Henrik Lundqvist
Du behöver en telefon. Du behöver ingen kamera. Du behöver enkelhet. Du är trött på reklamens budskap om telefonen som allt annat än en pratmaskin. Du behöver en billig, bra telefon för att ringa och sms:a med helt enkelt.
Jag har tittat på sex intressanta billiga lurar - med två undantag kostar de under 1000-lappen. Och även om testet visar att det ofta finns likhetstecken mellan lågt pris och smäckighet, så finns det också undantag.
Jag har främst bedömt telefonerna utifrån grundläggande telefonifunktioner och hur enkla de är att använda.
Format
Nokia 2600 ligger skönt i handen såväl som i fickan. Den hör till de bulligaste och största i testet när det kommer till storlek på papperet. Men i praktiken är formatet lyckat.
Siemens A65 påminner till formen om 2600. Men den tyska apparaten är faktiskt snäppet snyggare med en något mindre plastighet i uttrycket. Den är något mindre än 2600 och ger ett mjukare och mer tidlöst intryck än de övriga telefonerna i testet. Kanske kan den ibland kännas tråkig. Men apparaten känns i alla fall hyggligt gedigen och minner en aning om Siemens fornstora dagar då de byggde telefoner som var rejält robusta.
Nokia 2650 är förmodligen den mest visuellt uppseendeväckande luren i testet. Om den ovanliga vikkonstruktionen är snygg eller inte är förstås en smaksak, men tvivelsutan är det en form som väcker nyfikenhet. Uppfälld ser den ut lite som en kobra i attackställning. Fast en kobra i billig plast i så fall. Intrycket är annorlunda, knappast exklusivt.
Samsung X480 är en fantastiskt skön skapelse att hålla i och känns dyrare än vad den är. Den lilla viktelefonen är minst i testet och rundad på ett sätt som gör att den nästa känns mjuk. I utfällt läge ligger den perfekt mot örat, även om den är lite för liten för att kunna tryckas mot axeln på något bra sätt.
Även om det är en viktelefon går den hyggligt att hantera med en hand. Åtminstone passar min tumspets ypperligt som kil att trycka in mellan över- och underdel för att öppna den med ett enkelt handgrepp.
Sony Ericsson T290i är snarast kantig i jämförelse med de övriga lurarna. Men det är ingen dålig kantighet, utan snarare en som ger ett bra grepp när flera av de övriga lurarna ibland riskerar att glida ur handen som en tvål. Tyvärr signalerar telefonen lågpris på ett mycket konsekvent sätt. Fast paradoxalt nog ger telefonen i någon mening ett stabilt intryck, om än på samma sätt som leksaker för väldigt små barn gör.
Den splitternya LG B2100 är tunnast i samlingen, trots att den till skillnad från de övriga rymmer en kamera. Det tunna formatet är eventuellt en fördel när telefonen befinner sig i fickan. Men även om den känns väl tunn att hålla i under samtal fungerar den hyggligt även vid telefonerande. Apparaten känns gedigen och det märks att den springer ur samma östasiatiska ficktelefonkultur som den smäckra, eleganta Samsung X480.
Slutsats: Den minsta telefonen, Samsung X480, är en skön telefon båda att bära med sig och bara hålla i.
Att ringa med
Siemens A65 är den enklaste apparaten att använda. Den har en bra knappsats där knapparna sitter förhållandevis glest och knapparna ger en bra mekanisk kvittens. Eftersom det inte är någon viktelefon slipper du det lilla men dock böket med att fälla upp telefonen när du ska ringa eller svara. Menysystemet är överskådligt även om det inte utmärker sig framför övriga telefoners menyupplägg. Fyrvägsknappen med vilken du tar dig runt i menysystemet är tillräckligt väl tilltagen i storlek för att ge en säker funktion.
Ljudet är fylligt och tydligt, men med en något för hög brusnivå för att riktigt falla mig i smaken.
