Blodigt allvar

Nu ska Microsoft göra en ny satsning med Windows Phone 7. Det första man gör i samband med lanseringen är att stämma Motorola och hävda att Motorolas framgångar med Android är framfuskade med teknik som stulits från Microsoft.

Jag var på Nokia World-konferensen, där Nokias avgående mobilchef Anssi Vanjoki pratade om att mobiltillverkarna som använder Android är som »finska skolpojkar som kissar i byxorna på vintern för att det ska bli varmt«. Nokia är inte direkt ensamt om hårda ord – även Applechefen Steve Jobs har haft ett litet ordkrig senaste månaden med Googlechefen Eric Schmidt och Androidchefen Andy Rubin.

Men ärligt talat, att de här krigen känns lite kul att följa är ju för att de bara är en slags lek. Det är åtminstone ganska långt från riktiga krig.

Det trista är bara att mobilvärlden är närmare riktiga krig än vad man kan tro. Jag modererade en debatt, där bland andra Sony Ericson och Nokia deltog. Temat var mobiltelefoner, krig och mänskliga rättigheter. I telefonernas komponenter finns en mängd metaller och mineraler, varav vissa är sällsynta och de kan bara utvinnas på ett fåtal platser på jorden. Kampen om dessa synnerligen dyrbara korn av tantal, volfram, tenn och koppar håller liv i ett av världens mest vedervärdiga krig i Kongo-Kinshasa just nu.

Det skulle inte behöva vara så. Mobilindustrin skulle kunna vara ett glädjeämne för Kongo, en välkommen källa till arbetstillfällen och växande ekonomi för ett fattigt land. Det enda som krävs är att företagen slutar köpa metaller av krigsherrar. Alla skulle bli glada av det. Mobiltillverkarna skulle slippa framstå som skurkar, kongoleserna skulle slippa krig och få en källa till bättre nationell ekonomi, och vi som köper mobiler skulle slippa känna att de har spår av blod. Av någon anledning är vi konsumenter för dåliga på att ställa den typen av krav på mobiltillverkarna. Jag vill gärna ha många megapixlar och en grym pekskärm, men jag hoppas att mobiltillverkarna kan fi xa fram det utan att bete sig som skurkar.

Därför är det också lätt förbryllande att läsa konsumentorganisationen Sacoms rapport om att i stort sett ingenting har blivit bättre på Iphonefabriken i Kina, där en våg av självmord inträffade strax före säljstarten av Iphone 4, på grund av hemska arbetsförhållanden. Apple och Foxconn lovade bättring. Sedan lade sig diskussionen. Och allt fortsatte som innan. Tillverkningskostnaden

för en Iphone har beräknats till 42 kronor. Borde den inte kunna få kosta lite mer, och Apple tjäna lite mindre per såld telefon? I brittiska The Guardian frågar sig Douglas Haddow om vi verkligen inte bryr oss om att våra mobiler tillverkas under slavliknande villkor.

Bryr vi oss om att det är så? Nej, svarar Haddow. Jag hoppas innerligt att han har fel.