HTC har det inte lätt. Deras marknadsandel har gått kräftgång, trots att de är en av få Androidtillverkare som faktiskt har en egen nisch, med sin påkostade design och högkvalitativa produktion. När HTC One M9 släpptes FÖLL företagets försäljning jämfört med kvartalet innan då man inte hade någon ny mobil att visa upp.
När man nu följer upp M9 med den nya A9 är budskapet att där M9 var för geeksen och fansen ska A9 ha en bredare målgrupp. Vilket visar sig betyda att man gjort en mobil som ser ut som en Iphone. Exakt. Som. En. Iphone. 6s.
HTC hävdar att det i själva verket är Apple som kopierat deras design, och hänvisar bland annat till plastranden på baksidan till antennen som de var före Apple med. Allt det de säger är på sätt och vis sant, men där HTC One, One M8 och One M9 hade ett distinkt släktskap med varandra och samtidigt inte gick att missta för någon annan tillverkares mobil, liknar One A9 Iphone in i minsta detalj: Ringen runt kameralinsen, placeringen av plastlisterna, hörlursuttag, högtalare, allt stämmer.
Det är klart att det inte är en slump. HTC har valt att frångå sin böjda baksida just för att mobilen SKA se ut precis som en Iphone. HTC A9 SKA åka snålskjuts på att den ser ut som en Iphone, och kanske också gå att missta för en. Funkar det? Tja, om man inte blir moraliskt indignerad, så. Iphone 6/6s ÄR en snygg design i ett smidigt format.
Det finns också en viss marknadsföringsmässig logik. Apple har rykte om sig att ha överlägsen produktkvalitet jämfört med de plastiga Androidmobilerna. HTC lägger också ner fantastisk omsorg på sin produktion, där varje telefon är slipad och handpolerad och tar fem timmar att montera, ändå lyckas man inte sälja på att man har minst lika bra kvalitetskänsla som Iphone.
Men, om man gör en mobil som ser EXAKT ut som en Iphone blir det omöjligt att inte jämföra dem, och då blir det också ovedersägligt att om det är någon som kan få en Iphone att se lite skabbig ut så är det HTC.
För om man lägger dem bredvid varandra, visst ser Iphones släta aluminium lite billig ut jämfört med HTC:s diskret slipade ytstruktur? Och hur denna ytstruktur har olika karaktär på baksidan och sidorna? Är inte passformen mellan plast och metall på Iphonen lite bristfällig? Och jämfört med HTC:s elektrolytiskt inbrända logga i metallen ser Apple-loggan på Iphone ut som en plastdekal. Givetvis skulle jag inte ha gjort de här observationerna om inte HTC One A9 såg ut precis som en Iphone. Som marknadsföringsknep för att lyfta fram företagets produktionskvalitet funkar HTC One A9, åtminstone om du kommer så långt som till att ta telefonen i din hand.
Nu släpper vi Iphone ett tag och låter One A9 tävla på egna meriter. Till dessa hör en femtums OLED-skärm, med utmärkt skärpa och färgåtergivning och den fullt tillräckliga upplösningen 1920 x 1080 pixel. Hit hör också fingeravtrycksläsaren.
Fingeravtrycksläsaren tjänar även som hemknapp, trots att det inte är en riktig fysisk knapp utan mer en touchpanel. En redundant hemknapp då det precis ovanför på skärmen finns en virtuell hemknapp.
Personligen hade jag tyckt att det känts naturligare och skönare om fingeravtrycksläsaren satt i av/påknappen på sidan som på Sony Xperia Z5, men då hade förstås telefonen blivit lite mindre lik… nejvisst, vi skulle ju inte prata om det nu. I vilket fall är det en bra fingeravtrycksläsare, och dessutom snäppet snabbare än man är van vid. Andra fingeravtrycksläsare framstår plötsligt som irriterande långsamma efter att jag kört med denna.
“Specifikationsracet är över” säger också HTC. Det är någonting man brukar ta till när man vill sälja en mellanprismobil till premiumpris, och visst finns det sådana tendenser här. Internminnet på 2 gigabyte och lagringsutrymmet på 16 gigabyte känns snålt tilltagna. Och chipsetet är Qualcomms Snapdragon 617 i stället för toppmodellen Snapdragon 810. Men Snapdragon 810 är inte ett särskilt lyckat chipset. Det blir väldigt varmt, och för att inte överhetta klockar det ner vilket ger sämre prestanda än vad det borde ge. HTC One A9 blir däremot aldrig ens ljummen även när vi kör tyngre prestandatester, och på dessa presenterar den resultat som är i linje med förra årets toppmodeller. En bit under årets bästa, men knappast något att hetsa upp sig över. I faktisk användning känns telefonen snabb och laggfri.
HTC One A9 kommer faktiskt med Android 6.0 från start, den första mobilen som börjar säljas med detta system, i alla fall i Sverige. Den främsta nyheten är Doze, en strömsparfunktion som gör att appar går ner i viloläge när de inte är aktiva. Om något har Google undersålt den här funktionen, för vi upplever telefonens standbytid när vi inte använder den som närmast osannolik. När vi har telefonen liggande över natten rör sig batterimätaren bara någon procent.