Även Nokia 2650 hamnar högt på min lista över lätthanterligare apparater i den här samlingen. Det som drar ned intrycket är att det är en viktelefon och som sådan kräver tvåhandsfattning för att öppna. Och det måste du göra om så bara för att se vad klockan är, eftersom yttre skärm saknas. Menysystemet är inte heller lika överskådligt som hos de övriga telefonerna. Men knappsatsen är generöst tilltagen och knapparna glest placerade.
Kusinen 2600 har samma mindre överskådliga menysystem. Men med sin traditionella form har den förstås inte viktelefonens nackdel, och hade det inte varit för knappsatsen hade den hamnat över 2650 i rangordningen. Knappsatsen är inte direkt dålig, men knapparna sitter tätt och är inte tillräckligt tydlig skilda från varandra.
Ljudet hos de två Nokia-telefonerna är hyggligt. Inte mer. Brusnivån är aningen för hög och ljudet något för vasst för att telefonerna ske göra ett riktigt gott ljudintryck.
Sony Ericsson T290i är en besvikelse i den här ronden med sin eländiga knappsats. Knapparna sitter visserligen någorlunda glest, men de är små och tröga att trycka ned. Kvittensen är otydlig - även om den definitivt finns där. Navigationsknappen tar en god stund att komma överens med. För att inte köra i diket krävs att du trycker på fyrvägsknappens lyckligtvis något förhöjda sarg. Det går, men det känns ostadigt.
Ljudkvaliteten är okej och i nivå med den som Nokia-telefonerna ger.
Menyn är visserligen överskådlig, men telefonen reagerar aningen långsamt och bläddring genom menyerna känns lätt seg. Lägg till det den supertrista bildskärmen, som jag återkommer till längre fram, och helhetsintrycket av hanterbarheten hos T290i blir lågt.
Viktelefonen från Samsung, X480, är ett gott exempel på hur en liten telefon kan göras lätthanterlig. Naturligtvis är en del av hemligheten just att telefonen är av vikmodell så att konstruktörerna kan tillägna knappsatsen en större yta.
Men det gäller förstås att utnyttja detta och det har X480:s konstruktörer gjort. Knapparna sitter visserligen inte särskilt glest, men i gengäld är de stora och markerade med stora, tydliga siffror. Menyn är överskådlig och dessutom snygg.
Det enda smolket i glädjebägaren är att en yttre skärm saknas, vilket innebär att du måste fälla upp telefonen innan du ser vem som ringer - eller vad klockan är.
Ljudet i såväl Samsung X480 som LG B2100 är rent och tydligt utan störande biljud. De två modellerna är definitivt de som har det behagligaste ljudet, men jag skulle önska att det var något fylligare.
X480 är hur som helst snäppet vassare inom avdelningen ljud, eftersom ljudnivåjusteringen sker med en knapp på telefonens sida. Med B2100 använder du istället navigeringsknappen under skärmen för att höja eller sänka ljudet. Inte särskilt praktiskt.
LG B2100 har för övrigt den minsta knappsatsen av telefonerna i samlingen, men visade sig för den skull inte särskilt svår att hantera. Knapparnas utformning med en liten upphöjning i nederkanten gör att det är förhållandevis lätt att hitta rätt knapp, och kvittensen vid nedtryck är bra.
Menyerna känns inte helt logiska och är inte särskilt överskådliga. Men den är i alla fall bättre än Nokias variant och du kan bläddra mellan kategorier utan att behöva gå upp till huvudnivån.
Slutsats: Den funktionsmässigt enklaste telefonen i testet, Siemens A65, är också den som är lättast att hantera med en bra knappsats och överskådlig meny.
Skärm
Enkla, billiga telefoner har givetvis enkla och billiga skärmar. Men uppenbarligen finns utrymme för riktigt hyggliga skärmar även bland sådana modeller.
Samtliga telefoner i testet har skärmar av den enklare typen kallad STN (Supertwist Nematic). Dyrare telefoner är oftast utrustade med TFT-skärmar (Thin film transistor) som ger bättre kontrast, högre ljusstyrka och kan återge förändringar i bilden snabbare.
