Telefonen heter Nothing Phone (1). Med ettan i parentes. Det är sådana detaljer Nothing lägger omsorg om. Man månar om att synas och sticka ut.
Nothing grundades av Carl Pei, som också var med och startade Oneplus. Med smart marknadsföring fick de Oneplus, som lätt hade kunnat framstå som ett småtråkigt budgetmärke under moderbolaget Oppo, att bli en hajpad uppstickare i mobilvärlden. Nothing försöker nu göra en liknande resa men utan Oppo i ryggen. Deras första produkt förra året var ett headset. Nu har de släppt sin första mobiltelefon. Målet är enligt företaget att göra telefonen till något man älskar igen, inte bara en nödvändig pryl som man inte tänker så mycket på.
Nothing satsar här stenhårt på kärlek vid första ögonkastet, med en formgivning som väcker uppmärksamhet. I alla fall baksidan, framifrån är telefonen oerhört lik en Iphone 13 Pro Max, bortsett från att den har ett litet kamerahål i övre vänstra hörnet istället för en stor sensorpanel.
Baksidan däremot består av en genomskinlig glasskiva där man innanför ser hur telefonen är byggd. För att det här inte bara ska se ut som ett billigt hemmabygge har Nothing dels tänkt igenom komponenternas placering så att de ska se estetiskt tilltalande ut, dels har man täckt komponenterna med ett tunt lager vit eller svart lack, beroende på val av färg på telefonen. Det ser onekligen slående ut.
På baksidan hittar vi också telefonens främsta utmärkande egenskaper, det så kallade glyph-gränssnittet. Det består av en serie ljusremsor, ringar runt den trådlösa laddspolen och kamerorna och ett par raka lister i vinklar kring dessa. Glyph-gränssnittet är, om du slagit på det, kopplat till mobilens ringsignaler och notifieringsljud, som för övrigt i sig är väldigt futuristiska och leder till associationer kring robotar och science fiction, ännu ett sätt Nothing Phone 1 anstränger sig att sticka ut. Varje Glyph-ringsignal har alltså även ett ljusmönster kopplat till sig. Du kan ge enskilda kontakter en egen ringsignal, i sig ingen ny funktion, men då också med ett eget ljusmönster.
Det finns en del ytterligare inställningar och du kan slå på så att telefonen går i tyst läge om du lägger den med skärmen nedåt. Då får du notifieringsljud och ringsignaler enbart i form av blinkmönster från glyph-dioderna. Du kan slå på ljusindikatorer för när telefonen laddas och när man använder omvänd trådlös laddning så att man ser var på telefonen man ska lägga klockan eller headsetet som ska laddas trådlöst.
Ironiskt nog saknas den mest uppenbara funktionen, en funktion som våra läsare brukar efterfråga. Glyph-gränssnittet kan inte fungera som notifieringslampa. Visserligen blinkar telefonen till när du får ett meddelande, men sedan är dioderna släckta, de fortsätter inte att blinka för att visa att ett meddelande finns.
Under testperioden får telefonen flera uppdateringar med nya småfunktioner, och Nothing framhåller att detta är en produkt som kommer att fortsätta att utvecklas, så det är inte omöjligt att den får notifieringslampa som glyph-funktion i framtiden, men idag finns det alltså inte.
Den genomskinliga baksidan och glyph-gränssnittet är främst något som skänker glädje åt andra. Grejen är ju den att när du använder din mobil ser du inte baksidan. Det är väl främst om du lägger ifrån dig mobilen bredvid dig på skrivbordet med skärmen neråt som du och inte bara omgivningen får se den genomskinliga baksidan.
Tunna men tjocka ramar
Tillbaka till mobilens framsida. Även här finns det estetiska detaljer. Nothing säger att man valt att använda en vikbar display, trots att den är dubbelt så dyr och att telefonen har en fullständigt platt och ovikbar skärm. Detta för att kunna reducera den svarta hakan under skärmen så att ramen blir lika tjock på alla sidor. Det är den, men i gengäld är detta inte en mobil med särskilt tunna ramar runt kanten. Skärmen är på 6,55 tum, vilket gör telefonen till mellanstor med Androidmått mätt. Med en vikt på strax under två hekto är den också mellantung.
Skärmen är i alla fall skarp och ljusstark, med bra färgåtergivning och hög maximal ljusstyrka. I direkt solljus på sommaren är skärmen inte riktigt lika lätt att urskilja som de bästa, men å andra sidan är detta inte heller en toppmodell. Med en prislapp på strax över 5000 kronor strävar Nothing Phone 1 istället efter att vara en prisvärd mellanpristelefon med goda allroundegenskaper.
Det märks främst på chipsetet som driver telefonen, Det är ett Snapdragon-chipset från Qualcomm, men inte i 8-serien, utan ett Snapdragon 778G Plus. Om detta har kapat ett par tusenlappar på prislappen för telefonen är jag helt och hållet för det, för Nothing Phone 1 känns aldrig långsam, och Snapdragon 778G Plus ligger och nosar på prestandan för åtminstone vad toppmodellerna hade för ett par år sedan. Jag har svårt att se att de flesta användare ens märker av att telefonen inte har det allra snabbaste chipsetet.
