Först och främst, HTC kan det där med metallskal. Varenda linje är perfekt slipad och polerad för att ge olika reflektion i olika vinklar och de avfasade hörnen på sidorna har annan finish än den rundade baksidan. De infällda plastlisterna, nödvändiga för att antennerna ska kunna ta emot signaler genom metallskalet, är perfekt infogade, och Apples mobiler som ofta brukar få beröm för sin kvalitetskänsla ser rätt slarviga ut vid jämförelse.
Vi kan säga det med en gång, går du igång på denna typ av kvalitetskänsla kan du lugnt köpa en HTC 10, för den gör inte heller bort sig i någon av de obligatoriska grenarna för en ny toppmodell.
Å andra sidan, designen känns rätt bekant från HTC One M9, HTC One M8 och HTC One. En bullig, inte speciellt tunn eller lätt mobil. Att jag först tyckte att den kändes smidigare än tidigare modeller visade sig snarare bero på att konkurrenternas mobiler gått samma väg och blivit tjockare och tyngre. Däremot har mobilen fått en Apple-ring till kameran som nu sticker ut från skalet.
Kameran ja. Vilket företag har lagt ned mer energi och pengar på innovativ kamerateknik och haft så lite att visa upp för det? HTC One och M8 hade sina ultrapixlar som levererade alldeles för lågupplösta bilder utan att ge den förbättrade ljuskänslighet som utlovats. M8 hade dessutom dubbla kameralinser för att skapa artificiell oskärpa, som inte heller var någon succé.
På HTC 10 är ultrapixlarna tillbaka, men denna gång levererar man i alla fall 12 megapixel färdig bild, så de gör ingen direkt skada. Ingen större nytta heller, kameran utmärker sig inte särskilt för sin ljuskänslighet. HTC skryter med att de fått högsta betyg från benchmarksajten DxOmark för sin kamera, men i praktisk användning tycker jag den inte riktigt når upp till Samsungs toppnivå. Däremot sällar den sig till klungan strax därbakom, och åtminstone i dagsljus behöver du nog vara fotonörd för att uppleva skillnaden. Med andra ord får HTC för första gången på många år betyget väl godkänd för sin toppmodellkamera.
På HTC M9 var prestandan knappt bättre än föregångaren samtidigt som mobilen blev väldigt varm. HTC 10 drivs av chipsetet Snapdragon 820, som visar sig vara betydligt bättre och ge ett rejält lyft i den upplevda prestandan utan att bli särskilt varm annat än vid de maxade prestandatester där HTC 10 lägger sig i topp tillsammans med Samsung Galaxy S7 och LG G5.
HTC skryter denna gång med att telefonen ska ha en batteritid som klarar två dagar vid normal användning. En slogan vi känner igen från Sony. Till skillnad från Sony som faktiskt också levererar imponerande batteritid tycker jag inte att HTC har något att skryta om här. För mig klarar sig HTC 10 från morgon till en bit efter arbetsdagens slut, men ska jag bort på kvällen har jag anledning att bli stressad över att mobilen ska dö.
Jag är förvisso ingen normal användare, och resultatet är ungefär detsamma som jag fick när jag använde LG G5, men om man skryter med sin ovanligt långa batteritid borde man klara av att leverera bättre resultat än genomsnittligt.
På plussidan är laddaren som följer med, som följer standarden Quickcharge 3, och laddar uppseendeväckande snabbt, även jämfört med tidigare snabbladdartekniker. Är telefonen nästan död vid middagsdags kan jag ladda den så att den räcker resten av kvällen på 10 minuter.
Man kan verkligen se att HTC ansträngt sig för att göra allting rätt denna gång och inte snubbla på mållinjen med HTC 10. Och telefonen har inte heller någon uppenbar brist av de slag som fällde de tre föregående toppmodellerna. Därmed får HTC chansen att tävla på sina egna meriter. Eftersom man inte lagt på någon särskild gimmick som krökt skärm eller expansionsport i bottenstycket förflyttas fokus till HTC:s programvara.
Hur den står sig, och mer om punkterna ovan, kommer ni att få läsa i det fullständiga testet som kommer nästa vecka. Är det något ni vill att vi ska testa extra noga? Skriv i kommentarsfältet!
