Musikalisk enkelhet
5300 har en annorlunda design och kan ge ett lite billigt intryck. Men som bekant ska man inte fästa sig allt för mycket vid det första intrycket.
Nokias nya musikmobil 5300 skiljer sig lite från andra skjutbara mobiler. Det är Nokias sätt att placera knapparna som gör att den sticker ut från övriga skjutbara mobiler. Man har valt att placera de tre musikknapparna på telefonens ena sida. Att det på andra sidan sitter två volymknappar och en kameraknapp är en mera konventionell lösning. När man först får telefonen i sin hand är det lätt att tro att knapparna sitter på sidorna om skärmen, på telefonens ovansida. Det är nämligen där som Nokia har placerat symbolerna för de olika knapparna. Men knapparna finns istället på sidorna, inom någorlunda bekvämt räckhåll för fingertoppar och tummar på den hand som du håller telefonen i.
Nokia uppdaterade för en tid sen sitt Series 40-gränsnitt och 5200 är en av de telefoner som har det nya gränssnittet. Det här är bara en helt vanlig java-telefon som inte alls är lika avancerad som Nokias Series 60-modeller. Men ändå får man känslan av att det är en smartphone man har i handen. Riktigt varför är svårt att sätta fingret på, smartphone eller inte smartphone handlar ju i praktiken om möjligheterna att kunna installera annat än java-program och det kan man inte. Jag tror det i första hand handlar om att den genomtänkta och anpassningsbara så kallade i dag-vyn ger smartphone känsla. Det som visas när mobilen befinner sig i grundläget är mycket mer än datum, klockslag och vilket nät man är ansluten till. Där finns ett antal genvägar till olika program som man kan välja själv. Dagens kalender-poster och att göra-noteringar visas också. Genvägarna kan man välja och byta ut själv allt efter behag. Jag börjar med att byta ut genvägen till telefonens musikspel (mer om det senare) mot en genväg till musikspelaren. Det känns mera logiskt på nåt sätt, trots att knapparna på sidorna finns och man egentligen lika gärna kan använda dem när man vill starta spelaren.
Något som är utmärkande för de tidigare nämnde Series60-telefonerna är att de har Nokias utmärkta webbläsare Minimap. Man skulle kunna tro att Nokias höga ambitioner när det gäller Minimap skulle ha smittat av sig på valet av webbläsare i denna modell också, men icke. Ofta fungerar den helt okej för att vara en enklare läsare, men då och då får den ett mycket irriterande problem med att hålla isär textrader, bokstavligt talat. De flyter in i varandra i höjdled och när man försöker flytta markeringen i en lista med länkar får den ibland för sig att varannan länk ska hoppas över, hur mycket jag än trycker. Det är synd på en sån här mobil. Speciellt med tanke på att den har en skärm som imponerar i den här prisklassen och som skulle kunna göra mobilsurfandet riktigt njutbart.
Mitt första intryck av 5300 var att den kändes plastig. Efter en tids användande står jag fast vid det, men har kommit fram till att det inte är riktigt så enkelt. Ja, den är plastig, men den känns ändå gedigen på ett sätt som jag inte väntade mig, speciellt min skepsis mot skjutmekanismen har visat sig ogrundad. När man väl kommer fram till det rätta sättet att trycka skärmen uppåt känns den smidig och välkonstruerad. Gummiytorna på sidorna av telefonen förhöjer det allmänna intrycket och gör att den också ligger stadigare i handen. Dessutom gör den slider-mekanismen lätthanterad. Den lilla plastlisten som finns under skärmen är i minsta laget. Sätter man istället tummen mot listen på sidan så går det utmärkt att skjuta telefonens överdel uppåt och nedåt.
Musikknapparnas placering på sidan är jag inte odelat förtjust i. Håller jag telefonen i vänster hand är de perfekt placerade för att tryckas på med tummen. När jag den i vänster hand kan jag inte riktigt hitta ett grepp som känns bekvämt, men detta varierar förståss beroende på hur stora eller små händer man har.
