Apple Iphone 3GS

Flera analysföretag och IT-konsultbyråer rynkade på näsan Iphone lanserades - mobilen var långt ifrån komplett när det gällde stöd för säkerhet och mejlservrar och håller inte måttet som arbetsredskap sades det. Trots invändningarna har Iphone blivit mycket populär även bland företagsanvändarna och redan från version 2 av operativsystemet hade Apple åtgärdat många av bristerna och fått till stöd för bland annat pushmejl, Exchangeservrar och vpn.

Iphone är en välgjord mobil med hög igenkänningsfaktor, och det är i princip bara modellbeteckningen på baksidan som skiljer 3GS-modellen från föregående generation till utseendet. Innanför skalet finns däremot flera viktiga nyheter som urklippshanterare, mms och videoinspelning. Meddelandefunktionerna har genomtänkta gränssnitt och är extremt enkla att komma igång med. Eftersom mobilen säljs via operatörerna är inställningarna för uppkoppling och datakonton redan avklarade och i många fall lyckas Iphone konfigurera mejlkontona från datorn när man installerar och synkar Itunes.

Iphone har inget riktigt filsystem. Det innebär att allt utbyte med datorn måste ske via Itunes och det går inte att ta emot filer via bluetooth eller minneskort. Däremot går det fint att öppna de vanligaste filformaten när de dyker upp som mejlbilagor. Luren klarar dokument från Word och Excel liksom pdf-filer. För att redigera dokument behövs tredjepartsprogram - exempelvis Documents To Go.

Textinmatningen sker med hjälp av ett skärmtangentbord som automatiskt vrids till stående eller liggande format beroende på hur man håller mobilen. Det går smidigt att skriva, men tangentbordet tar naturligtvis upp en stor del av skärmens yta. Iphone håller sig, med ett fåtal undantag, till en arbetsuppgift i taget - musikspelaren går att köra i bakgrunden samtidigt som man jobbar med annat. Mobiler med andra operativsystem är smidigare när man snabbt vill växla mellan olika program. Styrkor hos Iphone är det stora utbudet av uppkopplade applikationer som förbättrar upplevelsen av sajter som Facebook och Youtube.

Plus: Snyggt gränssnitt. Bra programutbud.

Minus: Begränsad filhantering

HTC Hero

HTC var snabbt ute med mobiler byggda på Googles operativsystem Android och Hero är märkets andra modell på den svenska marknaden. Precis som föregångaren Magic handlar det om en pekskärmsmobil, men en viktig skillnad är att HTC lagt till egna funktioner. Till skillnad från TouchFLO-gränssnittet, som HTC använder i sina Windowsmobiler, känns tilläggen på Android som en mer integrerad del av mobilen. Musikspelaren innebär ett lyft jämfört med standardprogrammet i Android, men den verkligt häftiga nyheten är kopplingen till Facebook och Twitter som kompletterar synkroniseringen med Googletjänsterna. När kontoinställningarna för Facebook är inmatade kan mobilen hämta såväl profilbilder som födelsedag och lägga till informationen i telefonboken och kalendern. Det går också att komma åt webbtjänsternas fotalbum direkt i bildgalleriet.

HTC Hero har dubbla mejlprogram och att komma igång med Gmail är som väntat mycket smidigt och HTC:s eget mejlprogram ger stöd för andra mejltjänster - inte minst Exchange. Det går också fint att använda POP3 eller Imap, men här kräver inställningarna lite mer av användaren. Ibland kan det vara förvillande med flera program i en mobil som gör ungefär samma sak, men det går att ställa in vilket mejlprogram som ska användas som standard och det fungerar bra att använda Gmail och andra mejltjänster parallellt i mobilen. Hero kan visa både mejl och andra meddelanden i trådad form, så det är enkelt att följa konversationen med en kontakt.

Det kantiga formatet gör att Hero är ganska lik HTC:s allra första Androidmobil - G1 - till det yttre, men Hero har inget fysiskt tangentbord. Mobilen finns i brunt och i ett vitt utförande belagt med smutsavstötande teflon. Skärmtangentbordet är mycket likt Apples lösning och genom att ladda ned ett gratisprogram får man även svenska tecken. HTC Hero levereras inte med något "stationärt" synkprogram utan det fungerar så att både datorn och mobilen synkas med Googles webbtjänster. Webbläsaren i Android bygger på Webkit - precis som Nokias S60-browser eller Safari i Iphone. Hero fungerar bra med de flesta sajter och hanterar ajax problemfritt jämfört med konkurrenterna.