Sharp har utvecklat en variant av den enklare STN-tekniken som de kallar CSTN (Color Supertwist Nematic) och som är tänkt att vara en slags fattigmans-TFT. En sådan skärm sitter i Samsung X480 och LG B2100 och bilden hos dessa är ljusstark och mer kontrastrik än hos de övriga telefonernas skärmar, som använder den enklare STN-tekniken.
X480 har den största skärmen testet med en upplösning på 128 gånger 160 punkter. LG-skärmen är på 128 gånger 128 punkter.
Två telefoner utmärker sig med besynnerligt trista skärmar. På jumboplatsen hittar vi Sony Ericsson T290i som har en liten skärm på 101 gånger 80 punkter. Den ger en oskarp, rätt kontrastfattig och grynig bild, och minner om skärmen som användes i den första telefonen i Sony Ericsson färghistoria T68i.
Men även om skärmen i Nokia 2600 är större, med en upplösning på 128 gånger 128 punkter, gör den mig inte mycket gladare. Den ger ett suddigt och nästan flammigt intryck och reagerar långsamt på förändringar i bilden, vilket ger obehagliga eftersläpningar när du exempelvis bläddrar i menyer.
Trots att skärmen i Nokia 2650 tycks vara av samma modell - den bygger på samma teknik och är lika stor - ger den ett bättre intryck. Den reagerar snabbare och ger en klarare bild.
Skärmen i Siemens A65 är lika stor som hos T290i, och inte särskilt upphetsande. Men den är skarpare och ljusstarkare än den i T290i.
Slutsats: Samsung X480 har den största och tydligaste skärmen.
Funktioner
Den nya telefonen LG B2100 är ensam i testet om att ha en kamera. Och kameran är inte av den allra enklaste sorten, utan ger bilder på 640 gånger 480 punkter. Fast hanteringen kunde vara smidigare. Knappen på sidan förefaller vara en snabbknapp för fotografering. Men det enda som händer när du trycker på den är att en meny dyker upp där du kan välja att ta en bild, öppna ditt album eller göra fotoinställningar. För att verkligen fotografera måste du ange detta med knapparna i telefonens knappsats.
B2100 är också den enda telefonen i testet som levereras med såväl datakabel, för anslutning till en dator, och headset. Datakabeln är visserligen en för anslutning via den gamla RS-232-kontakten och inte för USB. Men dock.
Kalendern i LG B2100 förefaller till en början mer utvecklad än den i Samsung-luren och tillåter exempelvis repetition av poster. Men LG-kalendern rymmer bara 20 poster och den telefonen saknar att-göra-lista. Telefonboken är också en mager historia. Där finns plats för namn och nummer. Det är allt. Du kan inte lagra fler än 200 poster i telefonen.
Tyvärr kommer B2100 bara att säljas operatörslåst hos Comviq.
Samsung X480 har en kalender som visar månadsvy, men du kan inte ange hur länge en händelse ska vara, bara när telefonen ska påminna dig om den med ett larm. Telefonen har också en att-göra-lista.
Röstmemo finns, även om du är begränsad till 30 sekunder för varje klipp. Totalt får du plats med fem sådana klipp.
Telefonboken är den rymligaste av alla hos testets telefoner. Den rymmer hela 2000 poster. Fast siffran är aningen bedräglig. Varje post kan nämligen bara bestå av ett nummer och ett namn. Om du vill ange flera nummer, eller för den delen e-postadressen, till en person måste du skapa en post för varje nummer eller e-postadress.
Ringsignalerna ljuder med hela 40 stämmor. Den enda telefonen i testet som matchar den fylligheten är LG B2100. Men X480 ligger ändå snäppet före, eftersom du kan komponera egna signaler och utnyttja alla stämmor. Enda sättet att få nya signaler till LG-luren är att ladda ner dem.
Sony Ericsson T290i är en kompromiss som har drivits aningen för långt. Till att börja med är det liksom Nokia-telefonerna en dubbelbandstelefon. Kalender saknas och inget datum visas på skärmen när telefonen är i passningsläge. Telefonboken rymmer bara 250 poster, vilket förvisso ändå är fem gånger fler än den sämsta telefonen.
Det som gör att det ändå går att stå ut med apparaten är sådant som att den har en e-postklient och att varje post i telefonboken utöver namn kan rymma tre telefonnummer och en e-postadress. Apparaten har också högtalartelefoni och möjlighet att spela in röstnoteringar med en längd som bara begränsas av det tillgängliga minnet.
I övrigt har den inte mycket att skryta med. Gprs är av klass 4 och wap-versionen är 1.2.1.
Just det, du kan faktiskt ansluta en kamera till telefonen.
Det är för övrigt en finess som den delar med Siemens A65, testets näst mest utpräglade budgettelefon efter Nokia 2600. Men det är smart lågbudget. Telefonen fungerar på tre gsm-frekvenser, alltså även i de delar av USA och Asien som använder gsm-nätet. Och apparaten har wap 1.2.1 och använder GPRS klass 8. Telefonen kan också skicka och ta emot mms, vilket kanske främst kommer till användning om du skaffar kameratillbehöret som finns till telefonen.
Telefonboken är dessvärre inte särskilt rymlig. Den rymmer bara 50 poster. Fast sim-kortet rymmer ytterligare 250 poster.
En intressant finess med telefonboken är att den innehåller en lista över världens alla landsnummer. Även om det är en funktion som torde bli tämligen sparsamt utnyttjad sitter den ju inte i vägen, och välkomnas i alla fall varmt av mig när jag behöver ringa till land med för mig okänt landsnummer.
A65 saknar helt kalender och tillhörande funktioner som att-göra-lista och möjlighet att spela in röstnoteringar. Däremot finns larmklocka och stoppur. Och högtalarfunktion.
Ringsignalerna är som hos samtliga modeller i testet polyfona. Dock oklart hur många stämmor signalerna ljuder i. Hur som helst kan du hämta fler signaler från Siemens webbplats. Där finns också bilder att hämta.
Nokia 2600 är den enklaste apparaten i testet. Den saknar det mesta, men är för den sakens skull inte någon oangenäm bekantskap.
Till att börja med är det en dubbelbandstelefon. Den saknar gprs och den saknar wap. I konsekvensens namn saknas möjlighet att skicka och ta emot MMS. Den saknar kalender. Eller rättare, den har en kalender men det går inte att föra in några noteringar i den. Det är alltså bara en bild av månadens datum och veckodagar.
En intressant funktion är kalkylbladet. Skärmen är visserligen alldeles för liten för att du ska få någon hygglig överblick över ett kalkylblad, men för notering av exempelvis löpande utgifter torde det fungera bra.
Den vikbara kusinen 2650 innehåller lite fler funktioner. Fast även den modellen är en dubbelbandstelefon, vilket åtminstone för USA-resenärer är en tämligen kännbar nackdel. Telefonen har i alla fall gprs klass 4 och wap 1.2.1.
Här finns en riktig kalender med möjlighet att se såväl en hel månad som bara en vecka. Att-göra-lista saknas. Telefonen har inte heller högtalarfunktion.
Ringsignalerna är av samma typ som i 2600, polyfona men med bara fyra stämmor. Medan du i 2600 kan komponera egna ringsignaler är du hänvisad till nedladdningsbara signaler för 2650.
När det gäller uthållighet placerar sig Sony Ericssons lilla svarta, T290 först. Den klarar enligt uppgift 12 timmars prat eller 300 timmars passningstid. Nokia anger samma passningstid för sin 2650, men bara 3 timmars prat. Där ligger Samsung X480 och Siemens A65 bättre till med sex respektive fem timmars taltid innan batteriet dör. Passningstiden är tämligen lika för de två modellerna, liksom för Nokias billigare lur 2600 och LG B2100.
Slutsats: Funktionsronden tas hem av LG B2100 tack vare att den är utrustad med en kamera och levereras med ett headset och datakabel.
