Googles operativsystem Android borde vara det perfekta verktyget för de kinesiska mobiltillverkarna zte och Huawei att ta sig in på marknaden i västvärlden. De behöver inte utveckla någon egen dyr mjukvara, inte ens ett eget användargränssnitt eftersom Googles standardgränssnitt är ett fullgott alternativ till mobiltillverkarnas egenutvecklade varianter.
Tidigare Huaweimobiler jag testat har känts billiga direkt när jag fått dem i handen, med skal som känns plastiga med dålig passform utan byggkvalitet. Men det gäller inte Huawei Sonic, den ser ut som vilken annan mobil som helst från till exempel Samsung eller htc. I detta fall är det menat som en komplimang. Telefonen håller samma byggkvalitet som de bästa i branschen, i alla fall om man tittar på billigare modeller.
Slår man på mobilen ser man däremot att man har med en budgetmodell att göra. Skärmen är sådär. Den är visserligen ljusstark (om man slår av den automatiska ljusjusteringen som jag tycker ger för svag ljusstyrka), men lite suddig.
Sveper man med fingret svarar telefonen snabbt, men grafiken grötar ihop sig när skärmen skrollar. Återigen, inte värre än konkurrenternas billiga modeller, skärmkvaliteten påminner mycket om Samsung Galaxy Ace som kostar ca drygt 1000 kronor mer.
För de flesta funktioner tycker jag också att skärmen är helt acceptabel, jag provar till exempel på att titta på högupplöst film på Youtube utan att reagera på att bilden blir dålig.
Systemet är Android 2.3 i ett i stort sett oförändrat utförande. Så oförändrat att jag på mitt testexemplar får den nya designen av Android market. Huawei har även lagt in sin egen programbutik som alternativ till Android market, tillsammans med en egen musikspelare är som jag tycker varken är bättre eller sämre än standardspelaren. Annars är det Googlestandard rakt igenom. Det är inte fel, det garanterar en lägstanivå som är rätt hög på telefonen. Klicka på länkarna nedan för att läsa fortsättningen av testet:
