HTC gör riktigt bra telefoner i flaggskeppsklassen, med en kvalitetskänsla som troligen är den bästa i hela mobilbranschen. Att de brukar vara lite knaggliga på det där med kamera och att deras Sense-gränssnitt knappast känns som världens sexigaste är nog en bidragande orsak till att de år efter år rapporterar minussiffror.
Tittar vi bland mellanprismodeller och nedåt har HTC förvisso haft med en ovanligt hög kvalitetskänsla för respektive kategori, men så snart det börjat sparas in på hårdvara har de också blivit alldeles för dyra för vad de presterar. Desire 530 lider av precis samma sak.
Vad det, som vanligt, handlar om när HTC ska spara in på något i billigare telefoner är att prislappen ligger på tok för högt. Du får förvisso en dutt mer arbetsminne och 16 gigabyte lagring istället för hälften jämfört med många likvärdiga telefoner, men samtidigt ligger prislappen betydligt högre. Faktum är att Androidversionen, 6.0 vilket är den senaste utkomna, är egentligen det enda som rättfärdigar priset. Är inte den biten viktig säljer i stort sett alla andra tillverkare telefoner med piggare specifikationer för samma eller lägre pris.
Sumo-sense Men hur är det då med HTC:s beryktade kvalitetskänsla som annars brukar vara deras trumfkort? Vi ska inte säga att den är direkt dålig, men när det kommer till att bygga snorbilliga telefoner som åtminstone inte känns som att de faller sönder i handen är de knappast ensamma. Det är ett stycke plast, förvisso tjock sådan. Samtidigt känns det som att tre olika team jobbat på designen. Kameran sticker ut rejält och tar upp stor plats på baksidan, framsidan blandar silverfärg och svart och på sidan är strömknappen av illröd plast. Alla tre delarna hade varit kul designdetaljer i sig självt, men sammanblandat på samma yta känns det snarare mest rörigt.
Det är däremot inte det som är problemet här, utan vi skulle gissa på att HTC:s eget gränssnitt Sense är det som gör användningen problematisk. Telefonen drivs av Qualcomms Snapdragon 210, vilket vi brukar hitta i riktigt billiga telefoner, tillsammans med 1,5 gigabyte arbetsminne (vilket är mer än vad 210 brukar paras ihop med). Andra telefoner vi använt med chippet har fungerat förvånansvärt bra ändå. Inget har gått i direkt raketfart, men vi har inte fått gråa hår över segheten heller. I fallet med Desire 530 hackar användningen mer eller mindre överallt. Att hoppa mellan startskärmar ser stundtals ut att vara animerat i stop motion, att öppna applådan tar någon sekund längre än vad som är godtagbart och att göra något så grundläggande som att scrolla i webbläsaren gör att vi nästan hör hur det stackars Snapdragon-chippet gråter under skalet.
Det här är inget vi upplevt på exempelvis Acers lurar med Snapdragon 210, så rimligen är det Sense-gränssnittet som är alldeles för tungrott för såväl arbetsminne som processor och grafik. Vi förväntar oss inte att billiga telefoner ska vara några fartmonster, men samtidigt vet vi att du kan få betydligt snabbare och därmed mindre irriterande upplevelser för precis samma peng.
Fjolårets Desire 626 hade aldrig det problemet, antagligen för att det sitter ett piggare chip i den. Idag kostar de båda telefonerna ungefär lika mycket, vilket gör att HTC konkurrerar med sig själva.
Försöka duger inte Därmed inte sagt att Sense-gränssnittet är helt bortkastat. Eftersom det är mer eller mindre samma gränssnitt som i företagets dyrare telefoner finns det en hel del kul funktioner som kanske inte är helt vanliga i billigare lurar. Förvisso brukar rätt många tillverkare låta billiga lurar ärva egenskaper som utvecklats för de dyrare modellerna, men det är ingen garanti. Här märks bland annat HTC:s videoredigerare Zoe och, om du gillar att någon annan hittar nyheter åt dig, en speciell startskärm med insamlade nyhetsartiklar. Den stora fördelen med Desire 530 gentemot många andra telefoner i prisklassen är som sagt att du får Android 6.0 installerat från start. Även om du inte kan roa dig med den versionens inbyggda stöd för exempelvis fingeravtrycksläsare får du i alla fall lite bättre batterisparläge med Doze-funktionen och uppdaterat säkerhet i allmänhet.
Som telefon har vi inte några direkt anmärkningar dock. Det låter godkänt åt båda håll och så långt det går att subjektivt bedöma mottagningen är det varken bättre eller sämre än snittet.
Återgår vi till en av de där skojiga designdetaljerna, kameran, kan vi konstatera att det bara rör sig om kosmetik att göra linsen så gigantisk som den är. Redan i vanligt dagsljus inomhus syns bruset i bilderna på skärmen utan att vi ens behöver zooma in. Troligen är färgåtergivningen helt okej, men det är knappast något att glädjas över när varenda detalj i bilden ser närmast kladdig ut.
Gissningsvis är det ryktet från de olika One-modellerna (och kanske utvecklingskostnaden av dessa som måste kompenseras) som gör att HTC tycker att prislappen är rimlig för det Desire 530 erbjuderSamtidigt hittar du med lätthet fjolårets Huawei P8 lite, Motorola Moto G eller varför inte HTC:s egen Desire 626 för samma pris och med betydligt bättre resultat i alla användarsituationer. Hade Desire 530 gått för närmare halva priset skulle vi kunnat förlåta mycket av dess seghet, men nu är den mest bara dyr och dålig.
Mobils Batteritest Batteriets videotid: 5 timmar och 1 minuter
Frågor och svar Hur blir det med uppdateringar? HTC är förvisso bra på uppdateringar, men en budgettelefon är alltid en budgettelefon. Just därför är det en fördel att senaste Android redan finns på plats.
Men är den verkligen så långsam? Tyvärr, det här får oss att tänka på hur budgettelefoner i Androids barndom betedde sig. Något även de billigaste telefonerna brukar komma undan.
Hur är ljudet? Den har inte uttalat HTC:s Boomsound, men du kan definitivt skruva upp högre ljudvolym än med snittet. Kvaliteten ligger på förväntad nivå dock.
Ett alternativ: Huawei P8 Lite Motorola Moto G eller den numera rejält prissänka Huawei P9 Lite är enormt mycket bättre telefoner genomgående får samma peng.
Testbild
Pixelkladd är inte så ofta vi ser i mobilkameror i den här utsträckningen längre, tur att HTC Desire 530 påminner oss om hur det ser ut.
