Realtidskriget är inte över

Finländaren Jyri Engeström grundade mikrobloggen Jaiku och flyttade till San Francisco 2007 när Google köpte Jaiku. Nu lämnar han Google.

Jyri Engeström skapade en gång den twitterliknande mobiltjänsten Jaiku – och blev uppköpt av Google. Nu lämnar han Google, och ger en exkusiv intervju med Mobil Business om framtidens sociala webb.

Publicerad Senast uppdaterad

Jyri Engeström grundade tidigt 2006 den omtalade mikrobloggtjänsten Jaiku tillsammans med kollegan Petteri Kopponen. För två år sedan förvärvades Jaiku av Google för ett okänt belopp och Jyri fick produktansvaret på Google Social & Mobile. Men nu lämnar han Google, och satsar på nya utmaningar – bland annat som affärsängel i Finland.

Jaiku fick tidigt en stor betydelse bland dem som arbetar professionellt med webb och sociala medier, men satsningen har hittills inte fått en spridning som ens tillnärmelsevis skulle kunna likna Twitters.

Vad var det som egentligen gick fel med Jaiku?

- Tjänsten lades ju i praktiken ner av Google efter uppköpet, eftersom man stängde registreringen. När Google gör ett förvärv, sker det oftast på ett sätt som inte liknar andra uppköp. Det finns många exempel på detta: Grand Central (Google Voice), Writely (Google Docs), Jotspot (Google Sites) och så vidare, säger Jyri.

- Hos Google handlar företagsförvärv mer om att köpa in sig i ett arbetslag och få det att bygga om sin tjänst till något som passar in under moderskeppets varumärke och produktportfölj. I vårt fall blev det så att vi lade över resurserna på att utveckla främst två projekt: Google Latitude och Google Profiles (Jyri var personligen ansvarig för satsningen Profiles, reds anm.).

Enligt Jyri var Google-ledningens tanke med uppköpet av Jaiku att bli starkare inom både sociala medier och mobila tjänster. Google visade upp det än så länge hemliga mobilsystemet Android som exempel på hur seriöst de tänkte satsa mobilt.

- När Google närmade sig oss var de tydliga med att de ville göra något inom social media och koppla ihop detta med mobilitet. De visade oss Android som då ännu inte var publikt och vi förstod att Google var seriösa med sin satsning.

Jyri har involverats i många av Googles hetaste nya tjänster under sina år i bolaget, också en del som fortfarande är hemliga och aldrig kommer att bli publika.

Mikrobloggen Jaiku startades 2006, ett par år senare köpte Google upp tjänsten.

- Mitt första år på Google gick åt för att utveckla Google Social, som i korthet går ut på att låta människor dela så kallade "sociala objekt". Google Reader var också den första applikationen att implementera Latitude. Jag har lärt mig otroligt mycket på Google. Vissa projekt som jag arbetat med kommer aldrig att göras publika, men så är det alltid i större organisationer och det är inget jag sörjer för.

Nu i efterhand, vad tycker du att Google kunde gjort annorlunda med Jaiku?

- Processen fram till lansering var på tok för lång. Det beslutades att vi skulle öppna källkoden när det stod klart att det skulle ta för lång tid att få ut en mogen produkt på marknaden. Men å andra sidan tycker jag inte att man ska sammanfatta läget med att Google har förlorat slaget om realtidskommunikation till Twitter eller Facebook. Tänk på att Gmail absolut inte var den första webmailtjänsten, både MSN och Yahoo var långt större aktörer innan Gmail lanserades. Google har en förmåga att leverera en helhet och en dedikerad webbfilosofi som i längden kan löna sig.

Vad fick dig att lämna Google?

- Haha, jag antar att jag är är en otålig själ. Jag är aldrig nöjd, och sedan är handlar det lite om att sänka ner sig själv i en isvak lite då och då. Jag är en startup-person, även om jag gillar stora företag och arbetslag.

Finns det inte ett problem i hur Twitter och Facebook underprioriterar själva personerna och händelserna, medan fokus ligger på korta anteckningar?

- Jo, det finns ett litet problem där. Vi befinner oss just nu vid ett slags vägskäl, där beslut som fattas idag kommer att ha följder för utvecklingen av sociala medier under lång tid framöver. Det viktigaste plattformskriget som utkämpas idag står mellan Facebook och OpenID och handlar om människors identiteter, något som självklart även har bäring på mobilmarknaden.

Jyri tror att frågan om den digitala identiteten bara kommer att växa i betydelse.

- Jag tror att den digitala identiteten kommer att vara en del av ens medborgarskap inom kort. I Estland är detta redan ett faktum och OpenID har kopplats ihop med det nationella identitetskortssystemet. Estländarna kan verifiera sig och till och med rösta via webben. Nu åker jag till Finland och kommer ta upp dessa frågor med politikerna där, det kommer att bli intressant att se vad de har för syn på digitala identiteter.

- Men det här plattformskriget handlar egentligen om mycket mer än bara identitet. Det handlar i slutändan om att kontrollera information som handlar om riktiga människor och händelser, och faktiskt även om att censurera informationsinnehåll. Frågan är om vi vill sätta makten i händerna på enskilda intressen och personer som Mark Zuckerberg (Facebooks grundare, reds anm.), eller om vi vill fördela makten mer rättvist.

Hur ser du på distribuerade nätverk som Wordpress MU kontra de stora etablerade som Facebook?

