Det är en tidig morgon på Södermalm i Stockholm. För några veckor sedan – i början av januari 2013 – blev det klart att Thomas Haug, beskriven av vissa som "mannen som fick hela världen att kommunicera" har tilldelats det amerikanska Draperpriset. Nu sitter Thomas i stora vinterkläder på Mobil Business redaktion. Han må vara 85 år gammal, men rösten är fortfarande tydlig och de klarblå ögonen är pigga.
Thomas centrala roll i utvecklingen av standarder som nmt och gsm är vida känd. För sina insatser inom NMT-projektet har han alltså – som första svensk någonsin – fått det prestigefyllda Draperpriset. Bland tidigare pristagare märks bland annat Vinton G. Cerf, ansedd som internets fader.
Själv vill Thomas gärna framhålla att han delar priset med fyra andra pionjärer inom mobil kommunikation.
– Det var en stor överraskning att jag över huvud taget var påtänkt. Det här var ju gamla grejer, och jag hade inte förväntat mig någon mer uppskattning. Det är ett väldigt fint pris, och vi ska dit i februari, säger han.
Thomas vill dessutom lyfta fram att flera av hans svenska och nordiska kollegor – exempelvis Östen Mäkitalo – också har haft en viktig roll i NMT- och GSM-projekten.
Innan vi går vidare i historien om Thomas är en liten historielektion på sin plats. Som många av er säkert redan vet räknas Sverige som ett pionjärland inom mobil kommunikation; redan under 1950-talet experimenterade Televerket med vad som kan ses som rudimentär mobiltelefoni. I slutet av 1960-talet fick en grupp unga ingenjöre i uppdrag att titta på hur man kunde gå vidare med arbetet. En av dessa ingenjörer var Thomas Haug, som tidigare bland annat hade arbetat med ett digitalt kopplings- och telefonstationssystem.
Thomas och hans kollegor kom snabbt fram till att det förslag som en arbetsgrupp inom Televerket lagt fram 1967 om den fortsatta utvecklingen av mobil kommunikation var rotat i gammal teknik.
– Vi tyckte att hela systemet var ruskigt föråldrat. Detta ledde till att vi gjorde ett remissyttrande, där vi sade att det var lämpligt att man gör något nytt som innebär ett ordentligt radikalt steg, berättar Thomas.
– Vi ville ha ett system som var modernt när det sattes i bruk, fortsätter han.
Televerkets ursprungliga förslag utgick från att mobiltelefoni var – och skulle förbli – en marginell företeelse utan nämnvärd betydelse. Systemet, trodde Televerket, skulle främst användas av ett fåtal småföretagare, exempelvis hantverkare, vars bilar man oftast visste var de befann sig, och därför kunde knytas till vissa riktnummerområden.
Men Thomas och hans kollegor hade andra, mer radikala idéer. Televerket bestämde sig i juni 1969 för att undersöka om våra grannländer var intresserade av att bilda en gemensam grupp där man tittade närmare på möjligheten att ta fram likartade systemlösningar på området, som sedan skulle kunna brukas i alla nordiska länder. Och visst fanns det intresse för sådana lösningar; bara ett halvår senare – i januari 1970 – tillsattes en särskild nmt-grupp, där Thomas Haug valdes till sekreterare.
Håkan Bokstam, NMT-gruppens första ordförande, tog fram ett utkast med 14 operativa grundkrav som skulle utgöra grunden för utvecklingen av NMT, Nordisk mobiltelefoni. De mest essentiella kraven – som sedan kom att sättas på pränt av Thomas Haug – bestod bland annat i att "Samtal mellan två fordon skall vara möjligt oavsett om dessa befinner sig vid samma basstation eller vid olika basstationer även om dessa ligger i skilda nordiska länder" (paragraf 8) och "Användning av den mobila telefonen bör så långt möjligt likna användningen av telefon i det fasta nätet" (paragraf 9).
En grundtanke i det nya förslaget var att man skulle införa en gemensam systemstandard för alla nordiska länder. Du skulle till exempel kunna använda din svenska mobiltelefon om du befann dig i ett annat nordiskt land, och du skulle kunna nås på den även om den som ringde dig inte visste var du befann dig.
– Hade Televerket förstått hur stort det nya systemet skulle bli, hade vi inte fått hålla på som vi gjorde. Vi var ett gäng rätt gröna killar, men våra chefer trodde på oss, säger Thomas Haug.
Det kom att dröja tio år innan kraven uppfylldes: 1981 sattes första NMT-systemet i bruk i Stockholm.
– Det blev en mycket större framgång än vad till och med vi i NMT-gruppen hade tänkt oss. Totalt fick NMT en miljon abonnenter bara i Sverige, och det var ingen av oss som hade drömt om något liknande, säger Thomas Haug.
