Det är inne med hälsa. En promenad längst med Södermälarstrand i Stockholm går snabbt över till en exercis i att hoppa undan för hundratals joggare och cyklister, när man inte snubblar över lattemorsornas barnvagnar det vill säga. Så det kanske inte är så underligt att Sony Ericsson riktar in sig på jogg-, cykel- och bergsklättrartyperna, en dessutom generellt sett relativ köpstark målgrupp.

I grund och botten är Active en tilltuffad Sony Ericsson Mini men det är lite mer än bara det uppenbara som skiljer dem åt, men vi börjar med det man ser så fort man öppnar kartongen.

Active är uppbyggd som en rysk docka (en så kallad Matrjosjka, som för övrigt är det som videofilmformatet är döpt efter). Utanpå själva hårdvaran sätter man ett skal, och ovanpå det hamnar sedan själva ytterskalet. På så vis blir mobilen damm- och vattentålig. Portarna för laddare och hörlurar sitter bakom luckor vars gummipackningar sluter sig tätt kring kontaktdelarna i stängt läge.

Man ska inte förväxla Sony Ericsson Active med en ”riktig” tålig mobil som exempelvis Sonim. Det går inte att dänga Active i väggen och tro att den fortfarande ska fungera efteråt. Plastskalet ger heller inte värdens tåligaste intryck och det återstår att se hur mycket den egentligen tål i det långa loppet.

Knapparna är desamma som på Xperia Mini vilket innebär att det finns en speciell kameraknapp, någonting som många fler mobiltelefoner gärna skulle kunna ha. Enda skillnaden mot ovan nämnda mobil, utöver att knapparnas design är lite annorlunda, är att strömknappen sitter på högt upp på mobilens vänstra sida istället för på ovansidan och att hemknappen är en touch-variant.

Att Active är liten är kanske inte underligt med tanke på vilken mobil som står för grunden, men de rundade hörnen och den gummiaktiga ytan är faktiskt en trevligare upplevelse än vad jag hade förväntat mig. Det enda som stör mig, men den stör mig rejält, är det överdimensionerade området där det rejält tilltagna fästbandet ska sitta. Den sticker ut rejält, både rent fysiskt och estetiskt.

På tal om fästband, tillbehör är verkligen ingenting som Sony Ericsson har sparat in på i sammanhanget vilket är beundransvärt. Medföljer gör också inear-hörlurar med fästbara öronbyglar, ett extra skal, ett armfodral och ett två gigabytes minneskort. Jag hade velat ha alternativa storlekar på inear-pluggarna. Alla gillar heller inte att träna med sådana eftersom exempelvis den egna andningen hörs mer och att det ur trafiksäkerhetssynpunkt inte är optimalt.

Actives gränssnitt är precis samma som på Mini. Personligen tycker jag att skärmen är i det minsta laget för att det ska fungera på ett tillfredsställande sätt. Man får plats med väldigt få widgetar på startskärmarna och det finns dessutom bara fem stycken av de sistnämnda. Tur är det då att Active också har fått ringarna i hörnen som kan fyllas med programgenvägar. På så sätt får man ut mer av varje startskärm och man kan koncentrera sig på att fylla dem med widgetar. Dock ska man tänka på att om man lägger dit så många att även skärmens översta del används så försvinner ringarna med programgenvägarna.

De extra programmen som Sony Ericsson har stoppat in i Active är självklart träningsinriktade. Med finns en stegräknare och Imapmyfitness där man kan planera och hålla koll på statistik som har med ens träningspass att göra.

Kameran är på 5 megapixlar och den vinner inga priser men är heller inte direkt dålig. Man får ungefär vad man kan förvänta sig av en modern mobiltelefon i den här prisklassen. Och på tal om pris, Som utgångspris så är Active endast 300-400 kronor dyrare än Mini, och förmodligen kommer priset att gå ner ytterligare, Med det i åtanke tycker jag det är smartare att satsa på Active om man är ute efter en liten smidigt telefon, som även har en viss charm.