Test: LG Easy Smart

Vi kan börja med de bra sakerna som har med LG Easy Smart att göra, för det handlar väldigt mycket om vattendelare mellan bra och dåligt hos den här luren.

Först och främst är hela grejen med luren dess formfaktor. För även om vi har sett vikbara telefoner efter de smarta telefonernas intåg på marknaden så har de varit extremt sällsynta och oftast exklusiva för Japan eller Sydkorea och knappast något för oss här i Sverige. Många av dem har dessutom försökt snurra till konceptet med fullständiga tangentbord istället för numeriska, eller helt enkelt en extra skärm istället för fysisk knappsats. På så vis är LG Easy Smart faktiskt rätt vettigt konstruerad eftersom den mer försöker vara en klassisk vikbar telefon som lite bara av en händelse råkar ha pekskärm och Android inbyggt också. 



Förenklat
Anledningen till retroformen är helt enkelt för att de personer som länge stått fast vid vanliga mobiltelefoner ska ha en anledning att gå över till smarta telefoner. Det är inte riktigt samma väg som Doro går med sina egna skal över Android, utan här handlar det mycket om att det ska se ut som det “alltid” har gjort. LG har däremot ett enkelt läge för Android som standard i alla sina telefoner, även den här, som ska göra tröskeln lägre för ovana smartphoneanvändare. Här kommer givetvis läget än mer till sin rätt och i kombination med de fysiska knapparna är det en väldigt enkel telefon att komma igång med och börja använda. Runt styrkorset sitter även ett gäng genvägsknappar för att snabbt komma åt vanliga funktioner. Knapparna i sig är ganska stora och lätta att känna även om du inte tittar ner på dem och skrivkänslan är fullt godkänd för dem.

Test: Doro Liberto 825

När det kommer till pekskärmsbaserade appar får du först upp en varningsruta (som inte går att klicka bort) att appen är designad för pekskärm och därmed kanske inte knappsatsen fungerar som den ska. Att växla grepp för att använda den med dagens mått ganska lilla pekskärmen känns däremot inte helt ologiskt utan fungerar rätt bra rent praktiskt.

Vad som också är positivt är batteritiden som i vårt test klockar in på strax över åtta och en halv timme, vilket är riktigt bra om än inte rekordlängd i vårt batteritest. Vill du ytterligare utöka den tiden finns ett batterisparläge.

Som telefon finns inget läge för högre ljudvolym för samtal eller ringsignaler, men ljudet i sig är fullt godkänt för normalt bruk åtminstone.

Det finns även en app kallad Safety Care inbyggd från start, tänkt att hjälpa målgruppen. Här finns nödkontakter och möjligheten att ställa in varningar för exempelvis familjemedlemmar om telefonen inte använts under en specifik tid, om luren lämnar en specifik zon på kartan och liknande. Riktigt vettig implementation.

Överpris

Så långt är allt väl i de vikbara telefonernas land. Men det är knappast en helt genomtänkt mobil vi har att göra med här. 

För det första är styrkorsets mittenknapp värdelös utanför LG:s inbyggda appar. Det logiska hade varit om knappen fungerade som enter-tangent eller motsvarande genom hela systemet, exempelvis när du skrivit in en webbadress och faktiskt vill gå in på den, eller när du sökt på något i Google Play Store och vill öppna det … men icke. Istället får du då hoppa upp på pekskärmen, trycka fram tangentbordet och använda motsvarande knapp där för att kunna göra något, vilket är fullkomligt vansinne.

En anledning till att batteriet håller så pass länge som det gör är att hårdvaran är enormt bantad. Vid normal användning märks det inte alltför tydligt, utan du kan ringa dina samtal och göra lättare webbsurfning utan att det går oroväckande långsamt. Sett till att målgruppen knappast vill redigera film eller spela tunga 3D-spel fungerar det, men det är samtidigt prestanda som motsvarar en telefon för 700 kronor. Några avancerade appar blir det samtidigt inte tal om, eftersom det inbyggda minnet på fyra gigabyte lämnar strax över 700 megabyte åt användaren (dock finns det plats för minneskort).

Tyvärr gäller bantningen även skärmen som har en betraktningsvinkel i uppskattningsvis enkelsiffrigt gradantal. Telefonen måste ligga väldigt exakt i både horisontal- och vertikalläge för att färgerna inte ska förvrängas och det som visas på skärmen bli alldeles galet. Det är faktiskt länge sedan vi såg en så dålig skärm i en mobil. Upplösningen på 320x480 pixel är samtidigt något som hör till forntiden, vilket gör att många appars grafiska element och textremsor hamnar ovanpå varandra eftersom upplösningen är så låg ett den knappt används längre. Finns det inte så många pixlar att flytta runt blir såklart batteritiden fantastisk, men det går lite väl mycket ut över användarvänligheten här.

Samma budgetstank finns hos kameran, som bjuder på färre pixlar än vad många främre kameror gör idag och med en bildkvalitet som knappt var godkänd ens på den tiden när vikbara telefoner var populära. Även här var det länge sedan vi såg så dåligt resultat i en mobil.

Pratar vi telefonen i sig står vi fast vid att knapparna är rätt bra, men såväl övre som undre delen av luren känns extremt ihåliga och därmed riktigt plastiga. På det stora hela känns det tyvärr som om en vanlig smartphone med alla ovanstående egenskaper knappt hade kommit undan med det för 700 kronor och om den hade det skulle det ha varit enbart för priset. Nu har LG snickrat dig en numerisk knappsats och vill ha mer än det dubbla för den med förevändningen att den riktar sig till en äldre målgrupp. Men när kameran är så dålig att den inte bör användas och skärmen inte klarar av att visa appar som de ska, än mindre i korrekta färger på grund av betraktningsvinkeln, känns det här som en väldigt gammal telefonmodell som fått en dubbelt så hög prislapp som den borde ha enbart för att det sitter en hyfsat modern version av Android i den.