- Mmm. Förutom ID-kriget utkämpas parallellt en annan kamp. Det hadlar om infrastrukturen för så kallad ”message routing”, alltså hur meddelanden eller tjänster skickas mellan två eller flera parter i ett socialt nätverk eller programbutik.

- De stora aktörerna som exempelvis Apple och Facebook har ett centraliserat tänk som går stick i stäv med Internets grundkoncept om distribuerade nätverk. Man brukar här tala om så kallat SPOF – Single Point OF Failure. Det betyder att information som skickas via en central server inte kommer att komma fram eller finnas tillgängligt om den resursen sviker eller gör informationen otillgänglig på annat sätt, exempelvis genom censur.

- Distribuerade nätverk är definitionsmässigt mer kraftfulla, eftersom de saknar detta problem - informationen kommer alltid att hitta mottagaren. Det här handlar egentligen om att kontrollera vad som konsumeras, vilket självklart inte ligger i konsumentens egentliga intresse.

Men hur ser du på det faktum att centraliserade tjänster vinner så stor popularitet? Finns det en risk att de paketerar innehållet på ett så pass tillgängligt och trevligt sätt att vi blir för bekväma med vad som erbjuds?

- Haha, ja, det är just därför som jag reser runt på konferenser och tar upp det här! Den senaste tiden har jag lyft upp dessa ämnen till debatt tillsammans med Chris Messino, bland annat har vi skrivit artikeln "The web at new crossroads", som publicerades på Arctic Startup.

Vad tycker du om App Stores som koncept?

- App stores är ett ruttet centraliserat koncept för tjänstedistribution. Det är långsamt, ger en usel versionshantering och lämnar publiceringsmandatet till en instans som agerar på godtycke. Palm gör här i mitt tycke något betydligt mer spännande, eftersom deras nya opertivsystem är browserbaserat. I en förlängning kan den här strategin faktiskt rubba Apples unika marknadsställning.

Hur kommer det sig att Google aldrig gjorde en iPhone-app till Latitude?

- Det här handlar lite om Googles grundfilosofi "Eat your own dog food". Vi tyckte helt enkelt att det skulle vara bättre att förse marknaden med en webbaserad tjänst som bygger på öppna standarder. Men sedan var det också en resursfråga. Att göra en native-app skulle visserligen kunna vara en snabb lösning för en specifik plattform, men det är inte alls bra i en förlängning. Om vi utvecklar en applikation för exempelvis Blackberry, kan vi inte uppdatera den mer än ett par gånger per år, men en webbapp kan uppdateras live så fort det finns ny kod.

Webbapplikationer är överlägsna exempelvis Iphone-appar på många sätt, menar Jyri.

- Vi behöver heller inte be någon om lov när det handlar om förnyelse av en applikation, det räcker med att användaren begagnar sig av tjänsten. En webbapp kan också bygga på samma kod för en stor mängd plattformar. Inledningsvis är det dock så klart en stor utmaning att få alla funktioner på plats i ett webbgränssnitt och dessutom integrera dem med telefonens hårdvara.

Tycker du att branschen har en förståelse för öppna standarder inom realtidskommunikation?

- Well, åtminstone Nokia har en god chans att lyckas här tror jag, de har gjort en del smarta rekryteringar på sista tiden, men generellt är nog svaret nej. Alla spelare har inte ambitionen att vara riktiga onlineföretag, men det finns nog plats för fler än bara Apple, Nokia och Google. Samtidigt - skulle jag vara Nokia, skulle jag ge upp Symbian och satsa på Android.

- Användare bryr sig i alla fall inte om operativsystem, utan bara om de tjänster som finns tillgängliga. En annan känga till Google är att de borde flytta sin CTO från finanstäta White Plains NY till Silicon Valley, närmare nerdarna och händelsernas centrum inom sociala medier. Det här är dock inget unikt för just Nokia.

Vad tycker du att vi ska hålla koll på i den närmaste framtiden?

- Jag skulle vilja pusha för Activitystreams . Det är en utveckling av Atom-formatet som märker upp sociala aktiviteter och sociala objekt och gör dem tillgängliga i så kallade mikroformat. Det gör det möjligt för vem som helst att starta en egen FriendFeed-liknande tjänst som bevakar så kallade Lifestreams. En sådan egen tjänst kommer alltid att erbjuda ett högre värde eftersom den förstår vad som händer och vad som faktiskt är relevant för användaren. Ett annat initiativ som är värt att hålla ett öga på är Pub Sub Hubbub, som har ett eget protokoll och ett slags distribuerat sätt att tracka sociala händelser. Sedan vill jag absolut uppmärksamma John Panzers Salmon, som är ett häftigt sätt att samla kommentarstrådar.

- Tänk dig att du publicerar en bild på Flickr och att detta fångas upp av Facebook, Twitter och ett par andra tjänster. Aggregatörstjänsterna ”stjäl” informationen och helt plötsligt har du flera parallella diskussioner som handlar om samma sak, vilket är opraktiskt. Salmon gör att kommentarerna ”simmar uppströms” och samlas på ett hanterligt sätt. Det här är egentligen rätt tekniskt komplicerat, men har stor betydelse för hur vi kommer att se på realtidskommunikation i framtiden.

Vad ser du som de största trenderna inom realtidskommunikation de närmaste åren?

- ID-kriget, kampen om tjänstedistribution (app stores etc), nya distribuerade/decentraliserade infrastrukturer för "message routing" och ständigt utvecklad realtidssök. Och så positioneringstjänster förstås. Den flora av positionsbaserde tjänster som vi kommer att se utvecklas närmaste tiden kommer inte att likna något annat vi sett förut.