Är det verkligen Blu-ray?

Det är lätt att tro att Blu-ray alltid är synonymt med suverän bildkvalitet men i själva verket skiftar kvaliteten betänkligt. Vi förklarar varför.

Blå laserstrålar och beteckningar som 1080p imponerar säkert på många som går i hemmabiotankar. Men tyvärr tar filmbolagen ibland genvägar för att få sälja dyra utgåvor i blå fodral. Vi hjälper dig undvika de värsta fallgroparna.

Om det såg illa ut på bio kommer det inte se bra ut på blu-ray.
En ganska logiskt tumregel, men långt ifrån något som hindrar filmbolagen för att försöka sno in lite extra slantar. Det bästa exemplet är Bluray-utgåvan av Kevin Smiths Clerks. Filmen är inspelad på svartvit 16mm-film, är ljussatt mestadels med "naturligt ljus" och kostade motsvarande en begagnad Opel Astra att spela in. "If Blu-ray is Superman, Clerks is its Lex Luthor" säger regissören själv om utgåvan och poängen är förstås inte att filmen ser sämre ut på Blu-ray än på dvd, men den ser inte heller bättre ut. Således är en Bluray-utgåva av Clerks totalt meningslös ur en bildmässig ståndpunkt.

Ju större dess bättre
För att verkligen se skillnad på Blu-ray och DVD är det bara ökad skärmyta som gäller. Krasst kan man dra gränsen vid 42 tum men helst ska man ha en 50-tummare och sitta hyfsat nära för att verkligen kunna uppfatta alla nyanser och detaljer som en riktigt bra utgåva har. Bilden på dvd-utgåvor är i dagsläget ofta så pass bra (och spelarna klarar galant av att skala upp bilden) att skillnaden i princip är försumbar om skärmen du tittar på är liten.

Förstärkning av verkligheten lämnar sina spår
Bättre upplösning och högre detaljrikedom är inte enbart en positiv sak. Ett av problemen är att världen vi lever i innehåller skavanker. Ju mer detaljrik din film är, desto mer av verkligheten kommer att slinka med. För att sudda ut, släta över, räta till och, kort sagt, luras lite mer tar filmbolagen till "digitalt smink".

De två främsta verktygen är Edge Enhancment (EE) och Digital Noise Reduction (DNR). EE används för att skapa en skarpare bild men kan skapa en känsla av overklighet. I värsta fall kan starka linjer uppstå längs kanterna i bilden. DNR är till för att ta bort grynighet i bilden men gör också att färger, framför allt i hudtoner, ser smetiga ut. En klassisk syndare i det här fallet är Valentine's Day där i princip alla skådespelarna ser ut att ha ett tjockt lager smink i ansiktet.

Det vi ser är egentligen en uppskalad dvd-utgåva
Processen med att föra över en fysisk film till ett digitalt format har i många fall gjorts för att anpassas till det gamla dvd-formatet. Kanske finns inte en fysisk kopia av filmen att tillgå när samma process ska göras om för Blu-ray eller så anses detta för dyrt i förhållande till potentiell köparskara. Vad göra? Jo man pumpar helt enkelt upp dvd-utgåvan. Ett exempel på detta är Disneys första utgåva av Gangs of New York, en utgåva som fick så mycket välförtjänt kritik att bolaget helt enkelt gjorde om och gjorde rätt med en "remastered edition".



Bilden är bra, men vad har de gjort med ljudet?
Det är inte bilden som genomgår den främsta förbättringen på en Bluray-utgåva. Störst skillnad mot tidigare lagringsmedium blir det utan tvekan på ljudet. Ljudspåret på en Bluray-utgåva nyttjar oftast DTS-HD Master Audio eller Dolby TrueHD. Båda formaten är "förlustfria" format. Det vill säga att man inte komprimerat information från ljudpåret för att spara utrymme på skivan. De äldre systemen (DTS och Dolby Surround) komprimerar ljudet för att det helt enkelt inte finns plats på dvd:n för ett förlustfritt spår.

Men det finns Blu-ray-utgåvor som inte nyttjar de "förlustfria" formaten och således blir likvärdiga med dvd-utgåvorna. Samtidigt är det värt att notera att en film som är filmad i mono aldrig kommer att få samma sofistikerade ljudbild som en film som är gjord idag, oavsett hur mycket utgåvan ståtar med remastering och HD-ljud. Ofta handlar det om äldre filmer som inte filmats med dessa format i åtanke. Precis som med bilden är detta förstås något som märks enbart om man har ett välkalibrerat ljudsystem som har möjlighet att avkoda formaten.

Anton Bjurvald