Nothing Phone 1 har trådlös laddning, en funktion som vanligen saknas i den här prisklassen, men däremot blir vi utan komplett vattenskydd. Med en IP-klassning på IP53 ska den i alla fall tåla lättare regn.
Sminkad Android 12
Även när det kommer till programvaran ligger fokus på det estetiska. Systemet är Android 12 i dess grundläggande form, med väldigt få tillägg i form av egna funktioner. Man märker hur mycket de flesta tillverkare faktiskt adderar till mobilen när man bläddrar runt i inställningarna på Nothing Phone 1 och ser hur lite som finns där. Den enda egna appen är en diktafon.
Telefonens hemskärmsapp utmärker sig i stället för sin iögonfallande bakgrundsbild, för klockwidget och låsskärm som ser ut lite som gammaldags diod-displayer och för att du kan ändra storleken på ikoner på startskärmarna.
Rent estetiska funktioner alltså, och inget fel i det så länge estetiken inte står i vägen för funktion. Den enda gången jag märker av det är när jag använder fingeravtryckaren. Den är en stiliserad ring på skärmen som sitter rätt långt ner. Av en händelse sitter den ungefär där kamera-avtryckaren sitter i kamera-appen, så det händer mer än en gång att jag tar en skräp-bild för att jag ser kamera-avtryckaren och tror att mobilen inte är upplåst ännu.
Nothing Phone 1 har två kameror på baksidan, bägge på 50 megapixel. En huvudkamera och en vidvinkelkamera. Bägge levererar normalt sett bilder på 12,5 megapixel. Du kan ställa om upplösningen till 50 megapixel, men det är ingen poäng med det, för bilderna blir inte bättre än om du förstorade upp dem digitalt. Däremot utnyttjas de extra pixlarna till att ge dig två gångers zoom med bättre skärpa än om du zoomar in digitalt i bilden. Vid högre inzoomning än så blir bilderna snabbt suddiga och håller låg kvalitet.
Bra i mörker
Huvudkameran tar i övrigt riktigt bra bilder. Jag imponeras särskilt av mörkerläget. Det är lite långsamt men ger bilder som inte är särskilt uppljusade, men skarpa. De ser alltså mörka ut men innehåller mycket detaljer när man zoomar in. När jag jämför med Samsung Galaxy S22 är Samsungs nattläge snabbare, men bilderna är inte lika skarpa.
När jag detaljstuderar bilderna från Nothing Phone 1 kan jag ibland tycka att bakgrunden ser lite utslätad ut, som om man i efterbehandlingen lagt på en rätt kraftig brusreducering. Men det är sällan själva motivet i bilden upplevs detaljfattigt.
Vidvinkelkameran är lite mer ambitiös än snittet, med autofokus med kort närgräns som gör att den även kan användas som makrokamera med gott bildresultat.
Telefonens uppmätta batteritid är utmärkt. Nothing säger att de åstadkommer detta bland annat genom att stänga av appar som ligger och kör i bakgrunden i onödan. Detta har ett pris, för en del appar behöver ju faktiskt ligga i bakgrunden och köra för att till exempel ge notifieringar, trots att man sällan går in i apparna. Jag märker att Nothings aggressiva batteripolicy påverkar en del appar, och att det inte ens hjälper att gå in i inställningarna och ta bort alla restriktioner för appens batterianvändning, något som annars brukar fungera på de flesta andra mobiler.
Som förhoppningsvis framgått av denna text så är det främst ytligheter som inte tillför någon funktionalitet som Nothing tillför dagens mobilbransch. Det är inget fel med det och det finns sämre skäl att gilla sin mobil än för att man tycker att den ser cool ut, åtminstone så länge telefonen i övrigt lever upp till de krav man kan ställa på den. Det tycker jag att Nothing Phone 1 på det stora hela gör, och för ett pris mellan 5400 och 6000 kronor är den riktigt prisvärd.
Å andra sidan
Erik Mörner: Nothing bidrar med mer attityd och innovativ marknadsföring än de bidrar med faktisk innovation när det gäller de funktioner du använder varje dag. Det jag märker först och tydligast är de ljudeffekter som är förknippade med många av systemets händelser. Sedan stöter jag på problem med att använda ansiktsigenkänningen för att låsa upp. I övrigt är telefonen snarare uppseendeväckande anonym, särskilt om man jämför med all hype som förekommit den.
Frågor och svar
Följer det med en snabbladdare? Det följer inte med någon laddare alls, men den kan snabbladda enligt USB PD och Quickcharge-standarderna med upp till 33 watt. Det tar då 26 minuter att ladda mobilen till 50% och lite mer än en timme till fullt.
Vilka tillbehör följer med? I stort sett bara pinnen du öppnar sim-kortluckan med. Den har ett litet handtag i genomskinlig plast, detaljer är viktiga för Nothing.
Blir telefonen varm? Det händer, när jag uppdaterar appar och laddar blir till exempel telefonen enligt egen utsago 42 grader varm.
Ett alternativ
Prisvärd mellanpris: Motorola Edge 30 ger mycket telefon för pengarna. Den är gjord i plast men är å andra sidan lätt och riktigt tunn.
Kameraexempel
Färgerna är fina och detaljerna skarpa, men bakgrunden kan ibland kännas lite utsuddad.
