Sony Vaio P: Anorektisk minidator

Det är väldigt lätt att låta sig imponeras av Sonys synnerligen lätta, smidiga och samtidigt välutrustade Vaio P. När det gäller imponerande funktioner förpackade i ett extremt slimmat format finns det inget som kommer i närheten av den här maskinen.

Samtidigt är det ganska lätt att bli irriterad på den. När den första entusiamsen lagt sig en smula inser man att Vaio P också är behäftad med en del brister. Vissa har säkert varit svåra att undvika hur Sony än hade valt att konstruera datorn. Ska man göra en liten och lätt dator har man på något sätt alltid ändan bak, hur man än vänder sig. Andra saker, som styrspak istället för en pekplatta, verkar vara resultatet av märkliga prioriteringar från tillverkarens sida.

Till viss del handlar det om att Sony går tvärs emot den rådande trenden. När konsumenter och tillverkare verkar vara ganska eniga om att det är trevligare med aningen större datorer på 10 och 11 tum istället för 7 och 9 tum gör Sony allt för att hålla nere formatet. Och ibland känner jag samma frustration inför Vaio P som jag gör inför en gammal 7-tummare från Asus. Man glömmer helt enkelt bort att det inte är en fullvärdig dator man sitter framför och blir följaktligen besviken på skärmen, styrkspaken eller någon annan detalj som inte är som förväntat. För med en prislapp på runt 9000 kronor är det rimligt att ha högt ställda förväntningar även om datorns format innebär vissa begränsningar.

Begränsningarna märks mest när det gäller datorns yttre. För trots att man kör Windows Vista och precis som konkurrenterna nöjer sig med en Atom-processor är Vaion påfallande pigg för sin storleksklass. Vid vanlig användning märker jag inga störande fördröjningar alls. Hårdvaran räcker definitivt till för den mjukvara som finns installerad, något man inte är bortskämd med när det gäller små datorer.

I grunden handlar Sonys feltänk om att man bestämt sig för att göra en dator som å ena sidan har ett tangentbord som nästan har normalbredd, å andra sidan är löjligt smal. Kanske är det för att kunna bygga upp en reklam-hype kring att den går ned i en jeansficka. Det gör den givetvis inte i praktiken, råkar man har en bakficka som är tillräckligt bred sticker den upp ovanför korsryggen och att sitta ner är inte att tänka på.

Att inte göra en lite bredare dator har sitt pris i form av en jobbig styrspak, som blir ännu jobbigare eftersom skärmen får löjligt hög upplösning på liten yta, om man ska utnyttja den fullt ut. Hade man offrat några centimeter för en pekplatta hade man också fått plats med en skärm som var större på höjden och utnyttjade datorns hela bredd bättre. Då hade man dessutom haft plats för ett större batteri.

Med små justeringar hade Sony kunnat sopa banan med konkurrenterna, även om priset ändå varit i högsta laget. Nu skjuter man sig i foten i sin iver att vara minst.

Betyg:Användarupplevelse: 5

Material och kvalitet: 6

Anslutningar: 9

Prestanda och mjukvara: 7

Ta med sig: 8

Totalbetyg: 70%