Test: Lara Croft Go

När Square Enix släppte Hitman Go kunde vi konstatera att spelet var fantastiskt roligt och välgjort, men vi kunde aldrig komma ifrån tanken att det var väldigt konstigt att bygga om ett lönnmördarspel till ett någorlunda våldsbefriat brädspel.

Lara Croft Go bygger på exakt samma spelmekanik, där allt i spelet händer i turordning, du flyttar en gång, varelser på planen flyttar en gång och så vidare. Skillnaden här är att miljön är förlagd till ett urgammalt tempel fyllt med fällor och pussel att ta sig igenom för hjältinnan. Spelsystemet har uppdaterats med mängder av föremål att dra nytta av och spakar att dra i för att förändra spelplanen. Samtidigt finns det mängder med dolda skatter på varje bana att leta rätt på, vilket ökar återspelbarheten.

Apptest: Hitman Go

De fiender som finns på banan har sina olika mönster, men känns aldrig orättvist ditsatta och genom spelets gång får du möjlighet att både göra dig av med dem för att komma vidare och använda dem i pusslen för att ta dig vidare. Samtidigt sparas spelet så pass ofta under banan att du aldrig behöver bli arg över att behöva gå igenom hela banan på grund av ett litet misstag i slutet.

Det turordningsbaserade upplägget ger ett lugnt och skönt tempo och problemen är lite kluriga, men knappast så svåra att du blir frustrerad efter att ha försökt ett par gånger (för sinnessvaga går det dock att köpa fusk för dem i spelet). Upplägget med vad som går och inte går att göra känns samtidigt väldigt logiskt redan från start, så du behöver aldrig oroa dig för att ha missat något eller känna behov av en guide till hur saker funkar. På samma sätt är storyn, den lilla som finns vill säga, snyggt berättad visuellt för att du inte ska känna något behov av mellansekvenser eller liknande.

Grafiskt ska det väl inte påstås vara det mest avancerade spelet i världshistorien, men det är effektivt nog för att aldrig vara i vägen.
Den främsta nackdelen skulle väl vara att spelet är ganska kort, men det som erbjuds är riktigt underhållande och upplägget är betydligt mer passande för ett Tomb Raider-spel än vad det kändes helt och hållet för Hitman.