Forbidden Island

Spelarna befinner sig på en ö med ett antal platser som först blir blöta för att sedan försvinna under havet i accelererande tempo. I detta race mot tiden (metaforiskt, spelet är omgångsbaserat) ska man fördröja det oundvikliga genom att hålla undan vattnet, samla på sig kort som behövs för att hitta de fyra skatterna som finns på ön, och flyga därifrån med helikopter.

Spelarna har olika specialegenskaper och kan byta kort med varandra när de står på samma ruta, men antalet drag är begränsat och aldrig tillräckligt för det man behöver göra.

Grafiken är snygg och instruktiv och trogen rötterna som kort- och brädspel. Man behöver aldrig tveka om när spelet blandar om kortleken eller vad man kan göra när det är ens tur. Det är mycket snyggt genomfört.

Spelet har fyra svårighetsgrader som sätts av hur snabbt ön sjunker, och redan på normal får man räkna med en utmaning där man förlorar större delen av tiden tills man blivit ett verkligt äss på spelet. De välkonstruerade spelmekanismerna och svårighetsgraden i kombination med att ett parti klaras av på en halvtimme gör att man kan få rejäl puls av att försöka klura ut något sätt att få dragen att räcka när tiden håller på att rinna ut, och när man bara nästan klarade det vill man omedelbart försöka igen.