Att sms:a med
Siemens A65 är inte bara skön att ringa med, den är också en smidig apparat för dig som sms:ar mycket. Den lätthanterligare knappsatsen får ta åt sig en stor del av äran för det. Och det är lätt att komma igång. Två tryck på en av menyknapparna är allt som krävs för att börja skriva ett nytt meddelande.
I övrigt liknar apparaten de övriga i sms-hänseende. Givetvis finns T9-systemet här och det är lätt att bläddra mellan de olika ordförslagen som dyker upp. En finess är att du enkelt kan göra en radbrytning direkt från en av knapparna. Med övriga telefoner krävs att du går in i en meny för att åstadkomma en radbrytning.
När du är klar att skicka meddelandet kan du välja att antingen skicka till en person eller till en hel grupp i telefonboken.
Nokia 2600 är en hygglig sms-maskin. Med tre tryck på knappen mitt under skärmen är du redo att författa ett nytt meddelande. Du kan sedan skicka det till en sändlista eller till flera enstaka personer i telefonboken.
Men 2650 är faktiskt lite bättre för ihärdiga sms:are, även om de två telefonerna funktionsmässigt är i det närmaste identiska i sms-hänseende. Skillnaden ligger i att det krävs fyra knapptryckningar för att inleda ett nytt meddelande. Knappsatsen gör att det är lätt att glömma att hålla sig kort. Även den bättre skärmen gör sms-författandet aningen trevligare.
LG B2100 passar sms:are med små fingrar bäst. Den minimala knappsatsen fungerar visserligen förvånansvärt bra med tanke på att den är minst i testet. Men den kräver större koncentration än vad exempelvis Nokia-telefonerna gör när du ska mata in text.
Men jag uppskattade möjligheten att kunna positionera text och välja olika storlekar och stilar på typsnittet. Tyvärr kan du inte skicka meddelande till hela grupper, utan är hänvisad till att välja mottagare en och en om du vill skicka till flera samtidigt.
Samsungs X480 har störst skärm och ger således bäst överblick över långa meddelanden. Själva inmatningen är hyggligt enkel och du skapar ett nytt meddelande med två knapptryckningar.
Paradoxalt nog gör det faktum att knappsatsen är större än hos övriga telefoner att det kan upplevas som svårare att mata in text, eftersom du måste flytta fingrarna mer än på de mindre knappsatserna. Det är förmodligen en smaksak.
Liksom hos LG-telefonen kan du formatera texten. En specialitet för Samsung-telefonen är det stora urvalet av smileys som du kan infoga i dina meddelanden.
Sony Ericsson T290i ger lätt kramp i fingrarna vid alltför ihärdig sms-knappande. Knappsatsen är inte lämplig för upprepade tryckningar. De är för hårda och för små helt enkelt. Dessutom krävs fem knapptryckningar på tre olika knappar innan du kan börja skriva ett nytt meddelande.
Den undermåliga skärmen och telefonens seghet bidrar ytterligare till att du hellre lär vilja ringa än skicka sms med T290i.
Slutsats: Siemens A65 är den bästa telefonen för sms:aren, tätt följd av Nokia-telefonerna. Fast den enda som egentligen är dålig för sms är T290i.
Siemens A65 bästa budgetvalet
Siemens A65 är inte den perfekta lågbudgettelefonen. Men näst intill. Apparaten kostar runt 800 kronor och är en väl avvägd kompromiss mellan funktioner, användbarhet och pris. Knappsatsen och formatet gör den enkel att använda. Den saknar inte funktioner som mms och wap. Om du trots allt vill ha lite flärd kan du dessutom utrusta den med en kamera i efterhand. Och den har lägst SAR-värde av de testade telefonerna.
Om du är ute efter fler funktioner och inte sätter enkelheten främst är LG B2100 för cirka 1195 kronor ett attraktivt val. Då får du kamera och en riktigt skaplig färgskärm också. Fast den telefonen kommer bara att säljas operatörslåst till Comviq.
Du som är på jakt efter billig, enkel elegans väljer Samsung X480.