Även i praktisk användning får batteritiden klart godkänt. Vi var lite oroliga när vi såg batteriets jämförelsevis begränsade kapacitet i specifikationerna, men de dryga sex timmar vi får ut i vårt test där vi spelar upp strömmande video är helt ok.
Den andra större nyheten i Android 6.0 gäller appars behörighet. Tidigare fick du när du installerade en app en lång lista med saker som appen ville ha tillgång till på ditt system, och det enda alternativet till att säga ja var att inte installera. Med Android 6.0 frågar i stället appen i det ögonblick den behöver komma åt något om den får, och du kan säga nej till enskilda funktioner samtidigt som appen i övrigt kommer att fungera. I inställningarna kan du gå in och redigera behörigheter om du skulle ångra dig.
Ovanpå Android 6.0 ligger HTC:s användargränssnitt Sense 7.0. En gång i tiden gjorde HTC snygga användargränssnitt till yxiga operativsystem. Sedan dess har systemen blivit bättre och fått ungefär samma funktioner som HTC:s användargränssnitt, vilket innebär att Sense i dag mest är annorlunda utan att egentligen tillföra något.
Är HTC One A7 din första Androidmobil lär du nog varken tycka att Sense är bättre eller sämre, men kommer du från en annan Androidtillverkare kan du nog störa dig på alla ställen där man sorterat om funktionerna, eller där man sveper upp och ner i stället för åt sidan. HTC döper också om en hel del funktioner vilket i sin tur innebär att de får HTC:s egen översättning till svenska, vilken ibland är lite besynnerlig.
På plus-sidan är HTC:s system rätt fritt från spam-appar, och de som finns kan, om inte avinstalleras så åtminstone inaktiveras och döljas från huvudmenyn. En trevlig funktion är också att du kan ha olika startskärmar beroende på om du är hemma, på jobbet eller ute på språng.
“HTC One A9 har vår bästa vardagskamera” säger företaget om telefonen. Ännu en formulering som antyder att man vet att den inte kommer att vinna några priser. Samtidigt förstår jag hur HTC har tänkt. Man har försökt göra en kamera som ska ge tillräckligt bra bilder och vara så lätt som möjligt att använda.
Och så långt tycker jag att man lyckats bra, åtminstone så länge man fotar i dagsljus eller stillastående motiv. Kameraappen är snygg och enkel, och du kan växla motivlägen genom att svepa upp och ner. Färgåtergivningen är fin, och detaljåtergivningen klart godkänd. Ska du däremot fota människor inomhus blir det gärna suddigt, även om det är goda ljusförhållanden.
En av dragplåstren i marknadsföringen av HTC One A9 är att den ska finnas i många färger, åtminstone fem olika nämns. Det är en bra tanke, ska man sälja på utseende bör man ha många varianter. Därför känns det extra märkligt att den i Sverige till en början bara säljs i en färg, gråsvart. En röd variant kommer, men först i slutet av januari, nästan tre månader efter att mobilen börjar säljas. Det känns bara galet tänkt.
HTC:s omsorg om produktkvalitén har ett pris. 6000 kr i det här fallet. Om man går in på en prisjämförelsesajt och kryssar i de specifikationer man vill ha kan man förmodligen hitta nya mobiler med samma specifikationer för halva det priset, och det enda du egentligen betalar extra för är den polerade metallen (och kanske fingeravtrycksläsaren).
Eller är det tvärt om så att mobilen är för billig? 6000 kronor är dyrt men inte exklusivt. Om den hade sålts för dubbla det priset hade man kunnat hävda att det är en märkesmobil, och skapa en air av exklusivitet kring märket HTC.
Värdet av design i mobilvärlden är en öppen fråga som inte kommer att besvaras i den här recensionen, men vill du ha en mobil att dra fram när dina Iphone-vänner börjar prata om hur överlägsen kvaliten är på Apples produkter är det här telefonen att äga. Sen får du stå ut med att de anklagar den för att ha kopierat designen från Iphone.
Frågor och svar
Räcker 16 GB lagringsminne? Njaej, särskilt inte som bara 9,65 GB är tillgängligt för användaren från start. Men med Android 6.0 kan du sätta i ett minneskort och få det formaterat som en del av internminnet. Men då bör du skaffa ett riktigt snabbt minneskort för att inte prestanda ska bli lidande.
Finns det snabbladdare till telefonen? Ja, men den följer inte med som standard, du får köpa till för ett par hundralappar extra.
Har HTC One A9 Boomsound? HTC säger det, men vad det betyder på en mobil med en högtalare med rätt krattigt ljud vet jag inte. Men utljudet i hörlursuttaget är bättre än på de flesta mobiler.
Ett alternativ
Billigare Iphone-kopia: ZTE Blade V6 är även den komiskt lik en Iphone. Byggkvaliten kan inte jämföras med HTC One A9, men å andra sidan kostar den mindre än hälften så mycket.
Kameran gör sig bäst utomhus och på stillastående motiv.