Plus: Massor av smarta internetfunktioner

Minus: Hög dataförbrukning. Kan inte skicka filer via bluetooth.

HTC Snap

Snap är en Windowsmobil utan pekskärm. Bestyckningen är ganska svag på multimediasidan - det finns inget standardjack för hörlurar och kameran är enklaste möjliga med fixfokus och två megapixel. Det fina med HTC Snap är tangentbordet och det, för en Windowsmobil, smidiga formatet. Med 12 millimeter är den aningen tunnare än Iphone och behöver inte skämmas nämnvärt intill Nokias tunnaste E-seriemobiler som ligger runt centimetern. När det gäller kvalitetskänslan ger Snap lite av ett budgetintryck med sina plastytor och en form som mest liknar 2-3 år gamla HTC-mobiler som Touch eller P4350. Innehållsmässigt bjuder HTC Snap på väldigt få finesser utöver standardprogrammen i Windows Mobile.

Det är Internet Explorer som gäller för webbsurfandet och möjligheterna att anpassa menyer och startskärm är begränsade. En HTC-signerad funktion som fått plats i Snap är dock "Inner Circle". Den gör det möjligt att lägga upp en lista över de viktigaste kontakterna och snabbt leta upp alla mejl från någon av dessa. Officeprogrammen i HTC Snap kan öppna och redigera filer, men du kan märkligt nog inte skapa nya dokument så för att kunna börja från scratch måste du skicka ett tomt dokument till dig själv.

Plus: Tangentbordet

Minus: Få funktioner

HTC Touch Pro 2

Namnet skvallrar inte lika mycket om storleken som i fallet med gamla Tytn II, men Touch Pro 2 känns mer som en Tytn III än som en mobil i Touch-serien. De rundade hörnen är tillbaka liksom möjligheten att vinkla skärmen. Touch Pro 2 är också större och tyngre än den första "Pro"-modellen. HTC har lagt till mängder av nya funktioner i Touch Pro 2 jämfört med standardutbudet i Windows Mobile. Startskärmen är naturligtvis utbytt mot HTC:s mer fingervänliga gränssnitt TouchFLO 3D och mobilen är utrustad med vässade applikationer som anslutningshanterare, visningsprogram för meddelanden och en ny musikspelare.

Lite mer oväntat är att HTC lagt ner betydande energi på att förbättra telefoniprogrammet. Funktionen för att koppla upp gruppsamtal är både intuitiv och snygg, och hårdvaran hänger med och ger riktigt bra samtalsljud även i högtalarläge. Telefonboken kan hämta information som födelsedag och profilbild från kontakter som även finns på Facebook, men i övrigt är kopplingen till webbtjänster inte lika komplett som i HTC Hero.

Tangentbordet är förträffligt och knapparna sitter placerade i förskjutna rader- som på ett riktigt tangentbord - istället för i raka kolumner som på de flesta andra mobiler. Lyckan hade varit fullständig om svenska tecken dessutom haft egna knappar, men sådan tur hade vi inte.

Webbläsaren är kompletterad med Opera 9.5. Det ger såväl fler funktioner som bättre kompatibilitet med olika sajter. Skärmen är hela 800 pixel bred, så Touch Pro 2 ligger inte långt efter en liten netbook när det gäller surfupplevelsen. Mejlprogrammet innehåller inga stora nyheter, men mejl är å andra sidan en av de saker som fungerar bra från början i Windows Mobile Professional. Däremot finns det en mycket användbar funktion i telefonboken som samlar all kommunikation från en kontakt - inklusive mejl - i en överskådlig lista. Officestödet är komplett med möjlighet att skapa och redigera filer i alla de vanliga formaten och tack vare den 3,6 tum stora skärmen och tangentbordet är det fullt möjligt att hantera såväl långa texter som kalkylark i mobilen.

Plus: Telefonboken. Tangentbordet.

Minus: Klumpig. Ingen FM-radio.

