Röken väller ut genom dörröppningen när rökdykaren ger sig in. På insidan glöder dörrhandtaget ilsket rött. Den enda ljuskällan är lågorna som slickar taket på andra sidan rummet. En takbalk faller ner en halvmeter från brandmannens huvud, eldflugorna stänker upp i fallet och snurrar omkring som arga bin. Rökdykaren upptäcker snart att det ligger två skadade där inne. Han måste kalla på en kollega för hjälp, säga åt ledningscentralen att skicka fler ambulanser och försöka kommunicera med offren, samtidigt håller väggen på att kollapsa. Det handlar om sekunder, rökdykaren pressar emot väggen med ena handen medan han försöker flytta på den skadade som ligger närmast… och det sista han vill i denna stund är att leta efter radion och trycka på knappar…
Om det är något brandmän, i det här fallet specifikt rökdykare, har så är det händerna fulla. Att kravla sig genom trånga utrymmen, flytta på bråte, leta efter offer och bära ut överlevande gör att det finns få händer att sysselsätta med att kommunicera.
Konsultföretaget Prevas och skyddsutrustningsföretaget Interspiro har försökt skapa ett nytt trådlöst kommunikationssystem som ska underlätta rökdykarnas arbete genom att befria deras händer från allt som har med talbiten att göra.
Lösningen bygger på att kommunikationen är röstaktiverad och att informationsbyten mellan kollegor och ledningscentral sker på ett smidigt sätt som inte involverar jobbiga frekvensbyten. Det viktigaste med Spirocom, som innovationen heter, är att den ska vara enkel att använda. Själva datadelen fästs på sidan av hjälmen. Den har tre funktioner, gruppkommunikation för rökdykarna, långdistanskommunikation ut till insatsledningen och röstförstärkning för kommunikation med eventuella offer som man finner i byggnaden.
Gruppfunktionen tillåter simultana samtal mellan 4 enheter men sammanlagt kan man ha 16 grupper som rökdykaren kan växla emellan. Viktig systeminformation (som vilken grupp man är kopplad till, låg batterinivå med mera), förmedlas via en digital röst.
- Vi har valt att inte jobba på 2,4 Ghz eftersom det är betydligt sämre genomträngning på exempelvis armerad betong. Vi jobbar runt 800 – 900 MHz-banden. De tester vi har gjort räcker ganska bra, ett antal rum bort och det är inom det området som teamet är, säger Jacob Norrby, Project Sales Mananger på Prevas.
Vill man komma i kontakt med insatsledningen går man via en Motorola-radio av den typen som används ute i fältet i dagsläget. Fördelen med Spirocom är att inte alla måste ha med sig en.
- I Sverige och Europa ser vi det som en möjlighet att skapa en billigare lösning, man skapar ett lokalt kommunikationssystem med samma funktionalitet, det vill säga det kan bära ut tal eller data, fast med bara en som har en dyr Motorola-radio. I USA är det lite annorlunda, ofta är det bara en, alltså räddningsledaren, som har en radioenhet, de andra får gå runt i mörkret utan en radio. Det har även varit ett intresse att prata lokalt utan att allting hörs ut till chefen där ute och det kan man inte med de system som används idag, säger Jacob Norrby.
Hårda krav
Det två år långa utvecklingsarbetet har inte varit helt problemfritt. Att komponenterna ska klara av de hårda branschkraven, samt tilltala rökdykarna som i slutändan ska använda dem har skapat en hel del huvudbry. Dessutom underlättar det inte att det kommer olika önskemål beroende på vilken del i världen brandmännen opererar i. Därför har brandmän i Sverige, England och USA testat masken och kommit med synpunkter under utvecklingen.
Den första prototypen var helt analog. I princip bestod den av två väldigt enkla kommunikationsradion, av typ Claes Ohlson, instoppade i ett Interspiro-skal. Tanken var att känna på konceptet men beslutet hade två uppenbara effekter. Det ena var att det skapade intresse i branschen och det andra var att en annan idé, som byggde på ett induktionslänksystem, dog internt.
En annan intern kamp som skapade väldigt mycket debatt under resans gång gällde antalet knappar. Tillslut blev det tre.
- Vi hade en tanke på att det skulle vara så få knappar som möjligt, helst bara en, för att göra det så enkelt som möjligt för användaren. Men eftersom vi har ganska många funktioner så hamnade vi snabbt i sådana här konstiga ”håll in den, dra så, vänta” och det blev för komplicerat helt enkelt, berättar Roland Tschöp R&D Manager hos Interspiro.
Resultatet blev en knapp för volymkontroll och byte av kommunikationsgrupp, en knapp som aktiverar talförstärkningen och en PTT-knapp (Push to talk) för kontakt med ledningscentralen.
Det där klarar man även om man är brandman, säger Roland skämtsamt och hänvisar till ”off the record”.
Även här har de olika marknadskraven spelat in. Från amerikanskt håll har man specifikt tryckt på att PTT-knappen endast får ha den funktionen. Från den svenska marknaden har det varit ett oåterkalleligt krav att en lampa inne i masken ska lysa när man är i PTT-läge.
Kanske den största utmaningen har varit att få ljudet så bra som möjligt samt att intercomsystemet bara ska aktiveras när brandmannen talar. Eftersom andningssystemet av naturliga skäl måste sitta där den sitter hamnar mikrofonen oturligt nog precis intill den. Innandningsljudet måste filtreras bort men även omgivningsljud som exempelvis en skärsåg ställer till det. Mycket av arbetet har handlat om att förfina de mjukvarubaserade ljudfilter som används. De jobbar genom att identifiera de specifika ljudspektrum som talet ligger i. Ytterligare en komplikation har varit att olika personer har väldigt skilda rösttyper.
