Test: Plants vs Zombies 2

Plants vs Zombies var ett fantastiskt spel med den lätt skruvade handlingen att du försvarar din kåk från en zombieinvasion. Spelet i sig var en ny tvist på Tower Defense-genren och allt var hiskeligt roligt. Det första spelet uppdaterades med minispel och annat bjäfs som uppmuntrade köp med riktiga pengar inuti spelet, men det var inget krav på huvudspelet.

It’s about Time är undertiteln till uppföljaren. Numera är spelet gratis och hela klabbet genomsyrat av så kallade in app-köp. Det är inte fullt så hetsigt som andra spel, men hela tiden påminns du om extra banor, specialkrafter och försvarsmedel som du kan köpa till för en billig peng. Freemium-förbannelse i sitt esse alltså.

FIFA 14: Bästa fotbollspelet på platta

Charmlöst
Freemium är däremot inte problemet med Plants vs Zombies. Den förhållandevis logiska trädgården är utbytt mot en resa i tiden där du egentligen inte har någon vettig anledning att vilja försvara de platser du hamnar på. Zombiemotståndarna är tröttsamt utökade med varianter för respektive tidsperiod, även om ett par nya ansikten uppenbarat sig också. Det är inget fel på spelmekaniken i sig heller, utan det är som det var förut. 

Problemet är som sagt att det finns alldeles för lite incitament till varför vi ska försvara en pyramid eller liknande. Det är inte vårt hus och vi vet inte vem som bor där eller varför denne ska skyddas. Så även om spelet är mångdubbelt större finns det inte speciellt mycket som håller oss kvar, även om spelet i sig fortfarande är bra.