Med sladden kvar

Test: Jaybird Freedom 2

I en tid där helt sladdlösa headset blir allt vanligare utgör Jaybird Freedom 2 en intressant kontrast.

Publicerad:

25 sep 2017 - 10:28

Uppdaterad:

25 sep 2017 - 10:28

Amerikanska Jaybird (som ägs av Logitech), lanserade nyligen (och vi testade nyligen) sina första helt trådlösa in-earlurar. Samtidigt lanserade man en ny version av sina Freedom-lurar, som fortfarande har kvar sladden mellan öronsnäckorna. Bägge har samma högtalare i öronsnäckan, bägge har 4 timmars batteritid, så de två headseten utgör en intressant jämförelse.

Jaybird har i alla fall gjort sitt bästa för att minimera det störningsmoment som den sista sladden utgör i den nya versionen. Genom ett sinnrikt system som påminner om block och taljor kan du dra ut eller dra ihop sladden till lagom längd, så att headsetet enkelt kan justeras beroende på om du vill ha sladden i nacken eller om halsen.

Jag har inga problem att hitta sätt att ha på mig headsetet utan att sladden daskar eller fastnar i kläderna, men jag tycker ändå att jag får rätt mycket rörelsebuller när jag rör mig. Det fick jag med Jaybird Run också, så skyll inte på sladden.

Jaybird Run hade det vid det här laget typiska etuit med extrabatteri som tredubblar batteritiden. Jaybird Freedom 2 har å andra sidan en laddardosa som du måste knäppa på för att ladda headsetet. Denna dosa har i sig 4 timmars batteritid extra och kan bäras som en del av headsetet med marginell viktökning. Vilken lösning som är bäst kan diskuteras. Dosan här är betydligt smidigare än etuit, men risken att du glömmer den och inte kan ladda ditt headset är också större.

Öronsnäckan består av en in-earplugg och en krok som hakar i öronbågen, som en sammanhängande gummidel, i fyra storlekar. Öronsnäckorna och krokarna var separata delar i föregående version men enligt Jaybird har man gjort dem till en del för att förenkla för användaren. Det kanske man inte skulle ha gjort. Jag har svårt att hitta en öronsnäcka som sitter riktigt bra och tycker att de trycker lite för hårt i örongången. Men jag känner i alla fall aldrig att jag riskerar att tappa dem.

Musikljudet är som sagt detsamma som i Jaybird Run, det vill säga utmärkt välbalanserat ljud med bra dynamik, som gör att man önskar att de hade stöd för någon av de standarder som förbättrar överföringskvaliten över Bluetooth, såsom AAC eller aptX. Samtalsljudet är också bra.

Jaybird har en app som bägge headseten använder. Den gör att du kan dela låtlistor från Spotify och equalizerinställningar bland annat. Jag tycker att den främsta fördelen är att jag får se batterinivån i headsetet.
En fördel med sladden som man märker direkt är de tre distinkta knapparna som är lätta att känna skillnad och trycka på. Betydligt bättre än de två knappar (en för lite) som Jaybird Run har och som innebär att man måste trycka headsetet in i örat. En annan fördel jag noterar är att headsetet klipper mindre. Ett helt trådlöst headset måste ha något slags radioförbindelse mellan öronsnäckorna, som dessutom sitter på var sin sida om ett huvud som effektivt blockerar radiovågorna. Det innebär en extra störningskälla för signalen. Jag noterar också att jag inte får några problem med läppsynk vid filmvisning som jag fick med Jaybird Run.

För och nackdelar således, den betydligt lägre prislappen på Jaybird Freedom 2 oräknad.

.

.

 

.