Nokia E52

Jämfört med pekskärms- och tangentbordsmobilerna i testet känns E52 som en väldigt "vanlig" mobil. E52 manövreras med en konventionell sifferknappsats kompletterad med fyrvägsknapp och en normal uppsättning funktionsknappar. Byggkvaliteten är hög - E52 är en tunn mobil med många detaljer i metall och skalet är inte lika känsligt för fingeravtryck som exempelvis E71. Det mesta i menyerna känns välbekant om man har använt en mobil med Nokias S60-system tidigare, men E-serien har en del förbättringar - till exempel tydliga länkar med förhandsgranskning från startskärmen till olästa meddelanden och missade samtal. E52 krymper avståndet mellan E och N-serierna på multimediaområdet. Det finns rds-radio, headsetkontakten är nu 3,5 mm och mobilen har N-seriens bildgalleri. Kameran saknar dock autofokus.

Telefonboken och meddelandeprogrammen följer standardmallen, men mejlprogrammet har fått en välbehövlig uppdatering. Nu finns massor av anpassningsmöjligheter - till exempel att gruppera mejl efter datum och snabbt växla mellan olika sorteringsregler. Kontoinställningar går smidigt och för de flesta vanliga leverantörer räcker det att mata in användarnamn och lösenord. Mejlprogrammet har också html-stöd - en funktion som länge saknats i Nokiamobiler.

E52 har gps med magnetkompass vilket gör att mobilen klarar att vrida kartan rätt när man tar sig fram till fots. Ovi Maps 3 ligger förinstallerat i mobilen och som vanligt ingår kartorna medan navigatorfunktionerna kräver abonnemang. Officeprogrammet kan öppna, redigera och skapa filer och klarar 2007-formaten efter en kostnadsfri uppdatering.

Plus: Tunn. Bra mejlprogram

Minus: Svag kamera

Nokia E72

Nokias tunna lilla tangentbordsmobil e71 har varit en av Nokias storsäljare under det gågna året. Nya modellen e72 är väldigt lik, men man har fixat några av de mer irriterande svagheterna med föregångaren

e71. Tangentbordet som sitter under skärmen har blivit ännu perfektare på e72. På e71 fanns separata knappar för ä och ö, men skulle man skriva ett å var man tvungen att använda funktionstangenten. Nu har Nokia kapat mellanslagstangenten lite och fått plats med både separat knapp för å och en symbolknapp för att plocka upp specialtecken på skärmen. Trots det lilla formatet har e72 en fullständig version av Quickoffice (numera med stöd för nya Officeformaten) - så det går att både läsa, skapa och redigera officefiler direkt i mobilen. Den breda skärmen ger en bra överblick i bland annat kalenderprogrammet och i e-postprogrammet

(som nu blivit ännu bättre på att hantera flera mejlkonton och på att sortera meddelandena).

För att mobilen ska fungera bra både i arbetet och privat finns ett speciellt fritidsläge, där man kan ha andra ikoner än de rent jobbmässiga som genvägar på startskärmen. Skalet på e72 består av hel del metall och telefonen känns stilfull och gedigen. E72 har också inbyggd gps med nya Ovi Maps. Det område där

Nokia byggt ut e72 mest i jämförelse med föregångaren e71 är kanske ändå nöjesfunktionerna.

Det sitter nu en riktig hörlurskontakt på telefonens topp, till nytta för fm-radion och podcastfunktionen.

Kameran har uppgraderats till 5 megapixel - men tar ändå sämre bilder än andra 5-megapixelmobiler, exempelvis N97.

Plus: Formatet, programmen, systemet

Minus: Liten skärm

Nokia E75

I väntan på en eventuell ny kommunikator utgör E75 tungviktaren i Nokias E-serie. E75 har ett format som vi känner igen från HTC - på framsidan en vanlig mobil med sifferknappsats, men med ett qwerty-tangentbord som kan skjutas fram vid behov. Sifferknappsatsen tar upp en stor del av mobilen, så skärmen på E75 är liten i jämförelse med N97 eller HTC Touch Pro 2. E75 var först ut med Nokias uppdaterade mejlprogram. Det är enkelt att hantera flera olika mejlkonton via en rullgardinsmeny och upp till två konton kan få genvägar direkt från startskärmen. Nokia har också gjort det betydligt enklare att växla exempelvis från att sortera meddelandena efter datum till att sortera efter avsändare. Programmet har också fått stöd för html-formaterad mejl.

