Ser man till det yttre så ger V350 sken av att vara en helt vanlig Android-mobil som inte hör till det dyraste segmentet på marknaden.

Den dubbla uppsättning av staplar som visar mottagningen är det första tecknet på att den telefonen inte riktigt är som andra Android-mobiler.

När man sedan slår ett nummer eller skriver ett meddelande finns det två knappar för att ringa upp och två knappar för att skicka sms. Knapparna är numrerade med "1" och "2" och avgör helt enkelt vilket av de båda simkorten som ska användas för samtalet eller meddelandet.

När man får svar på sina sms visas inte bara vilket nummer eller person som meddelandet kommer ifrån, utan de ordnas också utifrån vilket av sim-korten som svaret har skickats till. Allt samlas dock i en samma vy i telefonens meddelande-funktion.

Att helt dela upp telefonen i en privat- och en jobb-del går inte riktigt. Man får hålla sig till att vara uppkopplad mot internet med ett av sim-korten i taget. I inställnings-menyn har Viewsonic lagt till möjligheten att välja vilket sim-kort som ska användas när man surfar, ansluter till Android Market eller uppdaterar innehållet i appar.

När det gäller startskärmarna finns det dock möjlighet att skilja på arbete och privatliv, eller rättare sagt att automatiskt växla mellan tre olika uppsättningar av startskärmar. Med funktionen ViewScene ska det gå att ställa in telefonen så att den växlar mellan startskärmarna beroende på vilken plats man befinner sig på eller utifrån veckodag och tid på dagen. Men trots att telefonens gps är aktiv och vi även har angett att den ska positionera sig med hjälp av trådlösa nätverk så kommer vi inte förbi steget där telefonen ska hitta sin egen position för att man sedan ska kunna koppla villkor till den platsen man  befinner sig på. Att ange veckodag och tid går däremot bättre men att man ska bekräfta växlingen av startskärmarna när tidpunkten infaller känns aningen omständligt.

Men trots att Viewsonic när det gäller vissa saker borde ha kunnat lösa det betydligt bättre är det lätt att ha överseende med mycket av detta. I just det här jobbet händer det ofta att man har fler än två mobiler med sig av olika anledning, men för mera normala användare med en privat telefon och en jobbtelefon känns det här som en mycket smidig lösning. Telefonen i sig är också i ett smidigt och relativt litet format eftersom Viewsonic avstått från treden med stora mobiler. Att skärmen är i mellanformat, 3,5 tum närmare bestämt, och dessutom har en upplösning som är lite i underkant för den storleken, gör att det inte är någon perfekt mobil för att surfa eller titta på film i. Upplösningen 320x480 pixel är numera ovanlig i telefoner med skärmar som är större än 3 tum. Men så är det här ingen nöjesinriktade mediamobil utan en mera nyttorinktad produkt.

Även om det som sagt inte är någon värstingmobil för den som vill ha ”allt” tycker jag att fenomenet med menyerna som rör sig hackigt över skärmen när man skrollar är irriterande varje gång det visar sig i en mobil. Man kan misstänka att det beror på att telefonen helt enkelt är lite för långsam för att hinna återge alla rörelser på skärmen på ett snyggt sätt. Men det är i så fall den enda gången som jag verkligen tycker att telefonens processor på 600 megahertz är i snålaste laget.

Eftersom Viewsonic snarare satsat på nytta än på nöje blir jag rätt besviken på säkerhetslösningarna. I telefonen finns två appar, Nero Backup & Restore och Nero Mobile Sync. Den förstnämnda fungerar som man kan förvänta sig och det är föredömligt enkelt att skapa en säkerhetskopia av information och inställningar som finns i telefonen. Svagheten är förstås att säkerhetskopian finns lagrad på mobilen, och blir man av med telefonen har man ingen nytta av funktionen.

Det problemet tror man istället att man ska kunna skydda sig emot med Nero Mobile Sync. Men trots upprepade försök verkar det omöjligt att installera datorprogrammet som krävs med hjälp av den installationsfil som finns i mobilen. Nu är inte Windows något felfritt system, men det var faktiskt länge sedan ett synkprogram krånglade på det här sättet.

En annan funktion som jag också vill sätta frågetecken för är fm-radion. Ljudet i det medföljande headsetet är inte särskilt bra. Man kan också undra varför man valt ett så konstigt användargränssnitt där det är lättare att knappa frekvenser för hand, dela med sig av man råkar lyssna på och lagra nya kanaler än det är att faktiskt se vilken kanal man lyssnar på och växla till andra kanaler som man vill höra på. RDS-information visas visserligen, men med ett tillsynes godtyckligt antal tecken åt gången, så den tillför egentligen inget.

Viewsonic räknar med att börja sälja V350 i Sverige under november och priset kommer då att hamna på cirka 3000 kronor. Det kan jag tycka är i mesta laget även om konkurrensen inom segmentet är obefintlig. För de pengarna får man nämligen en Android-mobil som är minst sagt medelmåttig i de allra flesta avseenden, i vissa fall faktiskt till och med undermålig. Däremot är två sim-kort i en telefon givetvis väldigt smidigt för den som har behov av det och det måste vara den avgörande frågan för någon som funderar på V350, nämligen om smidigheteen väger upp de andra bristerna.

Frågor & svar:

Kan man ha två inloggningar till Googles tjänster som man växlar mellan?

Nej, telefonen har en vanlig version av Android avsedd för en användare åt gången

Hur växlar man mellan att surfa med de olika sim-korten?

Man får gå in under inställningar och välja vilket kort man vill använda.

Är det svårt att veta vilket kort som används för samtal eller sms?

Nej, det visas tydligt både när man tar emot meddelande och samtal och när man ska ringa eller skicka sms.