De hårda kraven innebar också utmaningar som gjorde att man var tvungen att kompromissa.
- Det sitter ett mekaniskt talmembran som fungerar som röstförstärkare men även som ett tätningsskikt och mikrofonen ligger då på utsidan av membranet. Lägger man mikrofonen på insidan får man ännu bättre ljud men klarar då inte de otroligt höga täthetskraven, det vill säga att den ska klara senapsgas och saringas, säger Roland.
Utseendet på dataenheten har främst dikterats av funktionalitet. Ett av kraven var att den skulle sitta på sidan av masken.
- Vi har jobbat ihop med industridesigners för att den ska passa med vår mask. Vi försökte själva med lite ingenjörskonst i början men det blev ingen bra så att vi tog hjälp av dem som är bättre än oss på det. Nu efteråt kan vi konstatera att det var rätt beslut att ta, säger Roland.
- Det blir en del av själva andningsutrustningen, har du fått på dig masken så har du fått på dig hela systemet, inflikar Interspiros Mikael Andersson, Product Group Manager, Fire Fighting.
En annan viktig designlösning är att PTT-knappen är utformad på ett sådant sätt att brandmannen kan aktivera den med axeln ifall han till exempel bär ett offer eller håller i en brandslang.
”Vad är det för skit?”
Den tunga fokusen på säkerhet gör att testerna av utrustningen och kontrollen av produktionsenheterna är minutiösa. Innan masken ens har kommit i bruk utsätts den för alla möjliga omilda behandlingar, som ett besök i flamriggen.
- Man stoppar in hela brandgubben med mask och allting på samt den utrustning man vill testa och sedan brassar man på 1000 grader i tio sekunder med gasollågor och då får ingenting hända som kan påverka säkerheten. Framförallt får ingenting börja brinna. Med de material vi har valt klarar vi det. Utöver det är det täthetskrav för vatten, skakkrav, ATEX-krav (att den klarar av att fungera i en explosionsfarlig miljö) och naturligtvis radiokrav, förklarar Roland
Fabrikerna som kommer att tillverka Spirocom kontrolleras av en oberoende tredjepart. När det gäller hållbarheten beräknas den till 6-7 år vilket är ungefär den tiden som branschen kräver. .
- Det jag fascinerades över när jag kom till den här branschen är hur länge sakerna håller. Brandmännen skickar in saker som är elva år gamla och så säger de ”Kolla på den här, den har gått sönder, vad är det för skit ni har!” fast det är första gången den går sönder, säger Roland och skrattar.
Framtiden
Det finns många utvecklingsmöjligheter för rökdykarmasken i framtiden. Det forskas hela tiden på olika lösningar som ska underlätta brandmännens jobb. Det kan handla om IR-lösningar, värmesensorer, olika typer av dataöverföring med mera. De flesta av teknikerna finns redan i dagsläget men utmaningen består oftast i att få dem tillräckligt kompakta och strömeffektiva. Dessutom är det ett stort steg från idé till en produkt som fungerar i verkliga miljöer. Interspiro och Prevas har gjort tester med olika GPS-system som i realtid skulle visa var brandmännen befinner sig men det fungerade inte i den miljön som brandmännen opererar i.
Samtidigt tittar man mycket på andra branscher för inspiration, exempelvis bilindustrin. HUD-tekniken (Heads up display) som projicerar information på bilens framruta skulle kunna tänkas göra detsamma på visiret inuti rökdykarmasken. Gruvbranschen använder sig av ”IR-beacons” nere i gruvorna för att underlätta navigering. Men om en sådan lösning ska kunna integreras måste även byggbranschen göra sitt.
- I framtiden kanske dörrar sänder ut signaler så man vet var alla befinner sig.
Det är ett stort kliv dit men jag kan tänka mig att i nya byggnader skulle man kunna bygga in guider och noder. Jag tror dock inte man kommer att göra något åt gamla byggnader, det finns inget intresse eller pengar i det, säger Jacob Norrby.
Fakta:
Spirocom väger 175 gram och drivs av tre vanliga AAA-batterier. Branschen kräver vanliga ”bakom disken-batterier” så att de är lätt kan införskaffas i en nödsituation från exempelvis en vanlig mack. När masken (via ljudinformation) varnar för låg batterinivå återstår det 2 timmars användningstid. En tank har syre för 1 timme.
Systemet klarar även av att skicka data, vilket möjliggör att den kan kopplas ihop med andra system som tillexempel visar rökdykarens hälsostatus.
Den egenutvecklade mjukvaran kan flashas om och uppdateras trådlöst. Systemets digitala röst kan bytas så att språket är anpassas till användarlandet.
Slitagedelar som den flexibla högtalararmen och kommunikationsknapparna ska vara lätta att byta ut.
Själva masken väger 900 gram. Den kan kombineras med ett lysdiod-HUD-system som visar hur mycket syre det finns kvar i tanken.
Den robusta konstruktionen dyra plastkomponenter, gänginsatser och flexkretskort bidrar till relativt höga tillverkningskostnader. Tillvärkningen kommer till en början att ske i Sverige.
Finns klara order från England och USA, Sverige har visat intresse.
Interspiro var från början en del av AGA men blev självständigt 1973 och specialiserade sig enbart på andningsapparatur.
AGA:s andningsapparatur verksamhet började 1948. Den 24 november det året störtar en trådbuss ner i sundet mellan Lilla och Stora Essingen efter en kollision med lastbil. Elva personer omkommer, en räddas. När det då visade sig att det inte fanns dykare i Stockholm fick AGA en beställning av Stockholms stad på dykutrustning.
Interspiro och Prevas har samarbetat sedan 1995.