E75 står sig väl även som multimediamobil. Kameran har autofokus och belysning och levererar bilder på 3,2 megapixel. I videoläge klarar den vga-upplösning. Musikspelaren känns komplett och fungerar precis som i N-serien eller andra S60-mobiler och E75 har standardkontakt för hörlurar. Qwerty-tangentbordet har bra storlek och två av tre svenska tecken på egna knappar. När man skjuter fram tangentbordet växlar skärmen till liggande format. För att chatta eller skriva mejl fungerar det fint, men i webbläsaren blir det tydligt hur liten skärmen är i förhållande till mobilen. Sony Ericsson Xperia X1 har bara marginellt större yttermått, men är utrustad med en 800 pixel bred skärm att jämföra med 320 pixel på Nokia E75.

Plus: Tangentbordet

Minus: Liten skärm

Nokia N97

En mobil med extra allt. Vid en första anblick har Nokia N97 det mesta - pekskärm, tangentbord och en komplett uppsättning multimedia- och uppkopplingsfunktioner. Det finns dock flera begränsningar som får N97 att hamna på efterkälken som nyttomobil. Quickoffice-programmet som ingår är en begränsad version inte kan skapa eller redigera filer. För en fullversion, som dessutom ger stöd för 2007-formaten, måste man betala ett par hundralappar. En annan brist är tangentbordets utformning med en illa placerad funktionsknapp som gör det omständigt att skriva svenska tecken. Mejlprogrammet saknar förbättringarna som finns i de senaste mobilerna i Nokias E-serie, men det går ganska enkelt att åtgärda genom att ladda ned det uppdaterade mejlprogrammet från email.nokia.com.

N97 har pekskärmsversionen av S60 och med den följer också den mest avancerade versionen av Nokias widgetmiljö Web Runtime. Web Runtime gör det möjligt att koppa olika webbtjänster till startskärmen och det dyker långsamt upp fler program - till exempel Facebook- och Twitterapplikationer som kräver pekskärmssystemet och inte fungerar med andra S60-mobiler. Kameran i N97 har 5 megapixel och dubbla fotolampor. Videoläget klarar 30 bilder per sekund i vga-upplösning. Skjutmekanismen känns välgjord, men N97 ger ett lite plastigare intryck än E-seriens mobiler. När man fäller ut tangentbordet ställs skärmen i en vinkel som gör det bekvämt att följa det som matas in. I hopfällt läge fungerar det ganska bra att hantera mobilen men en hand - den tangerar att vara i största laget. Pekskärmen reagerar snabbt och ytorna är tillräckligt stora för att fungera bra utan penna.

N97 har en bra musikspelare och är en av få mobiler som matchar Iphones minneskapacitet, men hörlurarna håller inte toppklass. På den fronten borde Nokia verkligen ha en högre ambitionsnivå med tanke på mobilens prislapp.

Plus: Stort minne. Widgets.

Minus: Begränsade Office- och mejlprogram

Samsung C6625

Operativsystemet i C6625 är Windows Mobile 6.1 Standard. Det handlar alltså om en telefon utan pekskärm. Mobilen erbjuder ingenting utöver de vanliga Windows Mobile-programmen när det gäller mejl och meddelanden. Det innebär ett omfattande stöd för olika servrar och mejlsystem, men samtidigt ganska trist utformade program. Det är enkelt att komma åt e-postmapparna - antalet olästa mejl visas på startskärmen tillsammans med tydliga genvägar. Det går fint att hantera bilagor och såväl öppna som redigera de vanliga Office-filformaten, men i likhet med andra Windowsmobiler utan pekskärm klarar C6625 inte att skapa nya filer.

Samsung har laddat mobilen med ett antal egna program - en enhetsomvandlare, ett program som identifierar musik och en uppdaterad startskärm. Startskärmensprogrammet är tyvärr inte speciellt lyckat och har en programhanterare som är väldigt seg. C6625 har en rds-radio - en användbar funktion som tyvärr ofta lyser med sin frånvaro när det handlar om Windows Mobile.

Mobilen är större än Nokia E72 och HTC Snap, men är samtidigt betydligt lättare - en egenskap på gott och ont. Lätt att bära, men samtidigt ingen högre kvalitetskänsla. Knappsatsen har dedikerade knappar för svenska tecken, men lurarna från HTC och Nokia är bekvämare att skriva på.

Plus: FM-radio. Knappar för åäö.