En av faktorerna bakom framgångarna med NMT – förutom att man kunde använda sin telefon i andra nordiska länder – var den automatiska omkopplingen från en basstation till en annan medan du ringde, vilket var värdefullt framför allt i Stockholm där basstationsområdena var väldigt små. En annan – och minst lika viktig – faktor var att systemet som första system i världen hade förmågan att koppla ett anrop till en mobil abonnent utan att den som ringde kände till var mobilen befann sig.
När du ser tillbaka, vilken är den viktigaste händelsen under ert arbete med NMT och GSM?
– Det är en svår fråga. Jag tycker att det var en riktig idé att tänka att användning av mobiltelefoner i så stor utsträckning som möjligt skulle vara densamma som när det gällde fast telefoni. Man skulle inte se det som två separata system, säger Thomas.
Tidigare har operatörer bedrivit forskning inom telekommunikation. Nu görs detta av tillverkarna i allt större utsträckning. Har du någon kommentar till det?
– Ja, det verkar ha blivit så. Jag har egentligen ingen annan kommentar än att operatörernas roll är att tillhandahålla ett nät för kommunikation. Jag hoppas att de fortfarande har det klart för sig. Jag tycker att det finns en viss risk om man ska låta tillverkarna bestämma allt. Men de är med i ETSI, The European Telecommunications Standards Institute, och organ som fortsätter att jobba med exempelvis 4G, säger Thomas.
Striden om GSM
1982 – ett år efter att nmt tagits i bruk – bildades en europeisk GSM-kommitté vars mål var att ta fram en gemensam standard för mobiltelefoni i Europa. Efter sitt framgångsrika arbetemed NMT– som hade gjort Norden världsledande inom mobiltelefoniteknik – handplockades Thomas Haug som ordförande för GSM-gruppen. Ett modernt systemförslag utarbetades 1982 av de nordiska länderna och Nederländerna, i många stycken baserat på NMT, bland annat den tidigare omtalade lokaliseringsfunktionen.
Arbetet inom GSM-gruppen pågick sedan i flera år, och kom till ett ytterst kritiskt läge i februari 1987. Det förslag på en gemensam standard som gruppen tagit fram hade godkänts av 13 av de totalt 15 länderna som var med i projektet. Men Frankrike och Tyskland stretade emot. Anledningen var att de båda länderna sedan tidigare hade ett samarbete gällande system för mobiltelefoni. Men det fransk-tyska systemet var radiotekniskt annorlunda än andra system i Europa, och om parterna inte kunde komma överens om en gemensam standard skulle framtida mobilanvändare i stort sett bara kunna använda sin telefon i hemlandet.
Läget var minst sagt tryckt. I maj 1987 hölls ett nytt möte med gsm-gruppen. Då stod det klart att både Frankrike och Tyskland hade ändrat sig, och bestämt sig för att gå på den linje som gsm-gruppen hade presenterat.
– De insåg att en enhetlighet i Europa är viktigare än att gynna idéer från ett visst håll, säger Thomas.
Var det tillfredsställande när Tyskland och Frankrike till slut godkände er linje?
– Ja, det är klart. Det är aldrig roligt att lägga ner en massa tid på något som sedan misslyckas.
De första kommersiella tjänster som var baserade på den nya GSM-tekniken startades 1991. I dagsläget används GSM i ett drygt hundratal länder över hela världen. Det finns fortfarande konkurrerande system i bland annat USA, men uppskattningsvis 80 procent av världens mobiltelefoner är GSM-telefoner.
– Jag blev faktiskt förvånad när vi upptäckte att andra länder var intresserade av gsm-tekniken. Det som framför allt var intressant för dessa länder var kompatibiliteten med resten av världen. Man kunde få ett system som fungerade överallt, oavsett var man befinner sig, säger Thomas.
En annan sak som förvånade Thomas var hur populärt sms, en tjänst som hade introducerats i och med GSM-tekniken, kom att bli.
– I dag kan du se två ungdomar sitta på en bänk och skicka sms till varandra. Fullständigt meningslöst, men folk gör så. Det är väldigt svårt att i förväg se vad som kan bli en kommersiell framgång, berättar han.
Minns du den första GSM-modellen som du såg?
– Ja. Jag fick en Motorolatelefon när jag avgick från GSM-styrelsen. Det var en stor och tung jäkla klump. Men jag var väldigt imponerad när jag såg att tekniken fungerade.
Thomas intresse för mobiltelefoni är fortfarande intakt, och i dag äger han flera mobiltelefoner.
Vilken tycker du är den viktigaste tendensen som du ser inom mobiltelefoni just nu?
– Allt händer så fort, men konvergensen mellan kommunikationssystem som mobiltelefoni och internet ser jag som viktig, säger Thomas.
Arbetar du med något nytt projekt?
– Nej, det gör jag inte. Nu vill jag ha roligt, säger Thomas och ler.
