Hur kommer morgondagens mobilskärmar att vara konstruerade? Det är svaret på den frågan som tillverkare av mobiler och andra bärbara enheter försöker komma fram till. Så vad ser dom då när de ihärdigt stirrar in i sina kristallkulor? Här finns en svårlöst paradox som får prognosmakarna att svettas: å ena sidan vill vi ha små fräcka mobiler, å andra sidan blir skärmen löjligt liten för många av de funktioner som man vill pressa in i dessa små manicker. Minns du reklamen med killarna som tittar på en fotbollsmatch via mobilen? Det finns en grundläggande falsk premiss i den reklamen. Kan du gissa vilken? Just det, hur hålla intresset uppe när du inte ser bollen? Cambridgebaserade företaget Light Blue Optics tror att framtidens melodi heter laserhologram. Deras produkt är en pytteliten apparat som fungerar som projektor och själva har de bland annat tänkt använda tekniken för att projicera bilder på instrumentbrädan i en bil. Deras teknik bygger på laserprojektion och gör bland annat att bilden är skarp i alla avstånd från själva projektorn samt att man kan projicera bilder även på ojämna ytor och ändå få en fin skarp bild. Den stora innovationen i sammanhanget är dock storleken på själva projektorn, vilket gör att den kan användas i allt från bilar till mobiltelefoner och andra sammanhang där storleken inte får ta överhand. Idén är alltså att projicera upp innehållet på väggen och därigenom förvandla mobilen till en hemmabio i mikroformat. Men tekniken är fortfarande i utveckling och om projektorn blir vardagsmat i framtidens mobiltelefoner så kommer det säkert att dröja.
Idag är Light Blue Optics ett företag som är ytterst försiktiga i sina kontakter med media. När jag ringer deras kontor i Cambridge låter sekreteraren vänligt men bestämt förstå att jag måste skicka referenser till tidigare artiklar för att beviljas en intervju. Jag antar att kravet kommer för att de ska se om jag är seriös eller inte.
Tre dagar senare svarar företaget via mejl och avböjer intervju. Motiveringen är att de inte har bandbredd nog att hantera alla förfrågningar som en artikel skulle resultera i. Ett elektronikföretag som inte har bandbredd nog att besvara mejl från intresserade!?
Om denna lätt paranoida hållning till media kommer sig av en generell misstänksamhet mot journalister eller något annat som har med eventuella samarbetspartners att göra kan man bara spekulera i. På företagets hemsida presenteras i alla fall deras produkt utförligt på en grafiskt mycket åskådlig pdf-fil. Där slås fast att "Världens ledande återförsäljare efterfrågar miniatyrprojektorer" och att "Många aktivt undersöker relevanta teknologier". Kort sagt: Light Blue Optics anser sig ha svaret på mobilföretagens böner om ny skärmteknologi. Traditonella projektorer är beroende av en ganska stor bild som sedan projiceras upp med hjälp av en stor projektorlins. Med tekniken som Light Blue Optics använder slipper man mycket av det som kräver utrymme, man får ständigt skarp bild och dessutom drar den här lilla projektorn betydligt mindre ström.
Mats Lindoff som är teknikchef på Sony Ericsson är dock försiktigt skeptisk när det gäller att skapa en marknad för uppfinningen ifråga:
- Hur säljer man det här? Och vad är kostnaden, för mobilbranschen är väldigt kostnadsmedveten, säger han.
Han tillägger dock att de på Sony Ericsson alltid försöker hålla koll på den senaste utvecklingen. Som resten av mobilbranschen är han nyss hemkommen från den stora mobilmässan 3GSM World i Spanien:
- Vi tittar förstås på den här typen av tekniker. Jag träffade andra bolag som visade liknande teknologier nere på mässan.