Minus: Få funktioner

Sony Ericsson Xperia X1

Den första Windowsluren från Sony Ericsson känns ungefär som en korsning mellan den gamla Uiq-mobilen P1 och en HTC Touch Pro. Kvalitetskänslan är hög - det mesta i skalet är tillverkat i metall. Mobilen har också ett kompakt format med tanke på skärmens höga upplösning och det fullständiga tangentbordet som har såväl svenska tecken som rätt förskjutning mellan raderna. En ytterligare detalj som utan tvekan hamnar på pluskontot för X1 är hörlurarna. Det är bara Iphonelurarna som kommer i närheten när det gäller ljudkvalitet och passform. X1 är bland de få Sony Ericssonmobiler som har en 3,5-millimeterskontakt direkt på mobilen. Det är HTC som levererar hårdvaran till Xperia medan Sony Ericsson står för tilläggen i programvaran. Panelerna - ett slags mellanting mellan widgets och kompletta startkskärmar - är ett sådant tillägg.

Man får känslan av att Sony Ericsson borde sneglat på HTC även när det gäller mjukvaran, för hanteringen av panelerna är alldeles för seg för att funktionen ska vara angenäm att använda. En mer lyckad förbättring är musikspelaren även om den inte alls är lika bra som i Sony Ericssons Walkmanmobiler - koppling till Playnow-butiken saknas och det går ganska segt att navigera i musikbiblioteket. Även om Sony Ericsson satt sin egen prägel på mobilen märks det emellanåt att man har med Windows Mobile att göra. Bluetoothstödet är bristfälligt och det är krångligt att skicka bilder. På nyttosidan finns ett fullfjädrat mejlprogram med stöd för html och bilagor. Officeprogrammen kan läsa, redigera och skapa filer. Kameran har autofokus och ger bilder och videoklipp av bra kvalitet, men gränssnittet är besvärande långsamt. Ett återkommande irritationsmoment är att många funktioner i mobilen ser ut precis som de brukar i Sony Ericssons mobiler - men bara på ytan. Xperia beter sig inte som andra Sony Ericsson-mobiler och likheterna är mest förvillande.

En riktigt positiv egenskap i Xperia X1 är webbläsaren. Opera 9.5 kombinerat med den 800 pixel breda skärmen och snabb uppkoppling gör X1 till en utmärkt surfmobil. Skärmen är dock betydligt mindre än på Iphone eller HTC Touch Pro 2, så det gäller att ha skarp syn eftersom texten på webben blir väldigt finstilt om man inte zoomar in.

Plus: Kvalitetskänslan. Skärmen.

Minus: Långsam

Vinnare per kategori

Knappar och skärm

Ett komplett tangentbord är en stor fördel i en mobil som ska användas mycket för meddelanden och redigering av dokument. Det går smidigare att skriva jämfört med T9 och man slipper offra värdefullt skärmyta till ett virtuellt tangentbord. Nokia E75 och E72 har båda bra knappsatser - men i olika storleksklasser. Det är enkelt att skriva in svenska tecken och känslan i knapparna är snäppet bättre än hos Samsung C6625 och HTC Snap. Förra generationen av tangentbordsmobiler hade knappar i raka kolumner till skillnad från de förskjutna raderna på ett datortangentbord. HTC Touch Pro 2 och Sony Ericsson Experia X1 visar att det går att använda rätt layout även i en mobil. Sony Ericsson lyckas dessutom klämma in svenska tecken på egna knappar.

Nokia N97 har bra känsla i knapparna, men förlorar på de raka kolumnerna och krånglet med att komma åt svenska tecken. När det gäller skärmar utmärker sig HTC Touch Pro 2 och Apple Iphone. Båda har väl tilltagen skärmstorlek, men Apple har bästa responsen i pekskärmen medan Touch Pro 2 har högre upplösning. Även Sony Ericsson har en högupplöst skärm, men pixlarna inte till lika stor nytta eftersom skärmen är betydligt mindre.

Vinnare: HTC Touch Pro 2

Menyer och system

Windows Mobile utan några tilläggsprogram håller inte måttet jämfört med Android, S60 och Iphone. Finesserna är för få och gränssnittet är tungrott - exempelvis är Professionalversionen i grundutförande helt obrukbar utan penna. HTC Touch Pro 2 är förbättrad på de flesta punkter och resultatet är en mobil som fungerar riktigt bra i de flesta lägen. När man gör inställningar dyker dock de ursprungliga Windows-menyerna upp och pennan måste plockas fram. Xperia har mycket snygg grafik och animationer, men är alldeles för seg för att kunna få ett högt betyg. HTC Hero och Apple Iphone har mer konsekvent utformade gränssnitt. Hero har fler användbara funktioner - till exempel Facebookkopplingen i telefonboken - medan Iphone ofta känns snabbare och elegantare. På S60-fronten har det inte hänt så mycket. Telefonbok och samtalslistor fungerar bra, men det behövs ny funktionalitet - mer än det som femte utgåvan erbjuder - för att Nokia inte ska halka efter Androidmobilerna. HTC Snap och Samsung C6625 innehåller för få gränssnittsförbättringar för att kunna konkurrera med Nokias E-serie.

