Riksdagen och Europaparlamentet har beslutat att mobiloperatörerna måste börja lagra information om alla sina abonnenters samtal och sms.

Enligt beslutet i EU-parlamentet i Bryssel ska en infrastruktur för allmän registrering och lagring av samtals- och datatrafik ska byggas upp och snarast tas i bruk. All kommunikation mellan brottsmisstänkta såväl som icke brottsmisstänkta inp>Bland annat IP-adresser, tidpunkt för kommunikation, kommunikationstyp samt i förekommande fall samtalslängd och IMEI/IMEA-nummer kommer att registreras och sparas upp till fem år. Även obesvarade och misslyckade samtal kan komma att registreras. Mobiletelefoni, fast telefoni och IP-telefoni, liksom webbsurfande omfattas av beslutet.

Specifikationen för "The Data Retention Act", som beslutet om registrering också kallas, har delvis tagits fram av den pan-europeiska polismyndigheten Europol.

Den svenske justitieministern Thomas Bodström har varit pådrivande bakom besluten att införa registrering av digital kommunikation. Till Mobil säger Bodström att staten kommer ha bättre möjligheter att garantera sekretess med centrala databaser än operatörernas nuvarande databaser - inte ens Europol kommer få registerdata utan medverkan från svensk polis.

Det är absolut inte frågan om att införa allmän åsiktsregistrering hävdar Bodström.

Kritikerna menar något annat. Databaserna kommer att ge en mycket precis bild av användarnas kommunikation och vilken information på internet som uppsökts av användaren.

Saftig prislapp

Vid en rundringning bland teleoperatörer och internetleverantörer framgår det snabbt att kalaset inte är gratis, och att det blir operatörernas kunder som får stå för kostnaden. Telia uppskattar investeringarna till 15 miljoner euro under första året. Tas misslyckade samtal med så stiger siffran snabbt till 135 miljoner euro.

Förutom utveckling, hårdvaruinvesteringar och underhåll, kommer databaserna att kräva stora summor för att göras säkra och ointagliga. Gunnar Forsgren på Teliasonera Corporate Relations menar dock att det inte finns några helt säkra databaser - det enda som egentligen går att göra är att försöka hålla sig steget före dem som vill göra intrång. Missbruk och oavsiktliga läckage förekommer alltid, dessutom saknas det egentligt skydd mot insiderstölder av känslig information.

Gunnar Forsgren, menar också att det är olyckligt om kommersiella operatörer blir förknippade med övervakarsamhälle och statlig kontroll.

Operatören Tre nämner inga siffror, men bekräftar att det kommer en bli en dyr historia. Det är oklart vad registreringen kommer kosta per användare, men det är inte orimligt att anta privatkonsumenter får betala en hel del extra för mobiltelefoni, fast telefoni och bredband.

Förlorade möjligheter

EU-parlamentarikern Charlotte Cederschiöld är starkt kritisk mot de beslut som har tagits. Främst är Cederschiöld tveksam till inskränkningarna i den personliga integriteten, samt att den grundläggande rättsprincipen om oskuldspresumtion sätts ur spel med en allmän dataregistrering. Vi riskerar att få en mycket hårdare attityd i samhället om vi i efterhand misstänkliggörs för brott, och då kan kollas år tillbaka i tiden, menar Cederschiöld. Det som inte är brottsligt idag kan dessutom komma att bli det imorgon.

Cederschiöld framhåller att svenskarna ännu har en möjlighet att ogiltigförklara EU-beslutet i den svenska riksdagen.

FAKTARUTA

OM EU-BESLUTET ATT INFÖRA DATALAGRING

Direktivet som antogs i Europaparlamentet innebär att operatörerna kan komma att tvingas lagra information om

- vem som kontaktar vem

- tidpunkten för kontakten

- varifrån (IMEI/IMEA)

- samtalets längd

- uppkoppling mot internet

- kommunikationstyp - sms, mms, fax, e-mail

All data måste sparas i minst 6 månader för internet och upp till två år för övriga kommunikationer (Sverige). Exakt tidsperiod för lagringen avgörs av varje medlemsland, men upp till fem års lagring kan ske utan godkännande från EU. Länder som Polen har uttryckt önskan att lagra informationen i 15 år.

Även information om obesvarade och misslyckade samtal kan komma begäras att bli lagrad. Även denna registrering är frivilig för varje enskilt medlemsland.

EU-beslutet definierar inte kostnadsfördelningen för datalagringen, men operatörerna säger att de kommer att kräva kompensation. Till de initiala investeringskostnaderna tillkommer det årliga drifts- och underhållskostnader, säkerhetsarrangemang och indirekta kostnader.

Att begära ut information om sig själv kommer inte att bli gratis. Ingen operatör kan i nuläget berätta vad det kommer att kosta att begära ut aggregerad information om sig själv eller hur den skall överlämnas.