Själva demonstrerade Light Blue Optics nyligen en prototyp av sin mikroprojektor på en mässa i San Diego. Det handlar om en projektor stor som en cigarettask. Projektorn använder sig av tre parallella laserstrålar: röd, grön respektive blå. Via två linser reflekteras ljuset via en liten plattskärm där det rörliga hologrammet visas. Den resulterande filmen kan sedan projiceras på en lämplig yta, exempelvis en vägg. Själva idén med rörliga laserhologram är inte ny i sig; den har funnits ett tag. Poängen är istället storleken på själva projektorn. Prototypen som de använt mäter endast 8 x 5 x 1,5 cm.
Det krävs synnerligen komplicerade ekvationer för att programmera drivrutinen för skärmen så den bryter laserstrålarna korrekt. Om vi tänker oss en vanlig bildruta i en film, så innehåller den endast information om ljusstyrka, vilket resulterar i skuggor och dagrar. Ett hologram innehåller däremot även information om ljusets karaktär av vågrörelse och dess riktning. En holografisk bildruta rymmer därför betydlig mer komplex information än ett vanligt fotografi. I hjärtat av Light Blue Optics teknologi finns därför ett särkilt mikrochip för att hantera de stora informationsmängder som behövs för programmeringen. Enligt Light Blue Optics förmår den lilla processorn generera tvåhundra bildrutor per sekund.
Felaktigheter i den ursprungliga bilden korrigeras genom att det genereras fler kopior av varje färg i varje bildruta. Det blir alltså flera kopior som det mänskliga ögat sedan smälter samman till en.
Resultatet är en bild vars fokus sträcker från en punkt strax framför projektorn in i oändligheten. Den holografiska tekniken gör alltså att du helt slipper ställa in skärpan. Teoretiskt sett skulle du alltså kunna projicera bilden på laptopen framför dig likaväl som på huset på andra sidan gatan och skärpan skulle vara precis lika god. Förutsatt då, att du har en tillräckligt kraftfull laser.
Det som framförallt väckt intresset hos investerare och mobiltillverkare för Light Blue Optics apparat är formatet.
- Storleksmässigt och kostnadsmässigt kan man lösa utmaningarna. Tanken att skapa en större mobilskärm utan att öka mobilens storlek är ju helt rätt. Storleken är någorlunda kompatibel med storleken på en mobiltelefon, och all erfarenhet säger att finns det en marknad så går dimensionerna att krympa, kommenterar Gunnar Björk professor i fotonik vid KTH i Kista.
Visserligen har Light Blue Optics visat upp sin prototyp och tidigare till och med medverkat på 3GSM-mässan i Barcelona, men det märks tydligt att de måste vara återhållsamma med information, för konkurrensen är stenhård och nya lösningar hårdvaluta. När det gäller forskare och konstnärer är situationen annorlunda. Här gäller en helt annan öppenhet. Man "stjäl" och bollar med varandras idéer på ett helt annat sätt.
David Krantz sysslar med datorbaserad konst och arbetar på digitala bildverkstaden i Malmö som teknisk handledare. Han har nyligen avslutat en utställning med digital konst på Konsthallen i Malmö, Brobdingnag, som rönt stor uppskattning, inte minst hos barn. Installationen bestod av ett slags hus besökaren kunde gå in i. Inuti byggnaden kunde betraktaren via "fönster" se in i en fantasifull tredimensionell djungel med både djur och växter. I den här virtuella djungeln fanns dessutom inprogrammerade hyss; I installationen ingick bland annat en humla som plötsligt närmar sig och verkar flyga in i själva rummet där museibesökaren står. För att ytterligare förhöja illusionen var installationen försedd med en sexkanalers ljudbild.
- Många blev ganska rädda, berättar David skrattande. Man kommer att tänka på den gamla anekdoten från filmens barndom när ett tåg på filmduken kommer rusande rakt mot åskådarna varpå dessa rusar ut ur salongen i panik. David Krantz gillar att arbeta med tredimensionell datoranimation som han gör stereoskopisk, den klassiska tekniken med två parallella vinklar på samma objekt. Bilderna smälts sedan samman av de 3D-glasögon som besökarna får ta på sig.