Vinnare: HTC Hero

Nyttoprogram

Apple har lyckats oerhört bra med sina mejl- och meddelandegränssnitt, men saknar helt möjligheten att redigera Officefiler utan tilläggsprogram. HTC Hero har inte riktigt lika snygga program som Iphone, men all funktionalitet finns på plats och det som drar ned poängen en aning är bristerna i bluetoothstödet. Bland Nokias modeller märks en tydlig skillnad mellan E-serien och övriga mobiler. E-serien kan skapa och redigera Office-dokument medan andra modeller - inklusive den exklusiva N97 - bara kan visa filerna. N97 halkar efter E-modellerna även när gäller mejlprogrammet, men än så länge kan man ladda ned Nokia Messaging, som jämnar ut skillnaderna, för N97 utan kostnad. Samsung C6635 och HTC Snap har bra mejlprogram, men dras båda med begränsningen att det inte går att skapa nya Word- och Excelfiler direkt i mobilen. Sony Ericsson Xperia X1 och HTC Touch Pro 2 har Officeprogram som klarar att skapa och redigera filer. Touch Pro 2 känns betydligt snabbare och har fler nyttoprogram - till exempel det uppdaterade telefoniprogrammet.

Vinnare: HTC Touch Pro 2

Internet

Sony Ericsson Xperia X1 och HTC Touch Pro 2 är riktigt bra surfmobiler tack vare webbläsaren Opera 9.5 och högupplösta skärmar. Iphone och HTC Hero har lägre upplösning, men fortfarande stora och bra skärmar. Nokia E75 och E52 liksom Windowsmobilerna utan pekskärm har acceptabla webbläsare, men bjuder inte på någon webbupplevelse som på något sätt överträffar vanliga mobiler med qvga-skärm. N97 ger en lite blandad känsla. Webbläsaren är snabb och bra på mobilsajter, men får ofta problem med javascript och ajax. Därtill kommer Web Runtime som gör det enkelt att skapa uppkopplade widgets och applikationer till mobilen, men än så länge är utbudet begränsat. HTC Hero tar hem den högsta poängen tack vare en bra webbläsare och ett operativsystem som är byggt för att hela tiden utnyttja möjligheterna med att vara uppkopplad.

Vinnare: HTC Hero

Övrigt

Nokia lyckas väl när det gäller att kombinera nytta med multimedia i mobilerna. Med undantag för E52 har alla Nokiamobiler i testet såväl autofokus som fotolampa. Nokia har också lämnat alla konstiga kontaktdon bakom sig och satsar på standardkontakter för såväl hörlurar som datakablar. Även HTC Hero, Apple Iphone och Sony Ericsson Xperia X1 använder standardkontakt, så utvecklingen går i rätt riktning. För något år sedan fanns 3,5-millimeterskontakten nästan uteslutande på mer nischade musikmobiler. Gps finns i samtliga lurar och allt fler modeller får även magnetkompass - en funktion som, när den fungerar bra, är riktigt användbar. Kompass finns i Nokiamobilerna, Iphone och HTC Hero. Samsung C6625 är ensam om att sakna wlan, men är i gengäld testets billigaste mobil. Nokia N97 är svag när det gäller nyttoprogrammen, men levererar mer på andra områden. Kameran är bra och mobilen har finesser som TV-out, internetradio, rds-radio och FM-sändare.

Vinnare: Nokia N97

Vinnarna: HTC Hero och Nokia E72

Testets två vinnare passar nog för litet olika målgrupper. Den som behöver en nyttomobil och vill kunna skriva text smidigt har E72 som ett klockrent val. Den har bra tangentbord och är verkligen mer fylld med funktioner än vad man kan tro med tanke på det lilla tunna formatet. HTC Hero däremot har en större skärm, ett snabbt och lättanvänt system och en mängd smarta Internetfunktioner - som kopplinar till Googlekalender med mera.