt utom prislappen. Medan skärmar förvisso är en ganska dyr komponent känns det lite som att telefonen kunde ha kostat en tusenlapp mindre för att stå ut på riktigt i den konkurrens vi ser idag.

När det kommer till storleken och brist på penna låter vi det ligga hos dig som läsare att avgöra. Mega är fullständigt enormt stor, ja. Men det är knappast någon nyhet då det är hela poängen med telefonen. Den går ner i större byxfickor om du vill, men du gör nog bäst i att använda headset vid samtal för att det inte ska se helt stolligt ut. Det här är en telefon för dig som vill ha en så stor skärm som möjligt i något som ändå kan klassas som en telefon. Du får bättre specifikationer (och en bakre kamera) än hos den något större Fonepad från Asus som kör samma koncept. Men samtidigt betalar du ungefär dubbla priset, vilket är Megas främsta problem.

"Å andra sidan"

Erik Mörner: Fantastisk stor och fantastisk bra. Nej stor är visserligen inte automatiskt bättre, men öppna webbläsare, filmvisare eller kolla på dina bilder på den här skärmen och du förstår det unika. Självklart är den långt ifrån perfekt vid enhandsanvändande, men just skärmen är betydligt bättre än andra modeller i samma storleksklass som jag tidigare testat.