Välfylld sportbil

Test: Huawei Mate 9 Pro

Vi fick Mate 9 till Sverige ändå. Men när den kommer hit är det i ett mindre format med betydligt mer intressanta förmågor.

Publicerad:

22 nov 2016 - 14:20

Uppdaterad:

9 dec 2016 - 09:25

Uppdaterad utsida
När det kommer till fler detaljer på utsidan hittar vi det på främst tre punkter. Ovansidan huserar ett litet IR-öga som kan användas för fjärrkontrollsjobb. Inget revolutionerande, men det ger en känsla av att många detaljer finns på plats. Vidare hittar vi skärmen. Förvisso mindre än i vanliga Mate 9, men med högre upplösning än något Huawei har levererat i Sverige tidigare och av AMOLED-typ. 1440x2560 pixel i upplösning är förvisso inget ovanligt hos toppmodeller, men det är ett steg upp från den 1080p-upplösning som varit företagets standard tidigare. Tidigare har batteritiden angetts som anledning till den lägre upplösningen men det verkar inte vara något märkbart problem längre, vilket vi kommer till inom kort. Gällande skärmens prestation i övrigt har vi inget att klaga på, utan den är lika mycket i toppklass som skalet som sitter runt den.

Den tredje biten sitter i de dubbla kamerorna på baksidan. En svartvit glugg på 20 megapixel och ett färgseende syskon på 12 megapixel precis intill, med samma Leica-märkning som P9 introducerade tidigare i år. Optisk bildstabilisering och laserautofokus finns med bland specifikationerna också. Genom att kombinera de båda linserna kan Huawei även åstadkomma något de kallar för hybridzoom motsvarande två gånger optisk zoom. Den biten kan vi konstatera att den fungerar, troligen för att den optiska stabiliseringen får jobba rätt hårt, men att resultatet kanske inte är direkt lika skarpt som i utzoomat läge.

Bildkvaliteten då? Precis som i P9 finns en myriad av fotolägen och manuella inställningar och om du gillar att pilla kan det bli toppklass på bilderna. De allra flesta förlitar sig dock på autolägena och i dagsljus inne och ute har vi inget att anmärka på direkt, utan här ligger Mate 9 Pro uppe i toppen bland de bästa. Mörka miljöer är området som mobilkameror brukar gå bet på och här kan vi konstatera att Mate 9 Pro gör ett rejält mycket bättre jobb än P9, särskilt när det kommer till att fånga något alls utan blixt i riktigt mörka miljöer. Samtidigt syns det snabbt att kameran har svårt med lite skumt ljus, då skärpa och detaljer tyvärr ganska fort börjar lida allteftersom ljuset försvinner. Rejält mycket bättre än föregångaren och definitivt en riktigt bra kamera, men exempelvis Samsung hanterar mörkermiljöer bättre i sina toppmodeller. Funktionen för att ställa fokus i efterhand finns såklart kvar den också och även den i förbättrat läge. Fortfarande finns det en del problem med avgränsning för vad som ska vara ur fokus och inte utanför ditt markerade område, men det är en kul extrafunktion.

För filmning finns även 4K-inspelning om du så vill. Medan det mest är en skrytsiffra så är hanteringen av ljud faktiskt riktigt bra (oavsett upplösning). Samma slags brusreducering som finns för samtal används här för att fånga upp mer av ljudet från det kameran ser och inte så mycket ditt eget babbel bakom (om du inte slår på det såklart) och det fungerar förvånansvärt bra.

Närmare Android
När det kommer till gränssnitt brukar det vara något av en vattendelare för Huawei. EMUI som gränssnittet kallas, brukar antingen älskas för de många extrafunktioner som kommer med, eller ogillas för att Huawei tagit sig många friheter gentemot vanliga Androidgränssnittet. Främsta syndabocken brukar bli den mest uppenbara, att applådan är borttagen och alla appar hamnar på hemskärmarna. Nu har EMUI kommit till version fem, baserat på Android 7.0, och det känns tydligt att Huawei lyssnat på kritikerna. Notifikationsskärmen är närmast identisk med vad du hittar på en ren Androidlur och om det är en applåda du saknat går det enkelt att hoppa mellan lägen med eller utan den på startskärmen. Det betyder däremot inte att Huawei gått till ren Android här. Det finns fortfarande nyttoappar för att låsa appar, städa telefonen och allt sådant som Huawei brukar inkludera, och inställningsmenyn kryllar av bekanta inställningar. Huaweis småfunktioner för enhandsanvändning, blåljusfilter för att inte anstränga ögonen och mycket annat finns fortfarande där och känns som vettiga funktioner utan att tynga ner systemet. Apropå det ska EMUI 5.0 vara betydligt mer uppsnabbat än tidigare versioner bland annat när det kommer till att öppna appar. Om det är ett rappare gränssnitt eller den rappare hårdvaran under är svårt att säga, men vi har knappast något att klaga på i det fallet. Samtidigt ska gränssnitt och genvägar ha förbättrats och enligt Huawei ska 90 procent av alla funktioner i telefonen gå att nå med maximalt tre klick, något som verkar stämma rätt bra när vi själva testar (men som i många fall även stämmer med hur Android funkar i sig). 

Som tillägg finns även något Huawei kallar maskininlärning, vilket i det här fallet innebär att telefonen ska lära sig ditt användarmönster och via både hård- och mjukvara se till att luren håller sig snabb och pigg över en period på 18 månader. Av förklarliga skäl har vi inte kunnat testa det i praktiken dock, men att det ens nämns känns mer betryggande än om det inte gjort det.

.

 

.