Det är inte helt självklart vad man kan förvänta sig av den här mobilen när det gäller musikdelen. Nokia marknadsför den som en mobil med musiken i centrum men samtidigt gör det relativt låga priset att man inte kan ha allt för höga krav. Till exempel hade jag gärna sett att headset med fjärrstyrningsmöjligheter. Att kunna hoppa fram och tillbaka mellan låtarna eller juster volym utan att behöva ta fram telefonen hade varit trevligt. Ljudet kunde också vara bättre. Det gäller för övrigt även ljudet i högtalaren vid vanliga samtal. Visst låter musiken bättre än i ett standard-headset, men ljudet känns ändå lite platt och har man lite högre krav på ljudupplevelsen rekommenderas att man köper till ett par hörlurar. Det är å andra sidan kanske något som de lite mera kräsna kan kosta på sig när inte själva telefonen kostat skjortan. Samma resonemang gäller också för minneskortet. Det minneskort som följer med är på 256 megabyte. Det är relativt bra, men vill man med en stor del av sin musiksamling räcker det inte riktigt till. Kortet är av typen micro-SD som i dag finns i storlekar upp till 2 gigabyte.
Nokia har valt att sätta in en kamera med upplösningen 1,3 megapixel i 5300. Det blir därför inga högkvalitativa bilder men de känns ändå helt okej för en kamera av den typen. Eftersom telefonen inte har någon fotolampa bör man dock undvika att ta bilder i mörka miljöer.
Att 5300 är en musikmobil är också något som märks när det gäller val av spel. Några vanliga spel har inte Nokia lagt in i den här modellen. Istället skickar man med ett musikspel som heter Music Guess. Det går ut på att telefonen slumpvis väljer en låt som finns lagrad på telefonen, börjat spela upp den och sedan har man några sekunder på sig att komma på vad låten heter. För att göra det hela lite lättare får man välja mellan ett antal alternativ som visas på skärmen. Klarar man det får man gå vidare till en sorts musik-memory där man ska para ihop ljudklipp med varandra. Kul med en annorlunda spelidé, men jag skulle tro att det här är roligare om man spelar det på någon annans mobil där man inte riktigt vet vilken musik som finns lagrad.
Innan du köper:
Bestäm dig för hur stora krav du har när det gäller musik och vad det är värt i pengar att få dem uppfyllda. 5300 är ett bra budgetval men ingen förstklassig musikmobil.
Alternativen:
W810 och W710 är två av Sony Ericsson walkman-mobiler som ligger i samma prisklass.
Plus:
Skärmen
Musikspelet
Minus:
Headsetet
Saknar 3G
Betyg:
Telefoni och data 6
Multimedia 7
System och program 6
Användarvänlighet 8
Prestanda och minne 6
Totalbetyg 66
Nokia 5300
Typ: 2G-mobil med trippelband och edge
Vikt: 107 gram
Mått: 92.4 x 48.2 x 20.7 mm
Standbytid: 223 timmar
Wap: Wap 2.0
Internet och datafunktioner: gprs, e-post, bluetooth, ir-port
Anslutning till pc/mac: ja, via
Röststyrning: Ja, röstuppringning och röststyrning
Ringsignaler: mp3 och polyfona
Telefonbok: Namn, flera nummer, e-post, bild och videoklipp, webbadress, postadress
Skärm: TFT-skärm 240x320 pixlar
Spel: Music Guess
Kamera: 1,3 megapixel, videoinspelning
Övriga funktioner:
Tillbehör: Stereoheadset, datakabel och laddare ingår vid köp. Högtalare, trådlöst headset och gateway för att streama ljud trådlöst ingår
Uttag för yttre antenn:nej
SAR-värde: 0,80 W/kg
Tillverkarens hemsida: www.nokia.se/5300
Pris: cirka 2300 kronor
