Svårslaget

Test: Sony WH-1000XM2

Sony har gjort de bästa bluetoothlurarna på marknaden ytterligare lite bättre.

Publicerad:

25 okt 2017 - 09:34

Uppdaterad:

25 okt 2017 - 09:55

När vi testade Sonys brusreducerade on-earlurar MDR 1000X tidigare i år blev vi smått lyriska. Här fick vi både brusreducering som kunde slå de populära Bose Quietcomfort 35 på fingrarna och ljudkvalitet som överträffade det mesta.

Därför är vi naturligtvis nyfikna på hur mycket Sony hade att toppa med när man nu släppt uppföljaren WH-1000XM2 (jo jag vet, hopplösa produktnamn, men håll i alla fall 1000X-biten i minnet, för den är gemensam för Sonys brusreducerande lurar).

Till utseendet är WH-1000XM2 mycket lika föregångarna, med öronkuddar och ytbeläggning i fuskläder. Jag tycker att de klämmer åt lite för hårt om öronen vilket gör att jag helst inte har på mig dem för länge åt gången, men jag är också rätt känslig och känner så för de flesta headsets. Man styr headsetet med touchkontroller, vilket är långt ifrån min favoritlösning.

Om vi börjar med bullerdämpningen så är den, precis som tidigare, fenomenal. Om man jämför med Bose Quietcomfort 35 så är Sonys bullerdämpning ännu mer effektiv, särskilt i stökiga miljöer. Det är imponerande hur den i brusiga miljöer effektivt tar bort bruset men lämnar tillfälliga ljud. Det betyder till exempel att du hör när en bil närmar sig trots att du inte hör det jämna trafikbullret bakom. I tysta miljöer hör du dock att Sonys bullerdämpning lämnar ett svagt digitalt sus efter sig, medan Bose kan få det knäpptyst.

Nytt för den här gången är att du via den tillhörande appen har mer manuell kontroll över bullerdämpningen. Den kan bland annat kalibreras efter trycket i en flygplanskabin. Jag har haft tillfälle att prova detta och får erkänna att det inte var helt lätt att höra någon skillnad.

När det gäller musikljud låter hörlurarna inte bara utmärkt i sig (och bra mycket bättre än Bose Quietcomfort), de har också marknadens bästa stöd för högupplöst ljud över bluetooth. Bluetooth-standarden i sig har ju rätt lågt tak för det bästa ljud du kan få ut ur den, en bit lägre än CD-kvalitet, och Hi-Res Audio ska vi inte tala om. Apple har AAC och bättre Android-lurar AptX som ger lite bättre kvalitet. På gång är AptX HD. Sony WH-1000XM2 har stöd för samtliga dessa, och dessutom Sonys egen teknik LDAC, som från och med Android 8.0 Oreo är en del av Androidstandarden, som utnyttjar möjligheten i Bluetooth att skicka data över flera kanaler till att ge en överföringskvalitet som är bättre än CD-kvalitet.

I appen finns en del tricks även för ljuduppspelning. Du kan få virtuellt surroundljud, och välja att ljudkällan ska komma någonstans framför eller bakom dig. Det kan verka som en gimmick, men särskilt när man ser film är det skillnad när ljudet ekar i ett rum från högtalare och när det kommer stumt ur högtalare.

När vi testade föregångaren tyckte vi att dess största svaghet var talkvaliteten vid röstsamtal. Den vi talade med hörde oss rätt svagt och burkigt. Med WH-1000XM2 upplever vi dock talkvaliteten som helt okej, även i bullriga miljöer.

Jämfört med MDR-1000X har nya WH-1000XM2 fått tio timmars extra batteritid, vilket gör headsetet bäst i klassen även på denna punkt. Faktum är att detta är den mest konkreta förbättringen jämfört med föregångaren. WH-1000XM2 har fantastisk bullerdämpning, men det hade föregångaren också. WH-1000XM2 har fantastiskt musikljud, men det hade föregångaren också. Och MDR-1000X säljs i dag för en tusenlapp billigare än de nya lurarna, vilket gör dem till ett väldigt attraktivt och prisvärt alternativ jämfört med dessa lurar.

.

.

 

.