Film i mobilen

Det finns flera vägar till video i mobilen. När 3g introducerades satsade operatörerna stort på streaming av videoklipp med nyheter, musik och sport. Streaming innebär att videoklippen skickas till mobilen som en ström av datapaket, filer utan början eller slut. Hastigheten är lite högre än vad mobilen behöver för att spela upp klippet, så datamängden räcker för att bygga upp en liten buffert som gör att bilden inte försvinner även om kapaciteten i mobilnätet skulle sjunka tillfälligt. Streaming fungerar både för nedladdning av klipp ur ett arkiv, till exempel musikvideor - och för direktsändningar. Den vanligaste datahastigheten för streaming är 32 kilobit per sekund och kan fungera både i 2g och 3g-nät. 3g-mobilerna är som bekant snabbare och i 3g-tjänster förekommer hastigheter som 48, 64 och 128 kilobit per sekund, vilket ger högre kvalitet.

DVB-H effektivt
Nackdelen med streaming för vanliga tv-program är att varje tittare måste ladda ner en egen dataström från källan. Det gör att program med många tittare kräver väldigt stor kapacitet i mobilnäten. Lösningen är att använda teknik som mer liknar klassisk rundradioutsändning - broadcasting - där alla tittare tar emot samma dataström. En sådan lösning som har testats i Sverige är dvb-h. dvb-h fungerar som de markbundna digital-tv-sändningarna, men har lägre upplösning och en effektivare kodning som gör att mobilerna inte behöver hantera så stora datamängder. Tidiga försök i Finland med dvb-h använde h.263-kodning, men testerna i Sverige har gjorts med h.264 som ger fler kanaler på samma frekvensutrymme. Upplösningen för dvb-h är qvga, att jämföra med vanlig digital-tv eller dvd-filmer som har 720 x 576 pixel. De mest intressanta alternativen till dvb-h är dmb (Digital Multimedia Broadcasting) och mbms (Multimedia Broadcast Multicast Service).

Dmb är en vidare-utveckling av den digitala radiostandarden dab och sänds både via satellit och i marknät. Den största marknaden för dmb är Sydkorea, men det pågår tester i flera europeiska länder och Kina planerar att sända mobil-tv med dmb under os nästa år. dmb använder h.264 för videokodningen. mbms har inte testats lika mycket som dmb och dvb-h och finns ännu inte i skarp drift, men tekniken är ändå intressant eftersom den inte behöver några nya master och basstationer. mbms använder de vanliga mobilnäten, men sänder data som så kallade broadcast-paket som flera mobiler kan ta emot samtidigt. Ericsson är en tillverkare som satsar stort på mbms.



Full fart på 80-talet
Utvecklingen av videokodning tog fart på allvar under slutet av 1980-talet eftersom man ville kunna ringa videosamtal över isdn-linjer där hastigheten var begränsad till 64 kilobit per sekund. itu (internationella telekommunikationsunionen) lanserade standarden h.261 år 1990 för just detta syfte. Samtidigt, i filmbranschen, undersökte man möjligheten att lagra video på cd-skivor, som vid denna tid börjat slå igenom på allvar bland musikköparna. År 1991 lanserade Philips sin »cd-i«-spelare. Bokstaven i stod för interactive och till spelaren släpptes ett antal spel och karaokeskivor, men också filmer, så kallade video-cd. Filmerna lagrades med den första iso/mpeg-standarden (Moving Picture Experts Group) - mpeg-1. mpeg-1 är anpassad för högre datahastigheter än h.261 - ungefär 150 kilobit per sekund - och lever kvar i form av mp3-formatet som ingår i standarden.

Nästa viktiga standard utvecklades gemensamt av itu och iso/mpeg. I telekomvärlden heter standarden h.262, men den är mer känd som mpeg-2. mpeg-2 är dvd-formatets videostandard och den dominerar också helt bland lösningarna för digital-tv i standardupplösning. mpeg-2 är anpassad för höga datahastigheter, så för att ersätta den gamla h.261-standarden började itu utveckla en ny standard för videosamtal och andra applikationer där man vill använda så lite data som möjligt. Arbetet resulterade i h.263 - det format som används för 3g-mobilernas videosamtal, video-mms och andra former av mobilvideo.
iso/mpeg har också fortsatt utvecklingen efter mpeg-2 och satsat på kodning för mindre datamängder - till exempel för video över internet. mpeg-4 är en standard som finns i många olika varianter, till exempel "Visual Simple Profile" som finns i de flesta mobiler.

Dagens hetaste videoformat figurerar under tre olika namn - avc (Advanced Video Coding), h.264 eller mpeg-4 Part 10. h.264 är itu-namnet på standarden och det namn som används oftast när det gäller mobiler. h.264 överträffar tidigare format med god marginal när det gäller komplexitet och antalet metoder som används för att minska datamängden utan att kvaliteten blir lidande. Nackdelen är att det krävs mer processorkraft för att koda och avkoda h.264-video. Vanliga datorer med bara en processorkärna, till exempel Pentium 4, kan behöva klockfrekvenser på över 3 gigahertz för att klara av att visa h.264-video. Därför används i regel speciella videokretsar i prylar som hanterar h.264-material. h.264 klarar både stora och små datahastigheter. Därför passar formatet för allt från videoklipp och tv i mobilen till hdtv-boxar och högupplösta filmer på hd-dvd eller Blu-ray.

Det finns också format som inte är öppna standarder utan utvecklas av enskilda företag. Realvideo är ett sådant format och även det fungerar i många mobiler. Ett annat exempel är Microsofts försök att konkurrera med h.264 genom formatet Windows Media Video 9. Microsofts format kallas också vc1 och finns med i standarderna för hd-dvd och Blu-ray som ett alternativ till mpeg-2 och h.264.

Videoklippens filformat
Precis som ett minneskort kan innehålla filer i olika format så kan olika videofilformat innehålla video som är kodad med olika sorters videokodning. Vilket filformat som används ser man ofta på de sista bokstäverna i filnamnet. På datorn är det till exempel vanligt med filer som slutar på avi, mov, rm eller mpeg, medan extensionerna 3gp och mp4 återfinns i mobilerna. Vissa filformat är hårt standardiserade och innehåller alltid samma kodningsformat medan andra är mer flexibla och fungerar med många olika sorters kodning. För datorbruk finns det väldigt många olika kombinationer, men på mobiler är det mer överblickbart.

Filformatet 3gp har utvecklats av 3gpp (3rd Generation Partnership Project) och brukar innehålla video i antingen h.263- eller mpeg-4 Visual Simple Profile-format. Alla mobiler som läser 3gp-formatet ska klara h.263 och många klarar även mpeg-4. Filformatet mp4 erbjuder ungefär samma möjligheter. Videofiler som är kodade med h.264 har ofta mp4-ändelsen.

Bildstorleken för video i mobilen följer formaten qcif, sqcif, qvga och cif som i sin tur innebär 176 x 144, 128 x 96, 320 x 240 respektive 352 x 288 pixel. Inte bara antalet pixel har betydelse för videokvaliteten utan också för hur många bildrutor som visas per sekund - bildfrekvensen. 15 bilder per sekund är vanligast i mobilen och ger okej kvalitet även om 30 bilder per sekund, som de bättre videomobilerna klarar, ger en mer filmliknande upplevelse.