"Just det, det är så här det ska vara" känner jag när jag först får Samsung Galaxy Tab 8.9 i min hand. Jag har bland annat testat Galaxy Tab 10.1 tidigare, och jag störde mig lite på formatet där man bland annat inte kunde nå överallt på skärmen med tummarna. 8,9-tumsskärmen på denna Tab känns däremot som en perfekt kompromiss, inte för liten (exakt lika stor som Ipad på långsidan men något smalare) men ändå väldigt mycket smidigare.

Och det är inte bara det att man lättare kan nå det mesta på skärmen när man håller den med bägge händerna, man har också skalat av 100 gram av vikten, vilket i mitt tycke tar surfplattan från en pryl som är för tung att stå och hålla i under längre stunder till verkligt portabel. Och jag stör mig aldrig på att skärmen är för liten.

Den enda egentliga skillnaden mellan Samsung Galaxy Tab 10.1 0ch 8.9 förutom skärmstorleken är att 8.9 förstås har mindre batteri. Trots det uppger Samsung bättre batteritid för 8.9. Det är inte så konstigt då skärmens storlek är den största faktorn för energiåtgången. Jag upplever i alla fall att plattan har utmärkt batteritid, och i perioder då jag inte använder den lika flitigt kan den klara sig en vecka utan laddning.

Jag gillar plattans yttre också. Visst, den ser väldigt mycket ut som en Apple-produkt, och visst, den är plastigare än en Apple-produkt. Metallic-ramen runt kanten är i plast, inte riktig metall. Men är det priset för en surfplatta som väger under ett halvkilo betalar jag gladeligen.

Jag saknar dock ett och annat på den avskalade designen. Plats för minneskort, till exempel. Man är hänvisad till det inbyggda minnet, som på den svenska marknaden ligger på 16 gigabyte. Tittar du mycket på film på plattan kan det nog vara i minsta laget. Jag saknar en usb-kontakt också, eller åtminstone en adapter i kartongen. Med Android 3.1 som finns i plattan kan man koppla in tillbehör som mus eller tangentbord med tekniken USB on the Go, men då krävs förstås en usb-anslutning.

Trots detta tycker jag nog att jag kan sammanfatta Samsung Galaxy Tab som den läckraste Androidplattan jag sett. Men hur läckra är egentligen Androidplattor? Ärligt talat tycker jag att systemet Honeycomb är rätt dåligt. Det säger jag inte för att jag är någon Apple fanboy, och min erfarenhet av konkurrenten Ipad är rätt begränsad. Möjligen kan jag kallas plattskeptiker i allmänhet.

Jag gillar själva upplägget i Android 3.1 Honeycomb. Man möts av ett valfritt antal startskärmar med generöst utrymme för praktiska widgets och genvägar.  Fast sveper man mellan dem märker man genast att systemet trots dubbelkärnig 1 GHz-processor är rätt segt, åtminstone i samsungs lätt modifierade version.

Samsung säger att Galaxy Tab 8.9 har deras användargränssnitt Touchwiz, men det enda jag kan se som inte är Android-standard är knappen för att ta skärmdumpar (som mest gör huvudmenyn svårare att använda genom att lägga till en knapp som är lätt att missta för senaste programmen) och en liten pilknapp i botten som fäller upp genvägar till uppgiftshanterare, kalender, världsklocka, pennmemo, kalkylator och musikspelare. Dessa dyker upp som små fönster när man väljer dem. Trevliga funktioner, men jag hade nog klarat mig lika bra med vanliga widgetar på startskärmen, då hade jag också kunnat välja funktioner själv.

Samsung har i alla fall lagt till en hel del bra egenutvecklade widgets för e-post, Sociala medier, kalender och bokmärken. Man kunde önska att det var fler, för det är här tillverkarna har störst chans att tillföra egenvärde.

En sak jag stör mig på i Honeycomb är användargränssnittet. Dels ligger alla knappar som små ikoner i hörnen vilket är oergonomiskt, i synnerhet om man försöker hålla plattan i bägge händerna. Men framför allt varierar det vilt VILKET hörn man hittar knapparna i. På startskärmen kommer man till exempel till programmenyn från en knapp i övre högra hörnet, när resten av huvudmenyn ligger i nedre vänstra. Övre högra hörnet används i princip inte alls någon annan stans i systemet. I apparna har man oftast en menyknapp i nedre vänstra hörnet, men långtifrån alltid. Och så vidare.

Jag tycker också att Google har misslyckats med surfplatteversionen av webbläsaren, som är väldigt seg att skrolla med. Textstorleken är också lite för liten så att jag ändå måste zooma, något man borde slippa på surfplattor. Men här är det ju bara att ladda ner och installera någon alternativ webbläsare som är helt gratis. Två som kan rekommenderas är Opera Mobile och Dolphin for Pads. Filformatsstödet för till exempel video är också för dåligt för en platta som man kan förmoda att folk bland annat tänker sig att titta på film på.

På plus-sidan hör ett bra e-postprogram, e-boksbutik och Officepaketet Polaris.

Egentligen är det nog mest segheten jag stör mig på med Honeycomb. Det handlar alltså mer om brist på wow-känsla än avsaknad av funktion. Men det är just det, eftersom jag inte är övertygad om att surfplattorna fyller en användbar nisch mellan den bärbara datorn och telefonen med stor skärm är jag beroende av wow-känsla som väcker ha-begäret.

Skulle jag köpa någon surfplatta vore det denna. Men Honeycomb ger mig ingen lust att äga, och då jag än så länge inte kan se något behov den fyller får det vara. Vågar man hoppas på en uppgradering till Android 4.0 Ice Cream Sanwich som kan lyfta upplevelsen?

Frågor & svar

Är den lika bra att surfa med som en dator?

Nej det tycker jag inte. Skrollningen är seg, texten före liten, flash hackar och stöd för filmformat som är vanliga på webben saknas.

Hur stor är skillnaden mot Galaxy Tab 10.1?

Samsung Galaxy Tab 8.9 är 100 g lättare, 2,6 cm kortare och 1,7 cm smalare, men lika tunn. Batteriet är mindre, men Samsung uppger ändå längre batteritid tack vare att skärmen drar mindre ström.

Varför skulle jag välja den här i stället för en Ipad2?

Samsung Galaxy Tab har en skärm som är lika lång som Ipads och bara lite smalare. Däremot är den mindre på alla ledder och framför allt betydligt lättare. Jag tycker att Galaxy Tab 8.9 har ett betydligt trevligare format att bära kring på.