Första dagen med Prada-mobilen

Telefonen levereras i en diskret läderbox med ett inte allt för diskret Prada-märke på toppen. I boxen ryms telefonen, men även ett myller av små plastpåsar för till exempel headset, putsduk och laddare. Men här är det givetvis telefonen som är det viktigaste. Efter det första intrycket av telefonen är min uppfattning att menyerna och operativsystemet är det som LG verkligen lyckats med. På utsidan imponerar egentligen inte kvalitetskänsla eller små detaljer. Det är plast och på baksidan finns batteriluckan som känns något vek, men allt sitter ihop utan att man för den skull känner att den utvändiga formgivningen är så speciell. Givetvis är det skärmen som tar stor plats och uppmärksamhet och det är här både telefonens styrkor och skiljelinjer gentemot konkurrenterna visas upp.

Här hittar man snabbt många små detaljer som gör att operativsystemet, menyer och sättet man styr telefonen känns väldigt genomarbetat och välgjort. I grunden är det LG:s vanliga operativsystem som används, detsamma som man hittar i de senaste telefonerna som de släppt den senaste tiden. Men eftersom Pradamobilen styrs helt med hjälp av fingertryck på skärmen skiljer sig givetvis en del. Här finns inte ens någon penna att använda och faktum är att LG och Prada lyckats väldigt bra med att anpassa gränssnittet för att vara lättanvänt när man använder fingrarna. De tycks ha tänkt på allt.

Alla knappar och styrreglage är anpassade så man enkelt kan dra med fingret för att till exempel scrolla eller få upp menyer med fler valmöjligheter. Särskilt trevligt är de små listiga detaljer man kan hitta. Till exempel snurrar klockan på startskärmen runt när man ska ställa alarm. De fiskar som i ett av telefonens teman simmar runt på skärmen kan styras med fingret och i kalendern får man enkelt upp det valda datumet förstorat så man utan problem kan navigera sig igenom den aktuella månaden. Det är helt enkelt väldigt snyggt och ofta riktigt charmigt och lätt att tycka om. Just vad gäller de här små genomtänkta detaljerna känner man igen en del av attityden och detaljtänkandet från Apples produkter. Inriktningen på design och användarupplevelsen finns där.

Ibland måste man dock säga att man saknar en riktig knappsats även om LG gjort sitt bästa för att förenkla även de där gångerna då en joystick och riktiga knappar skulle varit skönt att ha. För att skriva till exempel sms och trycka in telefonnummer använder man en knappsats som kommer fram på skärmen. Den fungerar fint, även med T9, men kan aldrig mäta sig med en riktig, fysisk knappsats. Man får helt enkelt se till att trycka lite långsammare och tydligare för att skärmen ska bete sig som man vill. När det kommer till javaprogram som ofta förväntar sig att det ska finnas både fysiska styrknappar och siffror kommer en halvtransparent knappsats upp på skärmen. Det är till exempel den man använder när man vill välja mellan länkarna i ett nedladdat javaprogram som Opera Mini.

I Opera Mini liksom i den webbläsare som LG har inbyggd är givetvis den stora skärmen en konurrensfördel. Det får plast mycket information och det är därmed lätt att få en överblick. I den inbyggda webbläsaren navigerar man på skärmen med hjälp av pilknappar i nedre delen av skärmen och scrolla gör man genom att dra i ett scrollreglage i kanten av skärmen. Hela tiden är det fingrarna man använder.

I menyn finns fyra knappar att välja på, där en leder till sifferknappsatsen, en till telefonboken och en till meddelandemenyn. Den fjärde knappen leder till en meny med program och inställningar där man även kan komma vidare genom smidiga genvägar i högerkant. LG har lyckats väldigt bra med att anpassa allt så det lämpar sig för fingerstyrning.

Att ha skärmen som enda inmatningssätt är otvivelaktigt sämre för snabb inmatning, men en fördel för överblick och hela det visuella intrycket av telefonen. Vi fortsätter att testa LG:s Prada-telefon och återkommer givetvis med ett fullständigt test där vi ser vad den går för och vilken nytta man kan ha för skärmen med e-post, bilder, webb och video.