Spelet Brothers är, när det nu väl finns i mobilversion till både Ios och Android, redan en dokumenterad succé. Spelets story är gjort av ett svenskt team bestående av regissören Josef Fares och Starbreeze Studios, och släpptes först till Xbox360 för ett par år sedan.
Spelets huvudpersoner är två bröder, som förlorat sin mor i en drunkningsolycka, och när även deras far blir sjuk beger de sig ut på jakt efter botemedel.
Detta, kan tilläggas, förmedlas helt utan ord. Spelet utspelas helt och hållet på ett fantasispråk och utan text. Det innebär att berättandet mestadels är visuellt, vilket naturligtvis underlättar internationell spridning men ibland ger det lite karaktären av pantomimteater och handlingen kan inte gräva sig för djupt ner i subtiliteter.
Hursomhelst består den till stor del av att de två bröderna är på väg från punkt A till punkt B och försöker ta sig förbi diverse hinder, detta i en oerhört vacker fantasyvärld i ett klipplandskap med svindlande höjder och vattenfall.
Just att det är två huvudpersoner är spelets gimmick och hela poäng. För du styr dem inte en i taget, utan bägge samtidigt, med varsin skärmjoystick. Inte sällan måste du lösa problem genom att utföra olika uppgifter med de två bröderna samtidigt, som att en vevar på en vev samtidigt som en annan klättrar på ett räcke.
Man vänjer sig förvånansvärt snabbt vid att behöva styra två figurer samtidigt, även om en del problem nära nog blir en övning i stil med att försöka klappa magen och gnugga sig på huvudet samtidigt.
Trots allt landar inte spelet för mycket i att man vet vad man ska göra men inte kan få till det rent praktiskt. Kontrollerna är rätt förlåtande, och trots alla höga höjder trillar man sällan över kanten, och de sällsynta gånger man gör det startar spelet om precis innan olyckshändelsen.
Spelet känns mer som en resa än som en serie med ständiga klurigheter att lösa, och det blir sällan särskilt svårt. Det som driver spelet förutom den originella dubbelstyrningen är berättelsen om de två bröderna. Den utvecklas ganska långsamt, och man må vara förlåten om man spelar ett halvt kapitel och hinner tröttna, men ge det lite tid till, det växer.
Portningen till mobil fungerar förvånansvärt bra, trots att du har en betydligt mindre skärm som dessutom ska rymma två skärmjoysticks. Spelar du på platta får du förstås större skärmyta, men i gengäld mer krampaktigt grepp när du styr med tummarna. Joystickarna kan flyttas runt om de skymmer sceneriet, men ibland hamnar de delvis utanför skärmen vilket kan ställa till det. Lyckligtvis innehåller spelet sällan rena actionmoment, så för det mesta kan du stanna upp och rätta till joysticken utan att nån av bröderna trillar av pinn.
Konceptet med de två huvudpersonerna är smått genialiskt, och om något hade det kunnat utnyttjas ännu mer, särskilt det faktum att de har olika egenskaper och färdigheter. Har du svårt att låta dig imponeras av vackra tredimensionella landskap kan nog spelet upplevas som lite monotont. Men gillar du snygga spel är det bara att njuta.
