Smarta lampan nu lite smalare

Test: Philips Hue

Öppenheten mot andra tjänster imponerar mest med Philips Hue som nu finns även med liten E14-sockel.

Publicerad:

7 jun 2017 - 08:10

Uppdaterad:

7 jun 2017 - 15:17

Problemet med många smarta hemmet-tillämpningar är att om du ska göra en dum pryl i hemmet smart är det ibland svårt att tillföra så värst mycket funktion. Smarta lampor är ett bra exempel. Vi är vana vid att kunna tända och släcka dem. Vill vi kunna justera ljusstyrkan installerar vi en dimmer. Vill man tillföra mer funktioner än så återstår i princip att kunna tända och släcka på distans, och att välja färg på lampan.

Philips Hue-klarar i alla fall allt ovan. Systemet finns med vita och färgade lampor, och nytt för i vår är att man till slut har lampor med E14-sockel, det vi i dagligt tal kallar liten sockel. Vi tar därför tillfället i akt och tar en ny titt på systemet.

För att över huvud taget fungera behöver Philips Hue en slags basstation, kallad brygga, som är uppkopplad mot samma nät som din mobil. Basstationen säljs i startpaket med tre lampor men inte just tillsammans med lampor med E14-sockel, vilket kan vara lite surt då dessa startpaket är rätt kostsamma. Du kan även köpa en brygga och fler lampor separat i olika format, antingen i färg eller bara olika nyanser av vitt.

Du konfigurerar din basstation och dina lampor via Hue-appen och genom att trycka på en knapp på bryggan, vilket får sägas gå snabbt och smärtfritt, alla hittar varandra direkt. Däremot måste bryggan vara ansluten till ett nätverksuttag (i praktiken din wifirouter) för att kunna nås. Det känns lite primitivt för ett system som i övrigt kommunicerar trådlöst.

Den där knapptryckningen återkommer också påfallande ofta, när man ska komma åt nya funktioner i appen eller konfigurera upp en ny mobil, och med tanke på att vår bredbandsrouter och därmed även Hue-basstationen står ovanpå elskåpet i hallen blir det snabbt en smula irriterande.

Lägga till nya lampor går mer eller mindre automatiskt när du väl kopplat upp bryggan. Du kan döpa lamporna enskilt och lägga in dem i grupper efter rum. Det här kan bli rörigt om du omväxlande styr dem en och en eller i grupp, och resultatet blir inte alltid det väntade när man tänder lampan.

Bredden i färgåtergivning och variation i ljusstyrka på lamporna imponerar. Du kan välja färg från en palett, eller ställa in färgprogram såsom “tropisk solnedgång”, och sätta timer för mjuk väckning med lampa.

En annan sak som imponerar är systemets öppenhet. Jag vill till exempel få lamporna att ändra färg i takt till musik. Detta stödjer inte Philips app, men det finns det tredjepartsappar för och den jag funkar använder telefonens högtalare och funkar imponerande bra. Om du köper in dig på ett system för hemautomation brukar Hue dessutom komma först på listan över andra tillverkares prylar som stöds.

De smarta lampornas värsta fiende är den fysiska strömbrytaren. Har någon slagit av lampan manuellt kan du givetvis inte tända den från appen, men om man slår på den igen tänds den som en vanlig lampa, oavsett om man tidigare stängt av den i appen, så du kan i alla fall inte så att säga slå ut den grundläggande lampfunktionen med appen. Philips har egna strömbrytare till systemet, men ska du byta ut även dem i hemmet börjar förstås priset dra iväg.

Man ska nog inte intala sig att man har nytta av Philips Hue, i alla fall inte motsvarande kostnaden. Att kunna släcka lamporna på distans räknar du inte hem i elkostnad i första taget när de har en effekt på 6 watt och kulörta lyktor kan vara kul men går att åstadkomma billigare än 500 kronor styck. Men är du av en eller annan anledning ljusnörd är Hue det mest välutvecklade och roligaste systemet för smart belysning.

.

.

 

.