Gammal formula

Apptest: Implosion - Never Lose Hope

Actionlir av klassiska mått som vinner mer på storyn än på spelandet.

Publicerad Uppdaterad

Jorden har gått åt skogen igen, det brukar den göra till och från i olika spel. Här har den lämnats åt sitt öde under några årtionden och det är först under ett rutinuppdrag som du, i form av piloten Jake, får se planeten och samtidigt märker att allt inte är fullt så dött och utrotat som sagorna har pratat om.


Jorden gick åt skogen på grund av elakingarna med benämningen Xada, ett slags sammelsurium av alla sorters zombiemonster som Resident Evil någonsin kunnat drömma ihop. Föremålet som Jake å sin sida är pilot över är en mecharobot som delar så många liknelser och referenser med Pacific Rim att de lika gärna kunde ha plockat en robot därifrån direkt. 

Spelet i sig följer sedan en ganska klassisk mall för actionrollspel. Du styr, du slår och du aktiverar olika typer av specialförmågor för att slå lite hårdare eller slå på avstånd. Slå tillräckligt mycket så går du upp i nivå och får nya förmågor eller så hittar du föremål som gör samma sak. Om det är en mech eller en krigare du styr, en mutantzombie eller orch du slår på eller en underjordisk alienzombiemutantbas eller en skog du går runt i är mest kuriosa.

Med det sagt ska det sägas att Implosion har lyckas bra. Den höga prislappen gör att vi slipper jobbiga in-app-köp, något den här genren redan har för mycket av, och spelet i sig är rätt välgjort. 

Grafiken ser bra ut, om än ganska mörk, och såväl ljud som röstskådespeleri är på fullt godkänd nivå. Utan att riktigt kunna sätta fingret på det, mer än ett välskrivet manus, känner vi också en nyfikenhet att veta mer om vad som hänt vår stackars planet och vilka Xada är.


Som grund känns kontrollen inte mer utvecklad än vad snittet gör för den här typen av spel, styr med virtuell joystick på vänster sida och gör saker med virtuella knappar på höger sida. Vad som däremot imponerar är hur kontrollerna beter sig när det väl börjar gå att göra lite mer avancerade saker. Att genom sveprörelser och liknande växla mellan olika närstridsförmågor och olika sätt att sikta och skjuta på fiender är riktigt smart och det gör Implosion till en väldigt snyggt flytande upplevelse. Även om det inte finns någon taktkänsla involverad just här känns det som om utvecklaren haft nytta av sin erfarenhet från ett gäng taktbaserade musikspel när de här kontrollerna skulle utformas.

Är du ett fan av speltypen, eller bara gillar mechs, kommer du att bli helnöjd med Implosion.