Davids konst har ofta en ironisk ton och det finns ett lekfullt barnsligt drag i de saker han gör. Titeln på utställningen, Brobdingnag, är hämtat från Gullivers Resor; det är namnet på jättarnas ö. David låter sig inspireras av litteratur och film, men också av konst från olika epoker. Han är väl uppdaterad när det gäller det senaste inom mjukvaruutveckling och då särskilt inom olika typer av datoranimation. Apropå Light Blue Optics miniprojektor tänker sig David konstinstallationer där man använder två projektorer så att filmen ifråga blir stereoskopisk.
Light Blue Optics teknologi är inte avsedd att visas i 3D eftersom mobilens ursprungliga videoformat kommer att sakna den nödvändiga informationen. Men holografiska projektorer i 3D är fullt möjliga. Amerikanska flygvapnet hade för några år sedan långt framskridna planer på en holografisk laserprojektor för militära ändamål.
Grundtanken var att en pilot i en stridsituation kan förvirra fienden genom att projicera en fantombild av planet i tomma luften för att lura luftvärn eller fientliga flygplan. Ett skickligt gjort hologram är i princip en identisk tredimensionell kopia av det objekt den avbildar. Den innehåller nämligen exakt samma information om ljuset som ögat mottar från det verkliga objektet.
På frågan om vad han skulle göra om han hade tillgång till en äkta holografisk 3D-projektor svarar David att han skulle vilja projicera ut stora rökringar ut i tomma luften:
- I rökringens fall skulle man kunna tänka sig att de uppenbaras ur tomma intet som om en osynlig jätte satt på ett berg eller ovanpå ett hus och rökte, en flygande pipa som rör sig mot den osynliga munnen skulle kanske också ingå. Man skulle också kunna tänka sig en realistisk fågelsvärm som då och då går från kaos till att istället forma ett meddelande i luften.
Det skulle till exempel kunna användas för reklam eller andra budskap. Idén kan låta flummig, men faktum är att ungefär samma idé redan är registrerad på amerikanska patentverket under rubriken "Hologram projector for bird control". Patentet är en slags fågelskrämma i hologramform avsedd att skrämma bort fåglar från flygplatser eller fiskeodlingar. Tanken är att projicera en cirklande rovfågel så att andra fåglar håller sig borta. David skulle dock vilja gå längre än 3D-glasögon och holografiska projektorer:
- Jag skulle vilja ta tekniken ännu längre. Jag tänker då att man tar och projicierar direkt på näthinnan.
Han filosoferar över att det skulle kunna användas för att ge gamla och förlamade en virtuell upplevelse som ersättning för den verklighet dom inte längre har möjlighet att ta del av.
RUTA; Tekniken: Holografi
Grundprincipen bakom holografi innebär att man delar en laser i två strålar. Den ena strålen får träffa den fotografiska plåten direkt. Den andra strålen riktas mot objektet man vill avbilda varifrån ljuset i sfärisk form reflekteras vidare mot den fotografiska plåten. När de två strålarna återförenas uppstår interferens, vilket ger upphov till ett komplicerat mönster av mikroskopiska ljusa och mörka linjer.
Teorin bakom holografi formulerades av ungraren Dennis Gabor som 1971 fick Nobelpriset i fysik för den upptäckten. Gabor intresserade sig framför allt för att förbättra detaljskärpan i elektronmikroskop. Han formulerade teorin bakom holografin redan 1948 men det var först sedan lasern introducerats som den fick praktisk användning.
Lasern är nämligen en ytterst stabil ljuskälla i och med att dess vågrörelse håller sig konstant. Laserholografi fick snabbt en mängd användningsområden, inte bara inom tredimensionell bildframställning utan också inom produktion av optiska komponenter och p>
